Grand Theft Auto IV

Ett av de mest efterlängtade spelen 2008 är här... ett mästerverk eller bara ett spel i mängden?

Faktum är att jag har aldrig varit så intresserad av Grand Theft Auto-spelen. Jag har både San Andreas och Vice City, men inte spelat mer än tio minuter vardera, de var helt enkelt inte min grej. När fyran släpptes var jag först helt ointresserad, men sedan bestämde jag mig (efter att ha tänkt mycket på saken) för att slänga iväg en beställning.

Några dagar senare finner jag spelet i min brevlåda. När jag stoppar in skivan i min PS3 så ber den mig som så många andra PS3-spel att installeras, och så blir det. Installationen tar omkring 5 minuter och ligger på drygt tre gigabyte, och medan det installeras får man se ett bildspel med artwork. Installationen är klar. Dags att se om det lever upp till mina förväntningar.

Efter några timmar har jag utsett detta till ett av de bästa spelen någonsin. Kontrollen, både till fots och i fordon, funkar superbt, det enda minuset är att man måste hålla inne X-knappen för att springa och trycka snabbt på den för att springa snabbare. Men man vänjer sig. Spelbarheten ligger ständigt på topp och grafiken är oehört detaljerad.

Dock så dröjer det inte länge innan jag upptäcker att uppdraget jag gör är samma som det jag gjorde precis. Och det innan det. Och det före det. Ta dig till person y. Kör från punkt A till punkt B. Döda X antal personer. Japp, så ser de flesta av uppdragen ut i Grand Theft Auto IV, men det finns ju alltid undantag. Ibland ska man sno en bil, frakta någonting eller om man vill; haffa brottslingar.

Grand Theft Auto IV bjuder dig på en enorm spelvärld, full av bilar och folk. Fotgängarna pratar i mobiltelefon, hoppar in i en taxi och förolämpar dig om du är för nära dem. Ibland kan du även se en polis som håller på att arrestera en lagbrytare. Liberty City är nog den mest levande staden i ett spel någonsin.

Grafiken är, som sagt, väldigt detaljerad i GTA IV. Man kan se förarna genom fönsterrutan på deras bilar, läsa klottret på väggarna och räkna tonåringarnas finnar. En del lågupplösta texturer finns här och där, men det är mest på de ställen där man inte befinner sig sålänge man inte verkligen vill det. Det audiovisuella är också på topp, röstskådespelarna gör sitt jobb med bravur, även om vissa repliker låter lite krystade. Ljudeffekerna imponerar, de låter väldigt verlighetstroga.

Storyn i GTA IV är helgrym med oväntade vändningar, de nämnda röstskådespelarna, superbt berättande och trovärda karaktärer. Storyn är det största nöjet i GTA IV.

Ett nytt inslag i GTA IV som inte varit med i tidigare Grand Theft Auto-spel är online-läget. Det finns en hel del olika spellägen. Allt från Race till en gammal hederlig Deathmatch. Max sexton spelare kan spela per match. Man kan själv betsämma hur sin karaktär ska se ut, allt från kläder till ansikte (ansiktet bestämmer även vilken röst man har) och kön. Ett minus är att det finns väldigt lite olika utseenden, även när man gått upp i några ranker och fått fler val. Och det tar tid. Eller om man vill kan man spela som en zombie. Man kan spela i hela Liberty City i GTA IV, eller stadsdelar om man så vill. Även om online-läget är så stort och har så många olika spellägen så tröttnar man ganska fort och återvänder till storyn, dock kan man ta en tur ibland på Liberty Citys online-gator, dock går det inte att undvika tanken att Rockstar hade kunnat läggas ner mer tid och själ i det.

För att avrunda denna recension kan man säga att GTA IV är ett fantastiskt spel som alla borde testa. Det snuddar på nian, men de repetiva uppdragen gör så att det hamnar på en åtta. Och det är inte ett dåligt betyg.

Plus: Friheten, detaljerna, storyn, början är fantastisk.

Minus: De repetiva uppdragen, onlineläget hade kunnat vara bättre.