Svenska
MEDLEMSRECENSION

Devil May Cry 4

Spelet börjar med att Dante dyker in genom ett fönster och brutalt slaktar hela det demonjägarsällskap som den nya hjälten Nero tillhör. Tillsammans med en viss Credo och en kvinna vid namn Kyrie överlever dock Nero, som självklart blir förbannad och bestämmer sig för att hitta och döda Dante.

Så lyder storyn i det bästa actionrollspel jag har spelat och ett av de bästa spelen någonsin. När man först börjar spela så verkar det som att det är ett ganska tråkigt och enformigt spel, men så fort man kommer ut ur den stora katedralen märker man att så inte är fallet. Självklart är det mycket action, men också utforskande och pussel.

Grafiskt är Devil may cry 4 mycket välgjort. Hela spelet flyter på i 60 underbart designade bilder per sekund, och har väldetaljerade texturer i hög upplösning. Designen är helt fantastisk, och även om exempelvis Gears of war har högre upplösning har Devil may cry 4 extremt mycket läckrare design. Den första banan påminner om Vatikanstaten eller möjligtvis Venedig utan kanalerna, efter ett tag kommer man till ett stort slott, sedan en välbelyst skog och så vidare. Ibland är bilduppdateringen faktiskt lite för bra, och gör så att saker som borde stå stilla flimrar lite, men det är det ända negativa beträffande det grafiska.

Precis som miljöerna är bossarna omsorgsfullt formgivna, och dessutom väldigt underhållande att slåss mot. De kräver både fingerfärdighet och lite klurande, och är i vissa fall otroligt svåra. Som vanligt inleds varje bosstrid med en filmsekvens, och även dessa är ruskigt bra och ofta humoristiska.

Det finns mycket positivt att säga om Devil may cry 4, men det som imponerar mest är längden. Spelet innehåller hela 20 banor, som ofta är väldigt långa och utmanande. Dessutom har samtliga av dessa banor, utom den sista, fyllts med flera tusen (tro det eller ej, men jag överdriver inte) olikfärgade kristaller som ger fördelar och möjlighet att skaffa nya färdigheter. Att hitta alla dessa är en större utmaning än man tror, eftersom de kräver att man letar igenom varje kvadratcentimeter av banorna och ibland återvänder till en tidigare bana när man till exempel har lärt sig att hoppa högre.

Även filmsekvenserna är långa, men till skillnad från de flesta spel så blir dessa aldrig trista. Dels för att de, som jag sade tidigare, ofta innehåller humor, men också för att storyn är så pass bra. Många skulle säkert säga att just storyn är Devil may cry 4:s svagaste kort, men jag gillar den. Den är enkel, vanlig och relativt förutsägbar, men ändå har den alla de komponenter som en klassisk saga ska innehålla.

Det som drar ned betyget något är i stället spelmekaniken. Kameran är ofta låst i de mest bökiga av vinklar, och skapar inte alls en känsla av att vad som helst kan finnas runt nästa hörn (som i de gamla Resident evil). I stället gör den ofta så att man misslyckas med ett hopp eller missar med den där attacken på grund av att kameran skuttar runt som den vill. Kontrollen är klart godkänd men inte så bra som man skulle vilja i ett spel av de här typen, vilket hjälper till med att sänka betyget.

Devil may cry 4 är ett väldigt bra spel med bra grafik, grymma bossar, och roliga mellansekvenser, men som tyvärr lider av kameraproblem. Detta hindrar dock inte spelet från att vara köpvärt, så om du gillar att klyva demoner med tre meter långa bredsvärd för att sedan blåsa huvudena av dem med helautomatiska revolvrar och annat trevligt, så tycker jag verkligen att du borde köpa detta spel.

Medlemsrecensioner22
Samlat betyg: 8.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10