Svenska
MEDLEMSRECENSION

Halo: Combat Evolved

Skrivet av: Leorio   2008-04-29

Halo är ett av de bästa spelen någonsin, och håller du inte med kommer Master Chief och fäster en plasmagranat på dig...

Min kompis hade köpt en Xbox. Han hade en bunt med spel, men visste precis vad han skulle stoppa i för att bäst glänsa med sitt nya prestandamonster.

En mystisk ring svävar i rymden över en okänd planet. Ett rymdskepp kommer glidande med stjärnorna som bakgrund. Pillar of Autumn är ett skepp på flykt. På vinst och förlust har den mänskliga besättningen gjort ett hopp genom rymden, men fienden - de dödliga covenanterna - har hunnit före och ligger i bakhåll. Skeppets kapten, Keyes, och dess AI, Cortana, argumenterar som bäst när fienden sätter in sin attack i full skala, men det finns bara en sak att göra.
Dags att väcka mänsklighetens sista hopp.

Ärligt talat, Halo: Combat Evolved är ett av få spel övertygat mig redan innan jag fått börja spela, och sedan blir det bara bättre. Första banan har etsats sig fast i mitt minne: Färden utan vapen mot bryggan, när de strider överallt omkring och det exploderar. Mötet mellan Master Chief och Cortana. Den första striden i matsalen. Vandrandet genom de mörka korridorerna. Inget mot vad som komma skall, men en härlig början på ett underbart spel.

Halos främsta företräde är varken den underbara kontrollen, den gudalika grafiken eller den medryckande berättelsen, utan kombinationen av dessa element. I Halo tvingas man hela tiden framåt; för att få veta vad som ska hända, för att få se nästa spännande område, för att det är så förbannat roligt att spela. Fast jag klarat det ett flertal gånger sitter jag på helspänn; det är som första gången jag besöker ringvärlden.

Ta för exempel inledningen på den andra banan. I en kort mellansekvens presenteras jag för de andra passagerarna på det flyktskepp som susar mot Halos yta. Efter kraschen vaknar jag upp, och det visar sig att de andra soldaterna är död. Ett gripande ögonblick i sin enkelhet, men det finns ingen tid att sörja för ett covenantskepp är på ingång, för att söka efter överlevande. Cortana beordrar mig att fly upp för berget. Väl utom synhåll blir jag attackerad av en grupp covenanter. Det blir en tät strid, men jag överlever precis. Jag hinner inte ens pusta ut, innan Cortana meddelar att hon upptäckt överlevande längre uppåt berget. Jag skyndar mig längs det vackra landskapet, och når fram precis som mina medsoldater har blivit attackerade av en överlägsen styrka covenantner. Jag kastar mig in i striden...
Så enkelt, så genialt. Från första banan till den sista drivs jag framåt, av storyn som är så fascinerande, de intensiva som jag bara vill ha mer av, och av landskapet som är så vackert att jag inte ens tänker på att jag blir ledd som ett får genom spelet.

Halo har en oöverträffad närvarokänsla som får i princip alla andra spel - de båda uppföljarna inräknade - att skämmas. Jag är Master Chief. Jag är på ringvärlden. Och jag är hela tiden i underläge: strandsatt på främmande, mystisk värld, i strid med en övermäktig fiende som jag inte har vidare mycket information om heller. Och många överraskningar väntar...

Fienderna, vapnen, de omväxlande trånga och öppna banorna, de spännande vändningarna i storyn,samspelet mellan Master Chief och Cortana... Halo: Combat Evolved gör allting rätt. Bara namnet på banorna skapar rysningar och behag. The Silent Cartographer, Two Betrayals... Vem vill inte spela en bana som heter Two Betrayals? Eller Assault on the Control Room? När man som liten pojke, svårt SF-drogad, låg i sin säng på kvällen, var det inte precis vad man drömde om? Att en dag få göra en Assault on the Control Room?

Den främsta kritiken mot Halo: Combat Evolved har gällt banan The Library. Okay, den är jäkligt enformig och monoton, men jag gillar det. En genmanipulerad cyborgsoldats liv kan inte alltid vara omväxlade och spännande; ibland måste man rensa upp i skiten också.

Är det överhuvudtaget något jag vill klaga på i Halo är det ljudmixen. Så väl i mellansekvenser som spelsekvenser kan det vara svårt att höra vad som sägs. De flesta spel har ljudinställnignar i menyn, något som Halo saknar. Även undertester för man leta förgäves efter. Med tanke på att Cortana
finns inne i Master Chief huvud är det minst sagt märkligt när hon blir överröstad av någon explosion långt borta. (Detta problem fixades till i PC-versionen.)

Halo: Combat Evolved är det klart bästa spelet i Bungies framgångsrika trilogi. Så väl den något pösiga 2:an och de bleka 3:an blir överkörda av MC första ringvandring. Till skillnad från uppföljarna har Combat Evolved visserligen inget onlineläge, men vem bryr sig om att koppa upp sig mot nätet i ett sju år gammalt spel? År 2015, när Halo 3 har lämnat nätet och alla slutligen inser hur utvattnad det tredje spelets kampanj är, då kommer Halo: Combat Evolved ännu att skina lika klart.

En odödlig klassiker, mina vänner.

Fördelar: Kontrollen, grafiken, storyn, berättandet, mystiken, rösterna, karaktärerna, musiken, tempot, farkosterna, tvåspelar co-op, du håller dig i yttre rymden och slipper löjla omkring på jorden

Nackdelar: Dålig ljudmix, inga undertexter

Medlemsrecensioner46
Samlat betyg: 9.7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10