Ninja Gaiden

Här är min recension av Ninja Gaiden som till stor del är en tillbakablick till hur jag upplevde spelet när det släpptes för snart 4år sedan.

När jag spelade Dead or Alive 3 under 2003 så tyckte jag väldigt mycket om karaktären Ryu Hayabusa för hans snabba och smidiga attacker.

När jag fick höra att han skulle få ett eget spel samt att det var baserat på en tidigare trilogi där han var med i på slutet av 80-talet så blev jag ännu mer fashinerad av det kommande spelet.

Det var år 2003 som jag började kolla på trailers och teasers (ofta förrenderade som inte visar hur spelet ser ut när man spelar). Ninja Gaiden var ett av dom första spelen som jag började följa tillsammans med Halo 2.

Det första videoklippet från spelet visade ett snabbt och akrobatiskt spel som såg ut att vara omöjligt att styra så som det gjordes i visningen av det. Ryu hoppade, våltade, snurrade hackandes genom luften och lyckades träffa fiende efter fiende i ett insektsfyllt rum.

Han slogs dessutom emot enorma monster och extremt tungt beväpnade knubbissoldater med stora gevär, matchande bajonetter och enorma västar med tillhörande hjälm som dessutom täckte nacken.

"- Han får mycket att stå i", tänkte jag.

Men när jag fick se att Ryu hanterade soldaterna som en skicklig cirkus clown jonglerar med stolar så förstod jag att det här spelet skulle ta actiongenren ett steg längre än andra spel hade gjort tidigare.

Grafiken var fantastiskt tilltalande och man undrade om det verkligen skulle se lika bra ut när man spelade det själv. Gameplay videosarna visade upp en mängd grymma och varierande vapen som hade fantastiskt intressant koreograferade tekniker.

Mina pojkögon ploppade ut varje gång jag fick se ett nytt filmklipp från spelet och jag blev ledsen när jag hörde att det blev försenat, men även när jag fick lära känna spellandet Tyskland och vad deras censurlagar kan ställa till med.

Ninja Gaiden blev en aning censurerad och man kunde inte hugga av huvudet av onda Ninjor ifall man bodde i Europa, men blod är aldrig det viktigaste som tur är.

Jag gick till Webhallen på släppdagen den 14 Maj 2004 och införskaffade spelet (på tiden då det inte var smockfullt i en affär när ett storspel släpptes).

Började spela spelet rätt snabbt efter att jag kom hem och jag gillade det, men dog konstant. Fastnade och stängde av ofta för att det kändes så svårt, men det var trots det fruktansvärt roligt.

När jag nådde slutbossen på det sjunde kapitlet - den ökanda "bitchen" Alma på fem meter. Jag försökte massvis med gånger och var ganska nära att klå henne, men det slutade med att jag la spelet på hyllan i ett halvår...

Ett halvår senare så kom jag tillslut på idén att döda fladdermös en bit bort för att kunna köpa lite liv och ha en dräglig chans att komma vidare. Sagt och gjort.

Efter ett par veckor så klarade jag spelet efter att han spelat lite varje dag. Det var långt. Sprängfyllt av varierande fiender och många olika vapen samt sätt att ha ihjäl monster, ninjor och maskar på.

Det som fick mig att bli en smula bra på spelet var att jag var så sopig på spel att jag inte brydde mig om att lära mig blockering i Ninja Gaiden och det är antagligen det som gjorde att jag fick ett litet försprång med kunnandet om fiendernas rörelsemönster efteråt eller så är det bara en inbillning.

Jag har spelat Ninja Gaiden i säkert 200 timmar samt 1.5-versionen Ninja Gaiden Black säkert 300 timmar och jag har än inte tröttnat mer än ett par korta perioder.

Här nedan så har jag listat du fullständiga kriterierna som Ninja Gaiden får för min del och dom har varit domsamma sedan 2004, men här kommer dom;

- - - - -

Grafik: ~ 10
Grafiken var bäst när den släpptes och Ninja Gaiden var ett av dom läckraste spelen även designmässigt förra generationen i mina ögon.

Spelbarhet: ~ 9
Styrningen var och är än idag extremt välgjord och fungerar fint. Dessutom så har spelet världens kanske bästa stridssystem någonsin.
Kamergysteringsfunktionen fick en att få bra koll på kamperan i nästan alla situationer, men utan den så hade betyget blivit lägre.

Ljud: ~ 9
Ljudet och ljudeffekterna är extremt bra gjorda och utvalda. Musiken är fantastiskt bra, men

Hållbarhet: ~ 9
Speltiden och mitt överdrivna tjat med kompisar om hur bra det här spelet är talar för sig självt. Extramaterialet från Xbox Live var fantastiskt bra och dessutom gratis, men det var mest en bonus.
Den överdrivet höga svårighetsgraden var utmanande, men en smula för utmanande så att säga oavsett hur bra eller dåligt jag klarar av Very Hard idag.

SLUTBETYG ~ 9