Svenska
MEDLEMSRECENSION

Uncharted: Drake's Fortune

Utan karta och kompass i djungelns korridor.

Du är Nathan Drake; ättling till den ökända sjöfararen Sir Francis Drake. Efter att ha bärgat Sir Francis kista och hittat en anteckningsbok med ledtrådar till det försvunna Eldorado så börjar en svindlande resa på jakt efter skatten. Oturligt nog så har även avskyvärda pirater fått nys om din upptäckt och det tar inte en minut innan de äntrar ditt skepp för att sno åt sig skatten.

Efter att med knapp nöd undkommit överfallet tar dig din resa till en ö i Stilla havet och äventyret fortsätter bland övergivna och övervuxna gamla städer, fort, lummiga djungler och underjordiska tempel. Tempot är högt och sker utan några som helst laddningstider över huvud taget så du kan ta dig igenom hela äventyret i en sittning utan att se någon laddninsskärm. Fantastiskt! Detta borde alla spelutvecklare ta efter. På grund av detta är det också lätt att sträckspela spelet från början till slut då det knappt finns några direkta ställen som uppmanar till ett avbrott i utforskandet även om äventyret delats upp i kapitel som avverkas i en rasande takt.

Uncharted är en salig blandning av olika spelmoment där du ömsom kastar dig över stup, klättrar på klippblock, löser problem för att ta dig till hemliga rum, skjuter eller slår ihjäl dina fiender med ett gäng slagkombinationer om ammunitionen skulle tryta. Till din hjälp har du den vackra reportern Elena och din gamla vän Victor som blandat ger dig eldunderstöd mot pirater eller ger dig värdefulla tips att lösa gåtor. För det mesta har du dock bara dig själv att förlita dig på.

Styrningen är för det mesta bra även om Nathans rörelser är lite för yviga och oprecisa ibland med misslyckade hopp som resulterar i en alltför tidig död. Eldstriderna fungerar också bra och är spännande och det gäller att ha en god uppfattning om var alla dina fiender är så att de inte flankerar dig och skjuter dig bakifrån medan du hukar dig bakom en mur eller en sten för att ta skydd. Tro dock inte att du är ensam om det. Fienderna är lika villiga som du att kasta sig bakom skydd och tittar helst bara fram för att ge dig en ohälsosam dos bly eller avancerar medan du laddar om.
Ibland blir det lite väl många eldstrider så det är tur att det finns gott om vapen. Man börjar med en klen 9mm pistol men får senare tillgång till bland annat magnumrevolvrar, kpistar, hagelbössor och automatgevär allt eftersom man fortskrider och tar piraternas vapen.

Om ammunitionen börjar tryta så kan du ge dig i närkamp med piraterna. Du har ett par olika knappkombinationer att välja på och beroende på tillfälle och tajming så utför Nathan olika attacker. Min favorit är då han rusar mot en fiende för att sedan kasta sig ner och glida mellan benen för att lägga sin hand, jag menar fot, på familjejuvelerna och ibland efteråt lite lättsamt säga "Inga fler barn för dig i framtiden".
När du själv blir skadad tonas färgen ner och börjar bli blekare och gråare och gör att du ser sämre tills du avlider. Lyckas du hålla dig undan mer skada en stund så självläker du och allt återgår till det normala, vilket blivit väldigt vanligt bland spel i dagens läge.

Ibland känns det som om eldstriderna är det övervägande momentet i spelet. Inget större fel i det då de är relativt underhållande men jag hade gärna sett lite fler sinnrika pussel och gåtor att lösa och många fler olika sorters fiender än samma pirater och legosoldater om och om igen.

De pussel som finns i spelet är tyvärr inte speciellt svåra att lösa och man har nästan hela tiden hjälp av Sir Francis anteckningsbok och sina medhjälpares kommentarer. Man kan till och med få extra mycket hjälp genom att slå på en funktion i menyn. Dessutom så dyker det upp vilken knapp man ska trycka på eller vilken spak man ska vrida på handkontrollen för att göra något med de saker man kan påverka. Ej heller behöver man alltid själv bestämma vad man ska göra med föremålet utan det räcker att hålla in knappen så gör Nathan jobbet. Detta får till följd att man inte känner någon tillfredsställelese att själv ha lyckats lösa problemen utan känns mest som en lugn stund och transportsträcka till nästa eldstrid eller utforskande av nästa del. Ett annat problem är att spelet är alldeles för linjärt och man får inte utforska templen, ruinerna och djungeln som man vill utan knuffas helt enkelt mot nästa förutbestämda händelse längs en ganska snäv korridor. Visst finns det undantag men generellt sett är det regel.

Grafiken är ett kapitel för sig. Den är så vansinnigt läcker på sina platser med en oerhörd detaljrikedom och teknik så man blir andlös. Stilen är ganska realistisk men ändå mer serietidningsaktig vilket ger en lite kluven bild av den grafiska bilden. Självskuggningen och ljuseffekterna är vansinnigt läckra. Detsamma är vattnet och dess effekt på Nathans kläder. Lika imponerande är Nathans rörelsemönster, antal rörelser och poser som varierar i en ofantlig mängd. Detsamma gäller även övriga karaktärers rörelser, men likväl här är de mer överdrivna och yviga än verkliga vilket också säkerligen var meningen för att ge spelet en känsla av matiné snarare än det våldsförhärligande som andra spel frossar i. Det är alltid lika kul att slänga in en granat bland en skock pirater som hukar bakom travade stenmurar för att se dem och stenarna flyga i luften. Den enda egentliga nackdelen är att spelet dras med lite väl mycket tearing. Detta är inget som som stör upplevelsen men hade naturligtvis varit skönt att slippa helt.

Mellansekvenserna är bland de snyggaste som någonsin gjorts med snyggt kameraarbete, välutvecklade ansiktsutryck och ett röstskådespeleri av absoluta toppklass med trovärdiga röster, dialog och humor. Nathan och övriga karaktärer (förutom den endimensionella kanonmaten) är välgjorda och trovärdiga och känslan är som tagen ur vilken Indiana Jones-film som helst.

Ljudet, liksom grafiken, är i yttersta toppklass. Rösterna och dialogerna är suveräna, vapenljuden är sköna och tunga och bakgrundsljuden är ypperligt atmosfäriska. Musiken är sparsam och dyker endast upp är när fiender nalkas och vid speciella händelser och är även det stämningsfullt och välgjort och pulserar i takt med adrenalinnivån.

Spellängden är något i kortaste laget då jag klarade av det efter ca 12 timmars speltid på normal svårighetsgrad. Då försökte jag även leta efter så många gömda skatter som jag kunde hitta utan att för den delen utforska varenda centimeter av banorna. Om man bara vill ta sig igenom storyn kan man säkert korta ner det med ett par timmar. De gömda skatterna ger dig bonuspoäng vilka du använder för att låsa upp olika saker med såsom olika kläder och karaktärer att spela med, renderingssätt som till exempel "next gen mode" vilket ger en överdriven bloomeffekt i grafiken och diverse annat smått och gott. Det finns även en lista med andra saker man kan roa sig med för att få bonuspoäng, som t.ex. göra 100 huvudskott eller spränga många pirater i en enda explosion. Detta gör att en andra genomspelning inte känns alltför trist då man med all sannolikhet inte lyckas att utföra alla småsaker i en första genomspelning.

I väntan på nästa Indiana Jones-film så är det här spelet ypperligt att fördriva sin tid med, även om det inte räcker ända fram till filmpremiären. Det är hur som helst ett fantastiskt äventyr som ingen bör missa.


Grafik: 10
Ljud: 9
Spelbarhet: 9
Varaktighet: 6

Plus
Fantastisk grafik. Inga laddningstider alls.

Minus
Nej.

Medlemsrecensioner44
Samlat betyg: 8.9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10