Svenska
MEDLEMSRECENSION

Halo 2

Varje gång det är dags för en ny del i Haloserien blir det ett väldans liv i spelvärlden. Hos mig slår dock Halospelen alltid ur underläge. Även om de är välgjorda, har bra spelkontroll och grafik av högsta kvalitét så förstår jag liksom inte varför ett renodlat actionspel ska innehålla fiender som ser ut som gossedjur.

Vid två av tre tillfällen har det ändå varit riktigt trevligt att besöka de så kallade ringvärldar (ringformade planeter alltså, för er som inte testat spelen) som krigen i spelen kretsar kring. Ettan och trean är förträffliga FPS, tycker jag. Halo 2 däremot blev inte alls lika roligt. En orsak var att handlingen i tvåan fokuserade väldigt mycket på Covenant (gossedjuren som jag kallar dem). Jag ska inte gå in i detalj på varför jag inte gillar deras utseenden men jag tycker du är lite konstig om du inte ser nån som helst likhet mellan Covenant varelserna och en samling gossedjur.

Handlingen försöker vara ganska så allvarlig och för mig fungerar inte det, alls. Jag kan absolut tänka mig att skjuta ihjäl de förvuxna gossedjuren men ta dem på allvar? Njaaaaaej, det blir lite svårare. Dessutom tvingas man under ungefär halva spelet spela som The Arbiter, en Covenant soldat. Han är faktiskt nästan lika fjollig som sgt. Johnson, ni vet den där killen som jämt och ständigt svansar omkring när Master Chief hittar på nåt (se bilden).

Det är dock ingenting emot Covenants religiösa ledare. Dessa ser ut som en trio upprättgående kattfiskar, de håller dessutom på och tjatar om att de är profeterna som ångrar sig, eller nåt sånt. Hmmm, Sanningens, Nådens och Ångerns profeter tror jag närmare bestämt. När man ska döda en av dessa tre känns det dessutom som en ganska dåligt designad plattformsboss.

Dessutom är en hel del av det spelmässiga inte helt perfekt. Visst är kontrollen bra, det är den alltid i Halo. Men bandesignen är inte alls lika festlig som i det första spelet. Många fler banor är trånga och instängda istället för stora och vidsträckta som de ofta var i Halo CE. Men visst finns det några bra banor, helt klart. Äventyren i Kairo är bra och en del av banorna på spelets nya ringvärld är ganska bra, med relativt öppna natursköna ytor. En annan fördel är att man får tillgång till dual wielding, möjligheten att ha ett vapen i varje hand och detta går smidigt och lätt tack vare den, som sagt var, fina spelkontrollen.

Grafik 9
Spelbarhet 7
Ljud 9
Hållbarhet 5 <- Ja ja, multiplayer, men alla vet ju att tevespel är nåt man avgudar pga att det är ett bra sätt att roa sig utan att behöva dras med andra människor, eller hur?

+ Bra spelkontroll, dual wielding, tekniskt advancerat (för den tiden), en del bra banor...

- ...men de flesta hade kunnat vara betydligt bättre, handlingen är svår att ta på allvar, inte så värst långt, en del dålig karaktärsdesign

Medlemsrecensioner39
Samlat betyg: 8.9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10