Resident Evil: Revelations 2

Se upp, en haltande odöd kommer långsamt mot mig!

Trots att följande spel är en expansion kan jag fan inte tro hur länge varje uppdrag varade. Det bara fortsatte, fortsatte och fortsatte. Hade spelet inte haft den djävulska autosave-funktionen hade jag nog slutat efter första episoden. Jag gnäller, men det är inte mycket gott man kan få ut av denna "uppföljare" till Revelations. En tvåa är det ju långt ifrån. Med blått fyra episoder känns detta bara som ett tillägg till ettan.

En superskurk har kidnappat våra modiga hjältar till en öde ö. Hon försöker prata ordentligt genom den burkiga handkontrollen. Antar det är ett stilval. Med mig har jag en oduglig karaktär som envist vill bara hålla sig till en kofot. För det är ju så mycket att riskera bryta handleden istället för att lära sig skjuta en pickadoll från våran modiga hjältinna. Men hon kan ju i alla spetsa haltande kötthögar och öppna dörrar för mig.

Kontrollen har väl någorlunda förbättrats så vi kan röra oss likt Nero från Matrix för att undvika fiendens bett. Men det varar inte så länge när man får reda på att bara ett pekfinger och en glödande flicklampa kan användas för att hitta värdefulla föremål. Så gång på gång måste jag byta karaktär som att vi spelar kull. Blänker det något? Lys eller peka för fasen!

Spelets "försök" till att spela överlevnadssimulator består av effekter på skärmen som får Eye Toy Play att bli avundsjuk. Börjar man blöda täcks skärmen med alltför mycket blodsdroppar. Blir man blind så täcks hela skärmen med gegga så att det blir nästan ospelbart. Särskilt när de billiga osynliga krypen dyker upp bakom en och knäcker oss i två delar. I ärlighetens namn ser det bara uselt ut.

Bättre lycka nästa gång för Revelations.