Arms

Spelet som bevisar att rörelsekontroller kan vara fantastiska och att fightingspel enbart borde handla om fighting. Och belöningar förstås. Här är ARMS!

Det låter som en gimmick - slå med din hand och du slår i spelet. Och vad är grejen med de hiskeligt lång armarna? Och alla de färgglada, skojiga kämparna - det här är ett spel bara för barn, eller hur? Nej, det här är inget lättsamt partyspel; ARMS är ett riktigt, seriöst fightingspel. Jag antar att de färgglada karaktärerna och Nintendo's historia av spelarvänliga spel har fått folk att tro att det här är något slags avslappnande söndagsmorgonsspel, men det är det verkligen inte. Matcherna i ARMS dränerar både din fysiska och mentala kraft, speciellt för någon med koncentrationssvårigheter som jag. Efter en timme med ARMS är det definitivt dags att ta en paus, för mina armar behöver vila från allt svingande och mitt huvud behöver ett avbrott från det snabba flödet av beslut.

Jag gillade aldrig Nintendo Wii och spelade bara ett par timmar på min maskin innan den åkte tillbaka i lådan och in i garderoben. Jag trodde det var för att jag inte gillade rörelsekontroller, men ARMS har bevisat det att det antagandet var fel. Det var inte rörelsekontrollerna i sig som var problemet med Wii, men att rörelsekontrollerna på Wii inte vara bra nog. Rörelsekontrollerna i det här spelet är fantastiska. Efter tjugo timmars fightande har inte rörelsekontrollerna klickat en enda gång. Jag har aldrig gjort en sak med händerna och så har fel sak hänt i spelet. Jämför det med de flesta vanliga fightingspel, där den enklaste specialattack kan vara knepig för en nybörjare att få till. För att inte tala om att lyckas med combo i de spelen. Visst, de första minuterna i spelet kändes det märkligt att vinkla på händerna för att röra sig i spelet och boxa med händerna för att slå i spelet, men sedan känns det helt naturligt att spela ett fightingspel på det här sättet.

Jag menar, bara att röra sig figur i ringen känns fantastiskt i det här spelet. Varenda hopp och varenda dash känns i magen, och den där första hänryckningen verkar aldrig vilja lägga sig. ARMS är ett tredjepersonspel, men känslan i spelet ligger nära ett förstapersonspel, med tanke på hur du slåss med dina händer och blickar in i världen. Striden börjar redan innan matchen börjar när du väljer dina två armar till den kommande ronden. Välj de rätta armarna som fungerar som bäst mot de armar som din motståndare väljer och mycket är vunnet. Det här spelet handlar inte om långa combos eller att göra komplicerade specialattacker, men att alltid vara i rörelse, att vara på rätt ställe i rätt ögonblick, att inte göra för många rörelser, men att slå till som en kobra när chansen uppenbarar sig.

Näst efter den underbara känslan i kontrollerna och det härliga stridssystemet så är det bästa med det här spelet det sköna karaktärsgalleriet. Vi visste redan att Nintendo var bland de bästa i världen när det kommer till häpnadsväckande karaktärsdesign, men med ARMS har de cementerat den platsen en gång för alla. I det här spelet har de skapat fler intressanta karaktärer än de flesta andra spelföretag gör under hela sin karriär. Den stora stjärnan är förstås Min Min, som snabbt blev en av mina favoritkaraktärer någonsin. Jag är så glad att hon fick en inbjudan till Super Smash Bros Ultimate. Du förtjänar det, tjejen! Kommentatorn är också väldigt cool. Nintendo har alltid varit mästarna inom nonsensröster, men det här är en ny högstanivå även för dem. Hans repliker innanför matcherna bjuder på mycket till atmosfären i spelet.
Med tanke på att ARMS är ett Nintendo-spel så är det förstås välkomnande för nykomlingar. Det finns ett djupt träningsläge, med massor av olika övningar. Det finns videoprofiler på alla kämparna, och en bunt med videos som förklarar alla viktiga aspekter av stridssystemet. Jag önskar att alla fightingspel kunde bjuda på det här inne i spelet. Det finns också många hjälpsamma detaljer i menyerna, som att man kan se vilka karaktärer man klarat, och inte klarat, arkadläget med, och på vilken svårighetsgrad. Åter igen; alla fightingspel borde vara så här hjälpsamma.

Det finns ju inget allmänt achievement-system på Switchen, men ARMS har det bästa interna achievement-systemet har jag upplevt i ett spel. Jag har aldrig brytt mig mycket om dessa interna achievement-system - om ingen kan se mina prestationer, vad är då poängen med dem? - men att samla på knappar i ARMS är en härlig upplevelse. Varenda gång som jag tyckt att jag gjort något riktigt bra i spelet så har jag fått en knapp i belöning. Jag menar, varenda gång jag tänkt "Jag borde få en knapp för det här" så har jag fått en knapp också!

När du får en knapp som belöning så får du också ett antal poäng. Dessa poäng kan du använda för att låsa upp bilder i spelets galleri (det gör du inte) eller så kan du spendera dem på ett skjutbana-aktigt minispel för att låsa upp nya armar till alla kämpar (det gör du). Skaffa-armar-läget är riktigt kul och ett smart tillägg till spelet. Du vill alltid låsa upp nya armar, med nya egenskaper som förändrar din spelstil, förstås, så du är alltid på jakt efter nya knappar så att du kan kila över till skyttebanan igen. Det finns också andra minispel, som varianter på volleyball och basket, skapa variation till det medryckande arkadläget.

Även med dessa minispel så är utbudet av spellägen väldigt knapert i ARMS. Det är egentligen bara arkadläget, online-läget och skaffa-armar-läget som kommer att ta upp din tid. Det finns inget story-läge eller omfattande challenge-läge. Men det är egentligen inte mycket till problem. Karaktärsvideorna, fighting guiden och det välfyllda träningsläget pekar alla på det faktum att fightingspel i grund och botten enbart handlar om, ja just det, fighting.

När jag började spela ARMS förväntade jag mig ett ganska grunt spel, byggt på en gimmick, men jag blev rejält överraskad av vad som visade sig vara ett fullfjädrat fightingspel som lyckas göra något originellt med genren. ARMS handlar om att alltid bli bättre och att ha roligt medan du slåss. Visst, ett massivt story-läget skulle sitta fint i en uppföljare, men det viktigaste är hur inbjudande det här spelet är. ARMS får dig att känna dig välkommen, och du vill verkligen ta dig en skål ramen till, slänga iväg några knytnävar och stanna i ringen så länge som möjligt. Eller ja, så länge dina armar orkar.

Fördelar: Fantastiska rörelsekontroller, underbart karaktärsgalleri, massor av vägledning för en nybörjare, att samla knappar är beroendeframkallande, samla-armar-minispelet är kul, stöd för fyra spelare på delad skärm

Nackdelar: Tröttande under långa spelsessioner