LIVE
HQ
logo hd live | Pepper Grinder
See in hd icon

Chat

X
      😁 😂 😃 😄 😅 😆 😇 😈 😉 😊 😋 😌 😍 😏 😐 😑 😒 😓 😔 😕 😖 😗 😘 😙 😚 😛 😜 😝 😞 😟 😠 😡 😢 😣 😤 😥 😦 😧 😨 😩 😪 😫 😬 😭 😮 😯 😰 😱 😲 😳 😴 😵 😶 😷 😸 😹 😺 😻 😼 😽 😾 😿 🙀 🙁 🙂 🙃 🙄
      Svenska
      MEDLEMSRECENSION

      Bioshock

      (Detta är min första publicerade recension, i en tidning som har noll fokus på spel. Den är alltså inte för 5 öre anpassad för den crowd som skulle kunna läsa den här, och jag jobbade med mycket, mycket strängt sidutrymme. Så flama inte för att jag inte fick med ADAM oxh Big Daddys. Tro mig, jag ville!)

      Andrew Ryan var en man med en dröm. "Is a man not entitled to the sweat of his own brow?" frågade han sig. För att bli fri från kyrkan och staten byggde han under 1950-talet sitt kapitalistiska utopia på havets botten, en stad där "the great would not be constrained by the small". Hans dröm hette Rapture, och naturligtvis förföll den. Andrew Ryan ville förbättra människan och skapade plasmider, ett ämne som injiceras i kroppen och som ger användaren nya förmågor så som telekinesi. Bieffekterna var dock allvarliga, användarna blev vanställda och så småningom galna. Nu existerar de enbart för att försöka tillskansa sig mer av ämnet. I Raptures fuktiga korridorer ekar deras klagotjut och vansinniga röster. Den tryckande hotfullheten från havet som pressar mot stadens glasgångar, den raspiga grammofonmusiken och de sporadiska propagandaslogans som dyker upp i klassisk orwellisk stil, skapar en mycket tung och skrämmande stämning. Samtidigt väcker det intresset att veta mer om den här staden och dess öde. Tyvärr läggs inte allt för stor vikt på att utforska det femtiotalsfuturistiska samhället, utan istället blir du slussad hit och dit genom staden på jakt efter människor eller material. De dagboksinspelningar du stöter på efter vägen är mer en bonus än ett faktiskt spelmoment.
      Inlärningskurvan är låg och kontrollen funkar bra även i händerna på någon som är relativt ny till genren. Spelandet i sig är uppdragsbaserat. Strider med ibland löjligt stora fiendeskaror blandas med utforskande och varvas då och då med några "bossfighter". Något som saboterar stämningen är att du inte kan dö, utan du återuppstår i en kammare och får sedan springa tillbaka till striden där fienden snällt står kvar och väntar. Moraliska val har varit lite av ett tema för spel som gavs ut 2007, och Bioshock är inget undantag. Hur mycket av din mänsklighet är du beredd att ge upp för okända röster över en raspig komradio? För att överleva i Rapture måste du inte bara använda dig av samma plasmider som drev befolkningen till vansinne, utan också välja om du vill döda eller rädda de små besatta flickor som bär runt på ämnet. Bioshock är rakt igenom ett stämningsfullt fps som kunde ha mått bra av att lägga lite mer av vikten på utforskningen, speciellt eftersom staden är så fängslande i både grafik och atmosfär. Så vill jag dö. Det är mer spännande att oroa sig för sitt liv än sitt inventory.

      Medlemsrecensioner88
      Samlat betyg: 9.2/10
      1
      2
      3
      4
      5
      6
      7
      8
      9
      10