Svenska
MEDLEMSRECENSION

Rise of the Tomb Raider

Spelad version PS4/PAL

Stig till nya höjder!
Upplev storslagen, högoktanig action som utspelas i den vackraste, mest farliga miljön på jorden. Rise of the Tomb Raider levererar ett filmiskt överlevnadsäventyr där du följer Lara Croft på hennes första gravplundrarexpedition, då hon söker efter hemligheten bakom evigt liv.

Jag älskade Tomb Raider-rebooten, och jag anser fortfarande att Crystal Dynamics omstart var bättre än Uncharted 3: Drake Deception. Naughty Dogs tog dock tillbaka initiativet med mästerverket Uncharted 4: A Thief's End och tyvärr tycker jag inte att Rise of the Tomb Raider når upp till den nivån, eller ens till förra Lara Croft-äventyret, och jag skall försöka förklara varför. För man har adderat massvis i förhållande till Tomb Raider, spelkartan är gigantisk med flera öppna ytor/världar, det är ännu fler sidouppdrag & gravar, fler djur att jaga och otaliga vapen & pilar att uppgradera. Ändå känns det mer som onödig utfyllnad än i förra spelet.

Historien är relativt enkel & direkt. Lara återupptar sin döda fars forskning runt staden Kitezh, en helig profet & löften om evigt liv. Efter en kort sejour i Syrien, så hamnar snart vår kära äventyrerska i ett vinterkyligt Sibirien, där sedan resten av spelet utspelar sig. Väl där korsar Fröken Croft väg med en ond organisation vid namn Trinity, ett elakt syskonpar med koppling till familjen samt ättlingar till profetens utvandrade folk, vilka ger henne en hjälpande hand i den uppgörelse som väntar. Eftersom jag spelade 20-årsfirandeversionen så fick jag även möjlighet att spela expansionerna Baba Yaga, Cold Darkness & de 2 uppdragen som utspelar sig i Croft Manor.

Grafiken är superb och konkurrerar nästan med Uncharted 4. Särskilt några vykortsvackra vyer, både i det krigsdrabbade Syrien & i det snöklädda frostlandskapet i norra Ryssland, är helt i klass med Naughty Dogs eller Guerrilla Games verk. Även is-, explosion- & eldeffekterna är fina och när Lara vadar i snön, blir det realistiska spår efter henne. Snölandskapet är oerhört läckert och uppblandat med grottor, skog, floder samt byggnader så blir det variation i miljön. Tyvärr är ansiktsanimationerna inte lika imponerande, då de mänskliga uttrycken känns uddlösa & platta. Jag råkade även ut för några grafikbuggar.

Ljudet är lite tråkigare men ändå mycket bra. Ljudeffekterna låter fint, både explosioner, vapen- & naturljud. Musiken är skriven av Bobby Tahouri och även om den är vacker, så är den likgiltig och jag kan inte låta bli att undra varför Crystal Dynamics bytte ut Dead Space-kompositören Jason Graves, som gjorde ett utmärkt jobb med förra spelet.
Röstskådespeleriet är också det oengagerande & träigt, Camilla Luddington fortsätter att göra rösten till Lara Croft och hon gör det bra, men manusförfattaren Rhianna Pratchett har valt att driva händelseförloppet (för det mesta) genom dokument & tankar vid lägereldar, vilket ger många monologer utan inlevelse. Jag hade gärna sett historien berättas mer genom känsliga samtal & interaktion mellan människor. Här finns också en tragik runt Laras far, men den slarvas bort i berättartekniken.

Kontrollen är minst lika bra som i Tomb Raider, rebooten. Det känns fortfarande sömlöst & problemfritt att ta skydd, hoppa mellan avsatser, och smyga sig på intet ont anande fiender. Klättrandet med ishackorna är en trevlig nyhet, och man upptäcker även nya hjälpmedel under spelets gång, som låser upp nya platser på världskartan, litet lån från Metroid-serien kan tänkas?
Ibland kan kameran trilskas i trånga utrymmen och jag blir stressad när det kommer fiender från två olika håll då kamerapanoreringen inte är jättesnabb. När jag klättrar och vill hoppa snabbt mellan avsatser kan det också bli fel, likt Assassin's Creed där man emellanåt hoppar rakt ut i luften om man inte passar sig. Här får man ta det lugnt och se till att Lara verkligen vrider kroppen mot den avsats man vill hoppa mot.

Hållbarheten är mycket god, man har proppat kartorna fulla med markeringar till saker man kan hitta & utmaningar att utföra. Här kan jag tycka att Crystal Dynamics sneglat för mycket på Ubisofts titlar, där kvantitet verkar vara av vikt. För ibland är "Less is More" och även om jag gillade de många grottorna & kryptorna, så kunde några myntkistor och reliker fått stryka på foten. Jag höll på säkert 30 timmar med huvudäventyret, och sedan var det ju allt extramaterial från 20-årsjubileumsutgåvan.
Jag gillade Baba Yaga: The Temple of the Witch-uppdraget, det var spännande och hade ett annorlunda grepp med neddrogningen i berättelsens början. Cold Darkness Awakened var tråkigare, en sovjetbas fylld med arga zombies som Lara måste stänga ner. Blood Ties var ett småmysigt detektivarbete i Croft Manor där man dessutom fick lära sig om Laras familjs bakgrundshistoria. Dock var Laras Nightmare, som också utspelas på Croft Manor, ett bottennapp med sitt usla zombiedräparläge. Uthållighetsuppdragen, Endurance Mode, har jag inte ens kört.

Sammanfattningsvis: Med Rise of the Tomb Raider fortsätter Lara Croft sin utveckling från det underbara första äventyret och det är fortfarande oerhört vackert, välljudande & lättstyrt. Tyvärr når man inte riktigt upp till den höga nivå som Naughty Dog satt med Uncharted 4, när det gäller berättande & karaktärsutveckling. Istället har man fyllt spelet med större kartor, mängder av föremål att finna & fler sidouppdrag att utföra, något som i förlängningen upplevs som upprepning mer än roligt innehåll. Men det är fortfarande ett starkt äventyr som bör spelas och den 20-åriga Lara känns piggare än någonsin!

Samlat betyg: 8.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10