LIVE
HQ
logo hd live | Pepper Grinder
See in hd icon

Chat

X
      😁 😂 😃 😄 😅 😆 😇 😈 😉 😊 😋 😌 😍 😏 😐 😑 😒 😓 😔 😕 😖 😗 😘 😙 😚 😛 😜 😝 😞 😟 😠 😡 😢 😣 😤 😥 😦 😧 😨 😩 😪 😫 😬 😭 😮 😯 😰 😱 😲 😳 😴 😵 😶 😷 😸 😹 😺 😻 😼 😽 😾 😿 🙀 🙁 🙂 🙃 🙄
      Svenska
      MEDLEMSRECENSION

      Call of Duty: Ghosts

      Då var det dags för ytterligare en ny installation i den omåttligt populära Call of Duty-serien, och denna gång äntrar Infinity Wards stridspittar en ny generation av konsoler.

      Call of Duty. Bara en nämner spelserien lär olika reaktioner uppstår. Vissa älskar serien och köper det nya spelet varje år, medan andra undviker den som pesten. Personligen skulle jag nog placera mig någonstans i mitten tack vare min on-and-off historia med serien, som närmast kan jämföras med Ross och Rachels förhållande i Friends. Från att ha blivit frälst av första Modern Warfare som bjöd på någonting som jag inte hade upplevt tidigare, till att tappa intresset någonstans runt Modern Warfare 2 och Black Ops då jag ansåg att spelen var alltför lika varandra, till att spela de nyare på måfå och slutligen återigen ha hittat tillbaks till serien.

      Ghosts var den där märkliga fläcken för min personliga historia när det utannonserades. Efter att ha spelat Modern Warfare 3 och upptäckt att Black Ops 2 faktiskt var riktigt bra, var jag ändå optimistisk för seriens förflyttning till de nya konsolerna. Kunde Infinity Ward äntligen försöka återuppväcka den där gnistan som tändes med Modern Warfare tack vare den nya tekniken?

      Efter att slutligen ha spelat Call of Duty: Ghosts, som utlovat både hundar och sofistikerad fisk-AI är svaret... nej. Med det sagt är det inget dåligt spel enligt mig, utan det är fullt godkänt. För det är Call of Duty, på gott och ont, och redan här skulle jag nog faktiskt kunna avsluta denna recension.

      För huruvida du kommer tycka om Ghosts eller inte, om det är värt ett köp eller inte, beror i slutändan helt enkelt på vad du tycker om Call of Duty. Hör du till skaran som gillar Call of Duty och inte bryr dig nämnvärt om hur mycket nyheter det är kommer du gilla Ghosts. Om du är less på Call of Duty och anser att serien är i stort behov av renovering kommer du inte gilla Ghosts.

      Sådär, klart! Mer behöver liksom inte sägas.

      ...

      Vadå, vill ni att jag ska skriva mer om spelet? Räcker det inte med att säga att du lär gilla spelet beroende på vad du tycker om serien? Måste jag verkligen skriva i detalj om kampanjen och multiplayern, lär inte det vara överflödigt? Speciellt inte när det gått 3 efter spelets släpp, när de allra flesta redan lär ha gjort sitt val?

      Okej, fine.

      Från skaparna bakom Modern Warfare-serien (vilket är en lögn, eftersom stora delar av det ursprungliga teamet lämnade studion efter Modern Warfare 2) kommer Call of Duty: Ghosts, som är satt i ett nytt universum. Efter att Mellanöstern fallit och därmed även oljeproduktionen, försvagades världens supermakter kraftigt. Detta ledde även till att de oljeproducerande länderna i Sydamerika gick samman och bildade en federation som kallas för... Federation. Och de är superonda, då de av någon anledning hyser ett stort hat mot USA och planerar att ta över den nordamerikanska kontineten. Detta gör de genom att kapa supervapnet ODIN, ett satelitvapen som USA konstruerar (och som, tro det eller ej, är baserat på ett riktigt vapen som konstrueras av nämnda stormakt) och bringar förstörelse över den nordamerikanska kontineten.

      Spola 10 år framåt, och du befinner dig i rollen som Logan Walker, som tillsammans med sin bror "Hesh", utgör det som återstår av den amerikanska militären som leds av deras farsa Elias, och som står emot Federation.

      Ja, och naturligtvis spelar specialgruppen "Ghosts" en viktig roll, annars hade det ju inte hetat Call of Duty: Ghosts. I denna spelvärld är spökena legendariska till den grad att de flesta tror det bara är en myt. Men spoiler alert, de existerar och det dröjer inte länge fören de båda bröderna blir en del av denna legendariska styrka.

      På pappret sitter Infinity Ward med en del goda idéer faktiskt. Vi har ett postapokalyptiskt USA som står inför knäna på en högre supermakt, vars hopp ligger på en elitstyrka som utövar gerillakrig mot fienden och opererar bakom fiendens linjer. Lägg också till ett personligt band i form av relationer till en bror och en far, och i händerna på rätt personer hade det faktiskt kunnat bli riktigt bra trots den patriotiska inramningen.

      Infinity Ward var dock uppenbarligen fel studio att handskas med detta material.

      Egentligen skulle jag nog behöva en hel krönika för att ta upp varenda fel och plot hole som finns i spelet, men jag får nöja mig med att kortfattat beskriva de centrala problemen. Som att Federationen som fiende är vagt definierade och mindre nyanserade än ryssarna i Modern Warfare-spel (hur det nu är möjligt), att relationen mellan bröderna och deras far tar lika mycket utrymme som en tesked, eller att USA för att ligga på bara knäna ända verkar besitta löjligt mycket krigsmaterial och resurser.

      Men trots att bristerna med storyn nästan haglar över varandra, kan jag samtidigt inte påstå att jag inte hade en trevlig stund med kampanjen. Trots ologisk och korkad story, bjuder Ghosts på en varierande och underhållande kampanj där det aldrig finns en tråkig stund. Något mer hade jag inte förväntat mig faktiskt, då med visst undantag från Treyarchs spel har Call of Duty blivit som spelvärldens svar på de stora Hollywood-blockbusters i form av snordyra actionfilmer som tjänar in rejäla kosingar.

      Underhållningsvärdet i Ghosts ligger väl lite på samma nivå som dussinet popcornrullar, och det bjuds som sagt aldrig på någon tråkig stund. Ena stunden tar du dig genom fiendens linje i ett postapokalyptiskt landskap, andra stunden krigar du under vattnet bland fiskar och hajar, för att sedan repellera nedför och infiltrera ett höghus inne i mörkrets hjärta och det vankas även strider i rymden.

      Å ena sidan blir det som nämnt varierat, men det finns även en negativ aspekt med det hela. Det blir nämligen för hoppigt när så många idéer ska klämmas in som möjligt. Allra tydligast blir det med hunden Riley, som mycket av förhandssnacket handlat om, men resultatet är ytterligare en gimmick som glöms bort i samma stund som det är dags för någonting helt annat. Byrackan får skina i omkring 10 minuter där spelaren får kontrollera denna, och under samma uppdrag kan du även dirigera hunden till att attackera fiender i ditt sikte, något som dock känns meningslöst eftersom det går betydligt fortare att peka och klicka på dem med ditt vapen.

      Gameplay-mässigt har det alltså inte ändrats mycket alls, bortsett från enstaka tillägg. Ghosts har betydligt smidigare rörelsemoment i och med att du kan klättra över objekt snabbare, något som Battlefield 3 dock redan åstadkom två år tidigare. Du kan även kika ut från ditt skydd, men att kalla detta för en ny funktion är en ren lögn eftersom det var möjligt i de tidigaste spelen. Kvar är dock den rätt fjösiga vapenkänslan och det extremt plastiga vapenljudet, vilket gör att det fortfarande känns som att jag springer omkring med leksakspuffror. Spelkontrollen är dock precis lika smidig som den alltid varit, så det är i alla fall något.

      Multiplayern är i stort sett identisk med de tidigare spelen, men har vissa nyheter. Den tydligaste är att storleken på kartorna generellt är betydligt större, dock är antalet spelare densamma som tidigare vilket gör att multiplayermatcherna känns långsammare och livlösa, snarare än det höga tempot som vi är vana vid. Viss förstörelse finns också på vissa utvalda delar av vissa kartor, men dessa påverkar knappt någonting och känns mer som ett skämt jämfört med Battlefield 4 som släpptes samma år.

      Klassystemet är lite som en kombination av det i Modern Warfare 3 och det som sågs i Black Ops 2. Varje klass kan ha sina egna valda killstreaks, och likt med Black Ops 2 har spelaren större möjlighet att verkligen skräddarsy sin egen klass då du kanske sätter på fler tillbehör på vapnet men har mindre perks. Systemet skiljer sig dock åt i och med att antalet perks är förvånansvärt många, och varje perk är värt olika poäng. Mindre perks är värda mindre poäng och kan därmed användas i större mängder, medan större perks som är värda mer poäng lämnar mindre utrymme för fler perks.

      Nytt är också Squads, vilket ger spelaren möjligheten att skapa och skräddarsy sina egna soldater. Dessa går även att använda i ett eget spelläge kopplat till multiplayern där du tillsammans med dina soldater tar dig an datorstyrda fiender eller andra spelares Squads. Det fungerar även som ett ypperligt tillfälle att förbereda sig inför den "riktiga" multiplayern, då du i Squads-läget fortfarande kan gå upp i nivå och låsa upp Squad Points som du sedan kan använda för att låsa upp precis vad du vill.

      I övrigt bjuder Ghosts på en liknande multiplayer-upplevelse som de tidigare spelen, utöver ovan nämnda nyheter samt ett par nya spellägen är det mesta intakt från tidigare. Jag hade precis som med Modern Warfare 3 och Black Ops 2 kul med det jag spelade av multiplayern, och jag gillade både klassystemet och Squads, men det var inget som fick mig att fastna och vilja lägga ned hundratals timmar på det.

      Slutligen har vi även Extinction, Infinity Wards svar på zombieläget som Treyarch snickrade ihop och som blivit mycket populär. I grunden är det likt zombieläget ett spelläge som går ut på att överleva antingen ensam eller med andra spelare, men det finns vissa skillnader. Den största är naturligtvis att istället för zombies får vi här tampas med utomjordingar, och istället för att springa omkring som yra höns och överleva så länge det bara går, är Extinction mer linjärt och har ett tydligt mål som ska genomföras under banan som ingår i grundspelet. Jag testade detta spelläge en gång, och för min del räckte det nästan då Extinction-läget dessvärre mest kändes oinspirerat.

      Eftersom detta är spelet i serien som flyttar Call of Duty till de nya konsolerna hade jag hoppats på att det äntligen skulle ske större grafiska förändringar, men trots ny och kraftfullare hårdvara ser det endast marginellt bättre ut än Modern Warfare 2 som släpptes 2009. Grafiken är definitivt skarpare och mer högupplöst, men det märks klart och tydligt att detta inte är det grafiska hopp som jag hade hoppats på. För att göra saken värre upplevde jag också att bilduppdateringen sjönk ett flertal gånger när jag spelade kampanjen, men lyckligtvis verkade det inte vara något som hade letat sig till resten av spelet också.

      För att sammanfatta mina tankar citerar jag mig själv från början av denna recension: "det är Call of Duty, på gott och ont". Det är helt klart ett godkänt spel i mina ögon, det bryter ingen ny mark men levererar samma popcorndoftande och underhållande action som tidigare. Gillar du framförallt Modern Warfare-serien lär du nog gilla Ghosts (som ärligt talat lika gärna kunnat heta Modern Warfare 4), men är du svintrött på samma typ av spel med få nyheter kommer du inte gilla det.

      Återigen känner jag att jag skulle placera mig någonstans i mitten. Visst har jag haft en genuint trevlig stund med spelet, med undantag från fordonsuppdragen och Extinction-läget. Och visst finns det också vissa mindre och trevliga nyheter, men sett överlag märks det återigen och tydligare än någonsin att det börjar bli tröttsamt att det är i princip samma koncept som återvinns gång på gång.

      Och så var det med det.

      Plus:
      Underhållande action, varierad kampanj, stabil multiplayer, smidig kontroll, vissa mindre nyheter

      Minus:
      Få nyheter överlag, korkad story, oinspirerat Extinction-läge, inte särskilt tekniskt imponerande

      Testad version: Playstation 4

      Samlat betyg: 6.3/10
      1
      2
      3
      4
      5
      6
      7
      8
      9
      10