Svenska
MEDLEMSRECENSION

Dirt Rally

Många spel har burit Colin McRae's namn genom åren med varierande kvalité. Det sista som bar legendarens namn var Colin McRae: Dirt och dess uppföljare där den senare var ännu bättre och betraktas av många än idag som en av de bästa delarna i Dirt-serien. Men sedan hände nåt. Colin McRae gjorde sorti på ett mycket olyckligt vis och inte bara en hel rallyvärld utan även världen utanför sörjde hans bortgång. Inte minst för att den förstnämnda hade mist en av de största framgångarna. Codemasters fortsatte dock att göra sina rallyspel som nu officiellt endast gick under namnet Dirt. I det tredje spelet som just bara var betitlad Dirt 3 började den brittiska spelstudion blanda in massa annat som inte direkt hörde rally till. Visst var det fortfarande roligt att spela men enligt eget tycke började det nu spåra ur med all X-Gamestrams. Dirt: Showdown brydde jag mig inte ens om. När Codemasters utannonserade Dirt Rally och att det skulle återgå till spelets rötter vaknade jag till och det kittlade mina intressekörtlar. Spelet släpptes först till PC men jag hoppades innerligt att det så småningom skulle komma till konsolerna. Mycket riktigt utannonseras det några månader senare och mina förväntningar stegrades något enormt. Som det enorma fan jag är av Codemasters pålitliga hantverk var det ett kassaskåpssäkert val jämfört med konkurrenternas tvivelaktiga tolkningar av motorsporten. Men det är inte riktigt det sundhetstecken jag förväntade mig och hoppades på och det blir en kaosartad återträff...

Dirt Rally har funnits ute ganska länge nu; till Steam för att sedan bli en fullständig release i december förra året. På bara kort tid har Codemasters portat spelet över till konsoler så att alla kan ta del av det roliga. När man dyker in i spelet är det tydligt att detta är en riktig återgång till den formen för Dirt-serien som så många, inklusive jag själv, så länge har längtat efter. Ken Block och Travis Pastrana som berättar menyer eller förklarar hur du ska köra är borta. Det finns inga stora flaggor eller skyltar. Äntligen är alla X-Gamesreferenser begravda i leran någonstans utanför en misstajmad hårnålskurva. Det står klart att det inte bara är Dirt-serien som återvänder till sina rötter, utan snarare Codemasters som helhet. Många möjligheter finns tillgängliga så att du kan anpassa spelet just till din smak, till specifika saker såsom allehanda detaljer inne i bilen. Ett omfattande utbud av valmöjligheter för uppsättning av transmissionen är en trevlig överraskning tillsammans med de mer vanliga alternativen för saker som Traction Control och inställningar för stabilitet som är avstängda som standard, men kan finjusteras för att möjliggöra ett större utbud av nivåer för att spela.

Om vi går raskt över till de anpassade eventen för att få lite övning så finns det standardrally, Hillclimb eller Rallycross. Tre liknande men ändå olika discipliner att komma på rätsida med. I till exempel Rallycross gäller att vara bestämd, gärna köra lite fult och slåss med näbbar och klor. Men akta dig, om du försöker gena för mycket när du ska köra om en framförvarande bil kan du få tidstillägg som straff. När jag startade spelet för första gången för att "besikta" och känna på Codemasters comeback började jag med det som jag var mest nyfiken på: rally. Valet föll på en bil från 60-talet eftersom de har mindre hästkrafter och för att få en känsla för hanteringen. Jag var beredd på att Codemasters skulle golva mig. Men det som jag trodde skulle bli enkelt kom istället som en käftsmäll; det gick inte att överhuvudtaget hålla bilen på vägen sånär som på ospelbart. Många spännande sammanträden med träd och stenbumlingar längs vägen blev det. När min Xbox One spottar ut skivan och dammet har lagt sig lämnar jag testsessionen i förvirring, besvikelse och ett sammelsirium av känslor och spär bara på min hemlängtan. Efter lite efterforskningar, experiment och undersökningar har jag nu fått skaplig kläm på det och lyckas någotsånär hålla bilen på vägen, om än att det fortfarande är lite som Bambi på hal is. Men det är lite det det handlar om också, att pröva sig fram till det man tycker känns bäst för Dirt Rally är helt och hållet ett individuellt spel. Mitt i allt detta är det emellertid glädjande att veta hur snabbt det går att starta om en sträcka vid varje given tidpunkt. Från det ögonblicket du valt att starta om sitter du omgående bakom ratten på startgriden med din kartläsare som räkna ner från fem. Det finns direkt inga laddningstider att brottas med, bara rakt tillbaka in i racet är det som gäller. Vilket är bra eftersom du kommer att behöva det. Mycket. Du behöver inte till fullo starta om en sträcka för du kan alltid återställa din bil till spåret direkt på skärmen eller från pausmenyn, även om detta kommer med ett tidstillägg så att du inte kan missbruka funktionen. Du kan också reparera en punktering mitt i ett lopp men varnas att detta kommer med ett ännu större tidstillägg så det bör endast användas i de mest extrema förhållandena, eller om du spelar med inställningen "inga återställningar tillåts" .

Hanteringsmodellen som jag var inne på förut ligger mycket närmare simulering än arkad numera. Om du har för mycket gas på väg ut ur en kurva kan du räkna med att vara på väg in i träden vid sidan av spåret. Om du kommer för långt utanför sträckan så möts du obönhörligen av meddelandet Terminal Damage vilket får som följd att du tvingas starta om. Detta kan jag tycka är lite löjligt och överdrivet och blir bara till ett irritationsmoment. Bromsa för sent och säkerhetsbarriären är på väg att få ett bilformat hål i sig. Med andra ord är det inte bara att våldföra sig på gaspedalen utan en mer ömsint körstil belönas mer och att man håller koll då och då på skärmen på anvisningarna och lyssnar på sin kartläsare, framförallt i rally. På Monte Carlos vägar var det ett tillfälle där min kartläsare varnade mig för snö en bit längre bort. Innan dess hade jag kört på asfalt och skiftningar i väglaget ändrar väggreppet dramatiskt. Grafikmässigt är det riktigt välgjort, såväl som ljudmässigt. Från de isiga vägarna och sluttningarna av ovannämnda Monte Carlo, de dammiga slätterna i Grekland och till de gråmulna och regnvåta sträckorna i Wales visar tydliga skillnader i de olika platserna. Det finns inga friheter tagna med sträckorna heller. Smala vägar och snäva kurvor snarare än de ibland "förstorade" varianter som vi har sett i andra rallyspel som gör dem alltför lätta. Bilarna låter verklighetstrogna med morrande motorer som främjar den känsla av kraft som de är utrustade med. Att spela spelet med en standardkontroll fungerar fint och finns inget att anmärka på när man någorlunda har hittat de rätta inställningarna.

Att lära sig hantera bilarna är som en utmaning i sig men själva spelet i sig är också riktigt utmanande. Enligt min mening och det som jag kan gnälla lite över är att utvecklarna har gjort det lite för svårt och inlärningskurvan är på tok för brant. Men när man väl har ställt in spelet efter eget tycke och smak och man väl behärskar spelet får man sig en riktigt rolig åktur. I övrigt har Codemasters ur en total synvinkel levererat det rallyspelet alla rallyfans så länge har saknat. Dirt Rally är ett kvitto på att Codemasters för tillbaka serien till de glansdagar när det stolt bar Colin McRae's namn och tangerar de första Dirt-spelen. Som det ser ut just nu är spelet absolut ett sådant att se upp till som ingen rallyfanatiker får missa.

Samlat betyg: 9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10