Svenska
MEDLEMSRECENSION

The Evil Within

Efter att ha planat ut på spelfronten är det inte speciellt mycket som intresserar mig längre. Jag har ca två titlar som intresserar mig i snitt just nu och för ett år sedan var det likadant. The Evil Within var ett av dessa och vad berodde det på? Förmodligen för att ett spel äntligen skulle kunna relateras till mitt favoritspel Resident Evil 4, men också för att det skulle vara något nytt. Jag tog mig god tid på mig att klara ut spelet och dog trettiotvå gånger, och jag har en stark åsikt om spelet.

Jag förhandsbokade spelet tre veckor innan det släpptes. Hade inte gjort det tidigare av olika anledningar. Jag fick en Limited Edition variant som gav mig tillgång till The Survival Pack, en samling med vapen som kan anses som finess men också som onödigt beroende på spelaren. När jag startar igång spelet är det två dagar innan en tenta, jag borde prioritera tentan men jag tänker inte vänta på en drös av recensioner som kan påverka mitt omdöme och jag tänker inte plugga när jag har ett nytt spel då jag ändå aldrig spelar. Spelet är igång kring fyra på eftermiddagen och jag stänger gardinerna och anpassar mörkret så att jag ska få ut så mycket som möjligt av spelets vidrigheten.

Spelet startar så småningom och jag får direkt ta mig in i ett fågelperspektiv över en bil som åker fram i rusande fart. I bilen sitter din huvudperson Sebastian + en drös andra människor som man redan förstår har en roll i spelet. Din uppgift är att ta reda på varför Beacon Mental Hospital blivit komplett nedtystat, varför döda patienter och skötare ligger överallt i pölar av blod och hur det gått till? Presentationen är inte lång och det tar max fem min innan du får axla rollen som anti-hjälten Sebastian hägnades upp och ned med blod droppandes från skallen och med en psykopat-liknande, gigantisk man stående framför dig som sedan rör sig utanför ditt möjliga synfält och slaktar en knappt levande man som du bara hör det blodhostande, döende ljudet av.

Starten av spelet har cirkulerat en del på sociala medier ett tag och var ingen nyhet för mig, men det tog inte lång tid för mig att ändå känna av känslan av skär panik sitta vid min sida hela tiden och bli påmind av den. Stämningen byggs upp väldigt fort och spelet bjöd mig på en massor av skrämseleffekter. Jag har inget problem med blod och inälvor men man kände på sig när något skulle hända och även fast det var lite förutsägbart ibland så visste du inte vart den tre ton tunga bossen skulle komma ifrån och hur den skulle reagera. Spelet leverar en del överraskningseffekter och bitvis är det riktigt skrämmande (första gången). Miljöerna är väldigt trasiga, varierande och atmosfären är magisk. Du kan glimta Beacon Mental Hospital i fjärran som du kan se Ravenholm från starten av Black Mesa East i Half-Life 2 och detta är magiskt i sig. Samtidigt som miljöerna till 75% är mörka kommer ljuset fram ibland och skräcken försvinner. Detta hör dock till variationen och att tempot ökar är bara härligt.

Fiendefloran är ett stort plus i spelet. De simpla fienderna står på avstånd och stönar som de alltid gjort i Resident Evil-serien. Fienderna påminner en del om Resident Evil 4 och 5 (såklart!) men också en del om Silent Hill monstrerna som når högre höjder på mardrömslikande, missbildade varelser. Även fast varelserna är simpla kommer du få problem med dem, vissa använder tillhyggen, vissa är osynliga och kan bara märkas av ljud och rörelser i vattenpölar samt att vissa fiender har större tålighet. Bossfighterna är riktigt bra och varierade. En del bygger på känslan av att något är tätt inpå dig och du kommer ha en panik över att kolla bak eller att stanna, allting du gör blir stressat. En del fiender kräver uppmärksamhet, de dyker upp från olika platser och även fast attackmönstret är monotont kommer de döda dig vid tillfälle, inte försöka göra melee på en boss. En del bossfighter kommer likna de från Resident Evil 5 med ren action. Du kommer inte vara rädd men du kommer vara fokuserad och skjuta allt du kan för att undvika en cutscene med blod som rinner ned från skärmen.

Vapnena är få och det är bra. Du kommer snabbt få tillgång till en enkel revolver som du måste använda flitigt. Även fast du tror att du har mycket ammo kommer du märka att det sinar. Skjut rätt eller stå tom, och du vill inte stå tom när ett vapen behövs. Du kommer också få möjligheten att ta tag i spelets huvudvapen: Agony Crossbow. Vapnet är farligt och ska inte användas förrän i nödfall, då mängden av ammunition är väldigt begränsad till bara 2-3 pilar. Du kan antingen använda de ordinära pilarna utan effekt som spetsar fienderna och fäster dem i väggen som klimax. Du kan också få det värre artilleriet som kan förblinda fienden, frysa denna för att hinna ifrån, spränga denne till köttfärs eller om du har Limited Edition, leka pyroman.

En sak som är viktigt i spelet är uppgraderingsförmågan. Denna kommer du ha nytta av då du hittar grönt slime efter fiender eller i burkar runt om i världen genom att slå sönder lådor, öppna skåp osv. Med slimet kan du göra dina vapen starkare, ge dig mer liv, högre sprinttid (du kommer ha en sprintmätare) och chansen att bära mer ammunition osv. Uppgraderingen sker i en virtuell värld som du når genom att hitta trasiga speglar i spelet som du kan ta dig in genom. Här finns det sparpunkt, saker som tar storyn vidare, lådor du kan låsa upp med nycklar som du hittar genom att ta sönder vita statyer samt en gigantisk ofärdig karta du kan framställa genom att hitta bitarna i spelet vilket fungerar väldigt bra som extra-uppgift.

Förutom vanliga vapen finns det föremål du kan plocka upp från marken. Yxor och facklor används för en snabb avrättning av en simpel fiende men du har också tillgång till flaskor. Dessa används till att distrahera fienden om du träffar denne, eller få dem att fokusera på ljudet av flaskan som träffar marken för att göra en Sneak Kill. Sneak som är en viktig komponent i spelet bör användas om fienderna inte är många och om de har ryggen borta. Kolla efter rörelsemönstret för att veta när du ska dra in kniven i kraniet på denne.

Spelet kommer också innehålla en del fällor. Fällorna är många men var inte allt för frustrerande för mig. Du kommer behöva dessa då du kan disarmera dem och erhålla "Trap Parts" som du kan bygga pilar för. Fällorna fungerar på olika sätt och det är din uppgift att lista ut det.

The Evil Within är spelvärldens Inception Den går dock att förstå ganska bra om du lägger uppmärksamhet till de ledtrådar du får. Tidningar och posters finns i den virtuella spegelvärlden vid olika sparpunkter. Anteckningar/ dagböcker kan du finna lite här och var, hologram över det som hänt kommer uppspelas och det kommer komma cutscenes. Många anser att det var en dålig story och ja den kanske inte är så tydlig. Det krävs att kunna pussla ihop dessa och inte missa brödsmulorna som lämnas efter.

Jag testade spelet till Xbox 360. Grafiken är inte revolutionerande och det visste jag. Karaktärerna ser bra ut och ljussättningen är riktigt lyckad, på distans ser mycket bra ut. Dock så är mycket uråldrigt. Ljudet är dock en annan femma. Varierat ljud som går att skilja fiender åt, bra effekter och musik som får mig att tänka en del på Bioshock men med en mer klassisk klang. Musiken kan verkligen öka stämningen mycket. Dialogerna är lite typiskt Resident Evil 5, halvt hjärndöd.

En sak med The Evil Within som jag inte gör med mycket spel är att jag direkt efter spelet startar ett New Game + som det finns här. Klara spelet och få ett par nya vapen som knappt kan användas då de inte finns ammo så det räcker till dessa. Klara New Game + och få mer belöningar, sen finns det svårighetsgrader och mångas uppfattar spelet som svårt. Jag tycker att spelet varken är svårt eller lätt. Det kan vara lite klurigt att veta hur bossfighter är upplagda: kommer bossarna med instant kill, går de att döda etc. Jag lyckades dock klura ut mycket på en gång och fastnade inte riktigt. Blev nog inte frustrerad en gång i spelet då faktiskt aldrig fastnade. Jag gillar dock utmaningar och The Evil Within har dessa, ett spel ska inte vara för lätt.

Kameran i spelet har många klagat på och även här blev jag aldrig frustrerad. Förstår om man är lättstött men jag dog nog aldrig pga. att kameravinkeln var käpprätt åt helvete. Det krävs att man bara är duktig och vet hur man spelar innan man fastnar med bilden i personens öra. Kan man hantera en handkontroll och har man kunskap om tidigare ord person spel vet man att det är riktigt svårt med kameravinkeln och att det är ett återkommande misstag. Nu talar jag dock för alla som hade problemet då jag endast tänkte tanken "Vad ska nu vara så störande med kameravinkeln?".

Ett minus med spelet är att det nu under min andra gång är lite för lätt. Jag vet var allt ska ske. Jag är inte rädd längre och panikkänslan kommer mer sällan. Spelet är ett riktigt bra spel under första gången, under andra gången är det något annat som tar plats. Jag hade direkt efter första rundan i spelet fått abstinens av en gång till, och jag har den fortfarande med halvvägs in i andra rundan. Vad är det som ger denna dragning till att spela? Jag vet inte, och det betyder nog att det finns en charm i spelet som jag inte ser så ofta. Spelet påminner om skaparens tidigare verk. Jag har klarat ut Resident Evil 5 fler gånger än något annat spel, liknande spel som Dead Space har jag repitivt spelat om och jag funderar på om det är just 3rd Person Survival Horror som jag dras till.

The Evil Within är inget mästerverk, nej. Skulle jag jämföra det med Half-Life 2, Halo eller Mass Effect 2 får det storstryk. Dock så är det en annan klass för sig. Man ska inte jämföra spel för mycket och man ska inte jämföra det här spelet med Alien Isolation och säga att spelet är uråldrigt på alla plan. Charmen med spelet är att det är bekant och är man ett fan av spelsystemet i Resident Evil även fast du inte släpper brunt under 100% av spelet eller saknar bara en massor av revolutionerande nyheter så ska spelet vara riktigt kul ändå. Spelbarheten är riktigt hög och det bevisar att nya spel inte behöver ha bara nytänkande för att vara kul att spela.


+ Riktigt underhållande
+ Panikartad skräck under flera delar
+ Utmanande och tankeväckande
+ Överklass på fiendeflora och miljöer.

= Är du grafiktok är spelet inget för dig, men jag ser knappast det som ett problem då det är bevisat att spelbarheten inte behöver påverkas.

= Kameravinkeln har stört många men jag tänkte aldrig på det.

- Lite stökig story
- Bleka, dumma karaktärer
- Förutsägbart och repetitivt vid omspelande


Slutsats
Ett riktigt bra spel som har hög kvalité på spelande i sig. Funderar riktigt bra som ett Actionbaserat Survival Horror som ligger lite lägre i skrämselfaktor än RE4 men också lite lägre i skjutande än RE5. Ett bra tempoväxlande, utmanande spel helt enkelt!

Samlat betyg: 6.7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10