Knack

Ett av de spelen som Sony har hypat mest inför lanseringen utav Playstation 4 heter Knack. Det actionbetonade plattformsspelet har dock bemöts med mycket kritik och betygen har minst sagt varit medelmåttiga. Efter cirka 10 timmar med spelet är jag dock av en annan åsikt

Spelet börjar med att Goblins attackerar en av människornas alla kolonier då de anser sig vara orättvist behandlade utav människorna. Detta leder till ett krismöte där man diskuterar hur man ska stoppa alla goblins och de vapen som de plötsligt har tillgång.

Ryder, en världskänd upptäcksresande är först med att ställa upp men även miljardären Viktor vill vara med på ett hörn med sina stridsrobotar. Den sista att ställa upp är doktor Vargas som vill visa upp sitt hemliga projekt. Det är här spelaren kommer in i bilden.

Du är Knack, en robot byggd utav reliker och som är kapabel att växa massivt med hjälp av fler reliker, is, trä osv. Tyvärr spelar det ingen större roll vad du är byggd av för stunden, spelat spelas på samma sätt ändå. Knack är skapad utav just nämnde Doktor och kommer att bli människornas största hjälp i striden emot goblins.

Spelet benämns gärna som ett plattformspel, men det måste jag säga att det inte riktigt det är. Det är max 10% plattformande medan resten av tiden går åt till nyss nämnda strid med goblins. Men misströsta inte, för dessa strider är faktiskt underhållande, trots att du bara har en standardattack, en hoppattack samt 3 olika superattacker.

Det är nämligen så att det finns extremt många olika fiender i Knack som alla beter sig olika. Vissa behöver du bara frenetiskt trycka på slagknappen för att besegra, medan du mot andra måste planera striden lite i förväg för att ta ut fienderna i rätt ordning. Eftersom Knack tål extremt lite stryk måste man också ofta hoppa undan attackerna eller dodge:a dem med hjälp av högerspaken.

Spelets strider blir alltså ganska utmanande, men aldrig någonsin för svårt, vilket känns alldeles underbart. Du kan mycket väl få göra om samma pack med fiender 3-4 gånger, men när du lärt dig hur du ska göra så kommer det att gå hur enkelt som helst framöver. Dör du får du dessutom alltid börja om någonstans i närheten med max 2-3 packs du redan dödat som du måste göra om. Checkpointsystemet fungerar alltså mycket, mycket bra.

Det enda jag kan märka i striderna är att spelet får rätt sjuka FPS drops vid vissa tillfällen när för mycket av Knacks delar lämnar hans kropp samtidigt (vid en viss superattack t.ex.). Man uppfattar då ett extremt stort lag och det får Playstation 4 att verka svag, för spelet är trotsallt inte tekniskt snyggt heller.

Vad som dock är snyggt är designen. Den är verkligen oerhört mysig (med undantag på just Knack själv) och vissa stunder sitter jag bara och myser. Att karaktärerna dessutom är sköna, om än endimensionella, förstärker bara myskänslan. Verkligen alla karaktärer är mysiga, förutom Hitlerdoktorn som styr och ställer med alla som han vill.

Storyn är precis som karaktärerna lättsam och faktiskt stundtals ganska humoristiskt. Flera gånger under spelet skrattade jag högt och myskänslan förstärktes återigen. Även musiken gör sitt jobb för att ge spelet den mysiga känslan som jag tror att man har varit ute efter och som definitivt var det jag hoppades att jag skulle få när jag inhandlade spelet.

Jag blev orolig när recensioner började droppa in för spelet då många fick det att framstå som nästan ospelbart, men efter 11 timmar med spelet så är jag väldigt nöjd. Vissa problem som har klagats på (som t.ex. kameran) förstår jag inte för fem öre medan jag kan förstå vissa saker trots att jag är av en annan åsikt.

Du kommer inte få någon Next-gen känsla utav Knack (förutom möjligen utav remote play med PS Vita som fungerar perfekt), men du kommer få ett lättsamt och underhållande spel som dessutom fortsätter underhålla även efter du har klarat det eftersom att du låser upp Time attack och Colliseum attack. Den första går ut på att ta dig igenom en viss bana så fort som möjligt (miljöer från storyn fast annorlunda fiender) och i den andra ska du helt enkelt överleva vågor utav fiender.

Om du känner för att spela igenom storyn igen så finns et även nya saker att hämta där eftersom du under andra rundan kommer att låsa upp fler förmågor. Man hittar nämligen delar till förmågor på vissa hemliga gömställen och under din första spelrunda låser du bara upp 2-3 utav dessa. Spelet har alltså ett helt okej återspelningsvärde (i co-op om du vill), men jag kommer nog lägga min tid på Time attack och hoppas på en uppföljare, vilket storyn hintar om.

+ Plus
. Extremt många sorters fiender
. Väldigt mysigt
. Lagom utmanande

- Minus
. 6-7 sjuka framedrops under spelets gång
. Ingen next-gen känsla
. Möjligen aningen repetitivt