S.T.A.L.K.E.R.: Shadow of Chernobyl

Stalker börjar verkligen inte bra och inledningen är minst sagt bedrövlig. Spelet startar med att man själv, kallad "The Marked one" hittas ute i ödemarken och förs till en lokal försäljare. Den enda ledtråden om vem man är och vad som hänt innan minnesförlusten slog sina barmhärtiga klor i dig är den handdator du krampaktigt håller i dina händer. Den har endast ett meddelande på skärmen - "Döda Stralok".

Efter detta får man en riktigt simpel och basalt tråkig lektion i spelets grundläggande kontrollfunktioner. Det första uppdraget utspelar sig i en fabrik som ser är ful som stryk och fylld med fiender vars intelligenskvot är lika hög som en opstmacka. Ni börjar förstå grejen? Stalker är ett spel som kräver en hel del av dig som spelare. Det blir tack och lov bättre. Även om historien inte alls blir lika involverande som i exempelvis Half-Life 2 eller Deus Ex är Stalker trots allt annorlunda, vilket måste prisas. Det känns dock tydligt att Stalker är en produkt från en annan kontinent, en annan värld (och tyvärr en annan tid). Tonen är rå och kärv. Man förutsätts klara mycket själv på egen hand, rent strukturellt har det slarvats en hel del och svårighetsgraden är ofta mer än lovligt korkad.