Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Grand Theft Auto V

Skrivet av: AG Jati   2013-10-27

How it was?
Niggah, how it was? GODDAMN!
How it was?
Bitch, how it was? GODDAMN

Med lite ord från Futures hit från spelet så börjar jag denna väldigt speciella recension. Vad gör spel till ett mästerverk? Många ting faktiskt. Det kan vara plattform, action, racing eller actionspel. I det här fallet så är man så redo då ett nytt spel från Rockstar Games kommer, att man vill kalla ett mästerverk. Men jag tänker inte vara så kortfattad. Detta kommer nämligen vara en något detaljerad recension och inte särskilt snäll inte. Så om ni är otroligt känsliga börja då inte slå eran skärm med eran datorstol. Men, hursomhelst. Detta spel är inget spel som helst. Det är nämligen den femte delen i Rockstars omåttligt populära Grand Theft Auto-serie som har tagit alla med storm. Redan första veckan gick spelet mot stjärnorna med miljontals sålda kopior. Det var inte bara hos fansen som spelet prisades. Även spelsidor belönade spelet med högsta betyg efter högsta betyg. Men, vad tycker ett inbitet Rockstar-fan som mig? Det ska ni få veta.

Början i spelet är på gränsen till pinsam. Snabbare än blixten hamnar man mitt i en klumpigt ihopsatt bankrån. Detta scenario kan sammanfattas så här: En vakt blir skjuten, bovarna blir jagade av poliser, två av medlemmarna i tjuvgänget blir skjutna i foten, den tredje gängmedlemmen flyr med svansen mellan bena. Är detta Grand Theft Auto eller bara en b-film från Hollywood? Resten blir ytterligare en pinsam sörja. Plötsligt befinner man sig i "hooden" där två snubbar leker gangstrar i, hör och häpna, San Andreas! Ja, så man är tillbaka till sina gamla rötter! Kan spelet komma på god fot någon gång?

Jo, det blir det! Efter ett antal ointressanta biljakter och gangster-skjutningar får man bekanta sig med de två andra grabbarna i spelet. De är Michael och Trevor, spelets två favoriter. Tillsammans med Franklin ska de vända upp och ner på staden och gör den till deras egna "bitch"(många gånger jag hör det ordet i spelet, tyvärr). Men samtidigt måste alla tre också hinna med sina privatspel. Franklin för exempel måste hela tiden vara i tid för sin frukost hos fastern. Trevor måste lära sig att kontrollera sig själv och fajtas mot rivalgäng. Och slutligen har vi Michael som den klassiska familjefadern med en hel del familjeproblem. De är alla som den onde, den gode och den fule. Klockren kombination! Nu blev jag genast mer intresserad!

Som i alla Grand Theft Auto-titlar är detta spelet stort, väldigt stort. Men detta kommer som en överraskning. Trots sin gigantiska spelvärld där det finns många aktiviteter känns spelet lite för enkelt uppbyggt. Många uppdrag är dessutom mestadels utspelade i staden istället för öknen. Det är lite synd, för då Trevor introducerades hade jag förväntat mig tonvis med uppdrag i den miljön. Vad man kan förvänta sig är ett tjuvgäng som rånar butiker eller någon liftare som man plockar upp. På plussidan finns det dock många olika aktiviteter. Om man spelar exempelvis som Franklin kan hoppa fallskärm och få en ny syn på staden. Eller så kan man direkt hoppa in ett race antingen till havs, asfalt eller offroad. Dessa varar dock också lite för kort med tanke på att varje lopp är avklarat efter c:a ett varv.

Eftersom detta spel har tre huvudkaraktärer att röja runt med får dem också olika uppdrag. Om du vill tjäna pengar på ett annat sätt så kan du exempelvis köpa ett café eller företag där du låter pengarna rulla in. Eller så kan du fråga händige Lester efter en "nödvändig" avrättning av någon berömd person. Alla har dessutom olika typer av grejer de är duktiga på. Franklin är bra på köra som kan löna sig under ett uppdrag via en bärgningsbil exempelvis. Michael är bra på att smyga försiktigt, eller "stealth" som man kallar det, på personer. Medans Trevor är från flygvapnet som är en fena på flygplan och helikoptrar. Oavsett vilket uppdrag du befinner dig i måste du alltid använda dig att deras färdigheter.

Då jag fokuserar på spelets story så finns det en hel del nackdelar. Det är lätt hänt att man stöter på en hel del personer utan äkta personlighetsutdrag. De blir mer stereotyper än den äkta varan. Detta börjar nästan bli lite tjatigt och i Grand Theft Auto V går man nästan lite för långt. Franklins "gangsta"-stil och Trevors "hat mot alla" går närapå gränsen. Låt oss inte glömma den kända tortyr-scenen som får nyhetsrubrikerna att skrika mot en. Att se dessutom Trevors syn på kvinnor, hipsters, hillbillies och kanadensare känns ibland för jobbigt. Tur då att det finns många personer som får sina egna dialoger i spelet. Allt från vanligt stadsfolk till miljonärer har sin egen roll i spelet.

Medans världen känns ibland lite för tom så löser sig det mesta med den grafiska biten. Den är något svagare efter alla dessa år från Grand Theft Auto IV,men känns väldigt intressant på samma gång. Man får se hur personer ger fingret till en då man kör på en och ger skällsord till en. Även då man snor åt sig en het sportkärra kan man se hur en person ringer polisen via sin telefon. Landskapet är mäktigt där en helikoptertur känns som redan drömmen. På tal om stort så tog det mig hela fyra timmar att korsa runt Los Santos med ubåt. Realismen är det heller inget fel på. Kör man i en vägg så flyger man som fasen mot en vägg och det blir en tur mot sjukhuset. Dock så kunde bilfysiken varit bättre. Man borde exempelvis inte kunna välta tillbaka sin bil på fyra hjul, även om det ser så där pajas-lustigt ut.

Om man ska överleva i Los Santos krävs det att man är beväpnad till tänderna. Tur då att Rockstar har en rejäl samling av tunga vapen. Bortsett från den klassiska pickadollan och hagelbrakan kan man även ta del av armens vapen. Ett urval av olika maskingevär och granatkastare finns också. När jag går runt med en mini-gun och orsakar "kaos är lyckan total.

Ljudet är nästan magiskt. Motorljudet från sportbilar och lastbilar låter nästan verkligt ut. Även radion låter aldrig för brusig. Musikurvalet är dock lite ålderdomligt. Man ser nästan inga låtar från 2010-talet. Det känns mer som en nostalgi-tripp med Queen, Snoop Dogg och Mala. Men på något sätt så är varje radiostation uppbyggt smart med varsin klockren radio-värd. Man får höra en mer sentimental figur i "World Wide FM". Jamaican-funk i "East Los FM". Men min favorit förblir "Radio Los Santos". En hel del sköna Kendrick Lamar-låtar spammas som tusan, men det känns så "chill" på samma gång.

Med ett trasigt tangentbord och en god min på läppen har jag skrivit mitt om den femte delen i Rockstars episka saga, men jag förblir smått besviken. Det är ett spel med sin potential och kreativitet inom story, värld och aktivitet. Men samtidigt har det ett visst problem med sin presentation, bilfysik och varaktighet. Och automatsiktet på vapen gick för långt. När jag är bara in på 50% av spelet och märker att sluttexterna börjar rulla sjunker betyget som en atombomb. Det är inte ett dåligt. Men, snälla Rockstar tänk lite på att göra er slutproduktion lite mer ordentlig nästan gång. Detta är inte av samma klass som Grand Theft Auto III, långt ifrån. Börja kasta era tomater fanboys.

Betyg

Spelet: 7/10
Grafik: 8/10
Ljud: 8/10
Kontroll: 7/10
Karaktärer: 6/10
Story: 6/10

Over-All: 7/10

+Bara då jag sätter på Futures "How It Was" i Franklins kromade kärra blir jag nästan kär i spelet
-Lite för enkelt utplacerat och ibland tomt

FEELS LIKE HAPPY VIOLENCE
http://www.youtube.com/watch?v=KJRaKhURMEA

(Bilden har ingen koppling med spelet)

Medlemsrecensioner10
Samlat betyg: 8.8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10