Svenska
MEDLEMSRECENSION

Far Cry 3

"Did I ever tell you the definition of insanity? Insanity is..., doing the exact same fucking thing, over and over and over again..., expecting shit to change..."

Efter en minst sagt medioker tvåa drog sig Ubisoft tillbaka, de arbetade vidare på Assassin's Creed II och sa ingenting om en uppföljare till Afrikasemestern. Men så 2009 kom det skvaller om en trea och inte mindre än lite drygt tre år senare slog det tredje kapitlet ner. Och låt mig säga, att det var med besked.

Jag kommer ihåg hur besviken jag blev när den färdiga produkten Far Cry 2 landade på hyllorna. Allt hype om spelet som enligt utsago skulle vara i klass med Crysis var som bortblåst, och alla förhandsbilder hade förvandlats till fragment ur en krossad dröm. Visserligen roade spelet ändå och även fast jag aldrig spelade ettan (eller någon av de sk. "expansionerna") och följaktligen inte hade något att jämföra med, var nivån inte lika hög som jag hoppats på. Skådeplatsen var Afrika och premissen bestod i att jaga en vapenhandlare som inte brydde sig vem som avfyrade hans kulor. Spelvärldens mest idiotiska sparsystem, irriterande malaria som kom när man minst behövde den, och en uppsjö av mark att "utforska". Det var Far Cry 2 det.

Men nu ska vi inte snacka gamla minnen, utan fokusera på det senaste tillskottet - Far Cry 3. Jag spelade som sagt aldrig ettan men har nog med kunskap bakom pannbenet för att dra slutsatsen att detta har mer gemensamt med originalet än vad tvåan någonsin hade. Vi slängs rakt in i Springbreak 2.0 där Jason Brody och hans entourage just landstigit på Rook Island, en tillsynes lugn paradisö - där det festas och äventyras som om det vore 1999. Men efter ett krogbesök som slutar lite oväntat så har hela gänget tagits till fånga av den minst sagt rubbade piratkaptenen Vaas. Han ämnar utpressa den bortskämda rikemanssonens rika föräldrar och begära lösensumma, eller sälja Jason och hans vänner som slavar. Men, lägligt nog, så visar det sig att buren som Jason och hans äldre bror delar inte är låst och med lite fingerfärdighet är ni ute. Så, nu när du kommit ut ur buren och lärt dig grunderna i hur man smyger förbi vakter obemärkt gäller det att rädda resten av dina vänner - innan det är försent.

Rakyat. Så heter Vaas piraters motpart och den sida du allierar dig med. De förklarar att Vaas och hans pirater terroriserar öns befolkning (som alla verkar vara Rakyat-medlemmar), och är därför villig att hjälpa dig i jakten på honom. När allt kommer omkring så kommer Rakyat att spela en stor roll under hela äventyret. Om inte annat kommer större delen av spelets sidouppdrag att ha med dem att göra. När du väl släpps ut i den tropiska världen där solen steker allt som rör sig börjar det bli riktigt roligt. I sann AC-anda gäller det för dig att bestiga radiomaster och återaktivera dem för att se området på kartan. Även fast du kan utforska hela världen utan att bryta upp lådorna i toppen av varje torn så rekommenderas det att du ändå klättrar upp. För du får då tillgång till större och bättre vapen. För när allt kommer omkring är inte M1911 och AK47 de bästa ur arsenalen. Varje enskilt torn är en liten utmaning i sig, då de är utformade på olika sätt vilket ger spelet plattformsinslag, om än i liten skala. Sen är det rätt mysigt att glida ner för en zipline medan öns sceneri ler mot dig.

Utöver det finns det såklart bad guys utspridda över hela ön, som likt Far Cry 2 patrullerar vaktposter. Ditt uppdrag blir att göra rent hus och du väljer själv hur du vill gå tillväga. Min favorit teknik är att sitta på väl tilltaget avstånd tillsammans med mitt gevär ekiperat med ett avancerat sikte - och en efter en sänka de rödklädda filurerna. Balansen mellan vågat risktagande när du måste kliva ur busken för att knäppa en av dem och när du undviker en sökandes blick med några millimeter är en härlig sådan. Om smygande inte är din hemvist kan du ta till hagel och blyspruta och halsöverhuvud springa rakt in, men passa dig! Piraterna är inte rädda för att kalla in förstärkningar... Eller, som tredje alternativ, om de ovetande själarna har ett djur i buren kan du med ett välriktat skott släppa ut leoparden i lägret och låta den göra jobbet. Ta dock i beräkning att majoriteten av öns djur inte ser skillnad på vän eller fiende. Allt som har två eller fler ben och som rör sig kategoriseras som mat. Och just det, det finns ett helt nytt djurliv i Far Cry 3, till skillnad från det extremt lama i tvåan (he he, lama). Alla djur går att jaga och här är det förutom en sidosyssla även ett nödvändigt ont. Istället för att låsa upp uppgraderingar i form av större ammunitionsväskor eller större plånbok via framsteg i spelet får du istället jaga rätt på ett djur som du sen kan tillverka utrustning av. Det hela är en skön fläkt vilket förstärker känslan av att vara livegen.

Och grafiken sedan! Min referens är innan jag går vidare Far Cry 2 till Playstation 3, och därför inte den skarpaste. Samma plattform gäller för trean och därför är den inte lika vass som PC-versionen. Men nog om tekniska specifikationer, grafiken är tillskillnad från tvåan mycket ljusare och fräschare. Miljövalet spelar helt klart in - en söderhavsoas är helt klart finare och mer färgglad än femtio nyanser av brunt, men det är inte det enda som gör saken bättre. Grafiken känns mer finslipad och optimerad än tidigare. Lövverk, gräs, och stilla vatten känns generöst detaljerade (framför allt gräset, alla som spelade Mafia II till PS3 vet vad jag talar om) och skuggorna kastar ett snyggt och trovärdigt mönster på vägen, berget eller huset. Kort sagt så känns det som om man har tagit tillvara på kraften i Sonys maskin på ett bättre sätt än föregångaren. Och ja, att stå uppe på ett berg och bara blicka ut över världen som Ubisoft byggt upp är väldigt tillfredsställande. Att se hur solen sakta går upp över tropikerna och hur alla färger återfår sina ljusa nyanser i takt med att nattens mörker försvinner, är skönt att vila ögonen på.

Men min sightseeing avbryts ganska snart av att ytterligare pirater har vädrat oinbjuden inkräktare - och innan jag vet ordet av börjat använda avtryckarna. Ljudet av skott som viner, magasin som byts och piraternas hot "We know youré there, Snowwhite." låter bra, och även fast det inte riktigt är Bad Company-ljud så känns det fylligt och inget som slängts ihop sekunderna innan spelet gick i tryck. Det samma gäller motorljudet som smyger sig på när du använder någon av öns fordon (vilka tillskillnad från tvåan nu finns lite varstans och är mycket lättare att lägga labbarna på), de besitter de klassiska motorljudet, ingen V8 men på samma gång ingen avdankad entaktare. En intressant detalj, om än onödig enligt vissa, är att man nu hör hur Jason drar i handbromsen när du avser att avlägga en bredsladd eller en 180-vänding. Som sagt inget superviktigt men en kul detalj som lägger på lite mer realism vilket i alla fall den här recensenten gillar.
And it's not like I, am fucking crazy!

Än så länge kan jag inte hitta så överdrivet många minus, och tro inte att den lugna brisen som smeker träden vidrör hemska buggar, för när allt kommer omkring är spelet rätt buggfritt. Vilket bara är trevligt och bidrar till en bättre upplevelse. Dock så finns det några irritationsmoment. Som till exempel de gånger då en fiende olägligt nog fastnar i en bergvägg. Man ser den lilla orangea ikonen på kartan, man ser definitivt skotten och känner de i allra högsta grad - men du kan inte pricka galningen som i snabb takt tömmer din livmätare. Hoppas bara att du inte är på uppdrag för de enda sättet att undkomma honom är just att lägga benen på ryggen. Andra kuggar i hjulet är också det ständigt återkommande klistret på marken. Att du då, då fastnar bakom en sten, mellan en bil och bergvägg då Jason av misstag gått ut på fel sida, eller mellan några träd där du tänkte gömma dig. Ganska irriterande när det händer, men tack och lov så hör det till ovanligheterna och därför ingenting som inskränker på betyget. Jag känner att jag inte heller behöver ta upp fenomenet när man i FPS ska hoppa upp på en avsats som bara är lite högre än vad karaktären kan bestiga, och därför spenderar en halvtimma med att förtvivlat hoppa upp och ner...
Expecting shit to change...

Men hur länge kan du semestra i söderhavet innan du får solsting? Om du frågar mig, väldigt länge. Förutom huvudstoryn som tog mig runt 20 timmar att springa igenom (med ganska många stopp längst vägen) så har du tonvis med andra saker att pyssla med. Djur att jaga, pirater att jaga, första platsen på poänglistorna att jaga..., ni fattar. Hjälpa Rakyatmedlemmar och öns befolkning med deras problem, spela poker och samtidigt försöka behålla ditt pokerface, eller kasta prick med kniv. Och det där är bara saker som bygger på någon form av struktur. Överallt händer det saker, hela tiden. Djur jagar sin middag, du springer på reliker, gamla WWII-brev från japanska soldater och säljer fiendens föremål för pengar. Det händer också att krokodilerna kan bli väldigt närgångna när du tar din dagliga simtur. Tack vare en patch som släpptes på senare tid kan du också återställa alla fiendens utposter och tackla utmaningen att rensa upp de igen, något som förlänger spelglädjen.

En underbart inbjudande spelvärld, mer än tillräckligt med sysslor och en protagonist som är rent sagt komplett galen - ger dig en av fjolårets tyngre actionupplevelser. Gillar du pang pang, samlande och har ett starkt psyke är Far Cry 3 en för sammanhangets skull, varm rekommendation.
Did I ever tell you..., the definition of..., insanity?
Testad version: Playstation 3

Medlemsrecensioner14
Samlat betyg: 8.9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10