Dishonored

Dishonored är ett märkligt spel. Ett märkligt spel i det avseende att det besitter många kvalitéer som gör att jag borde älska det. Jag borde vara lyrisk över det här spelet. Men det är jag inte. Jag tycker om det, jag hade väldigt kul när jag spelade igenom det. Men i efterhand är jag nöjd. Och jag irriterar mig snarare över att spelet inte är bättre än vad det faktiskt är.

Ett av problemen är att spelet är väldigt kort. Jag känner knappt att jag hinner få kläm på handlingen och dess karaktärer innan allt är över och ordningen återställd. Karaktärer som ger intryck av att vara intressanta hinner aldrig få det utrymme de förtjänar för att blomma ut fullständigt och sätta sig helt i minnet på mig.

Sen är inte heller atmosfären riktigt där den borde vara. Spelet försöker jättehårt med att få till en mystiskt och smutsig stämning, men dras hela tiden tillbaka av den tyvärr allt för undermåliga ljussättningen som jag inte tycker levererar alls. Stilen man valt att använda sig av för att rita upp saker gör i sin tur att allt känns väldigt matt upplyst och det finns inget riktigt liv i världen i det avseendet.

Det tredje stora problemet är att många av miljöerna hade behövt vara lite tydligare. Ett spel som detta där du som spelare ska få välja vilken väg du vill ta och hur du angriper situationer tycker jag kräver lite tydligare design som visar alternativen för spelaren. Allt för ofta finner jag mig fast i ett hörn, tvingad till att ta den frustrerande vägen ut för att jag missade att uppgradera något tidigare. Frustrerande är detta eftersom jag förstås inte köp på mig någon ammunition till mina vapen utan sparar pengar till annat och därför tvingas använda svärdet som ofta är ett värdelöst vapen i sammanhanget.

Men spelet är väldigt bra ändå, mycket just för att det försöker så stenhårt. Och det märks. Det finns många sidospår att utforska. Och just för att uppgraderingarna är begränsade efter hur du spelar finns det också anledning till att återvända om du vill testa en annan väg.

För mig fanns det dock inte tillräckligt med drivkraft att komma tillbaka direkt. Kanske gör jag det vid ett senare tillfälle, men för stunden känner jag mig nöjd med vad jag upplevt och kan ändå varmt rekommendera andra att testa Dishonored de också. Alla de delar jag klagat på har faktiskt sina stunder, bara inte i den utsträckning jag hade velat. Och i ett fall som detta där spelet så tydligt verkligen vill vara något mer är det synd att se det falla något kort. Men fortfarande mycket bra, som sagt.

[Testad version: Playstation 3]