World of Warcraft: The Burning Crusade

Den 16/1 2007 kommer den efterlängtade och första expansionen till World of Warcraft. Efter många veckors peppande så åker jag och ett par klasskompisar ner på stan och köper varsitt exemplar av expansionen tillsammans med lite spelkort. Jag och en av mina klasskamrater far hem till mig och installerar spelet. Det som fångade mig på en gång var det fantastiskt snygga landskapet i Hellfire Peninsula med rymdutsikt, jag kände verkligen att detta får jag inte gå miste om. Detta på vår lunchrast, jag är alldeles för peppad för att åka tillbaka till skolan så anmäler mig "sjuk" resten av dagen.

Det absolut bästa med en ny expansion är att den kommer med nytt och fräscht material. 2 nya raser (Draenei och Blood Elfs), det gör inte längre någon större skillnad huruvida man kommer raida som Horde eller Alliance då båda fraktionerna numera kan spela Shaman/Paladin. Givetvis kom en höjd level cap som landade på 70. En ny battleground (Eye of the Storm) såväl som en helt ny sorts instance, självklart är det heroics jag pratar om. Dessutom så kunde man numera använda flygande mounts, ett enligt mig helt fantastiskt tillägg.

Att levla upp till 70 gick förhållandevis fort, efter en hel del World-PvP och krigande om samma NPCs som alla andra så var man äntligen framme. Det fanns nu två stora vägval, skulle jag antingen spela PvP och nöta massa BGs för att slutligen kunna spela arenamatcher eller skulle jag fortsätta i samma spår som tidigare med raidandet. Jag valde det andra och hoppade in i instance efter instance. Det gick givetvis inte att spela heroics i första taget utan det var att nöta en hel del vanliga instancer först så att man hade så optimalt gear som möjligt.

Bland det roligaste med denna expansion, till skillnad från de senare, var att instancer aldrig dog ut. Folk nötte normal/heroic instancer, åtminstone tills det att man hade börjat köra Black Temple och Mount Hyjal.

Den första raid-instancen man kom att möta var Karazhan där jag inte tror jag var ensam om att nöta ett bra tag. Delvis för att jag bytte mellan olika karaktärer såväl som guilder under denna period. Karazhan hade en viss charm, något jag inte riktigt funnit sedan dess. Upplägget var innovativt och älskvärt. Dels har man fighter som vid det här laget blivit standardiserade i spelet, sedan har man exempelvis fighter som Opera- och Chessevent som förvisso kunde vara relativt irriterande men samtidigt var oerhört roliga.

Jag tror nog att jag inte är ensam om att ha denna expansion som en favorit, speciellt inte om man ska fråga folk som spelat PvP. Jag kan dessvärre inte riktigt uttala mig om det, men som jag förstått det så var det mer balanserat och systemet var dessutom betydligt bättre upplagt.

Avslutningsvis hade jag även i denna recension tänkt göra en liten tidslinje.

2007:
22/5 - Black Temple släpps
27/9 - Voice chat kommer till spelet (en stor flopp om man frågar mig)
13/11 - Zul'Aman och Guild Banker släpps

2008:
Januari - Spelet når över 10 miljoner spelare världen över
25/3 - Isle of Quel'danas, Sunwell Plateau, Shattered Sun Offensive och Magisters Terrace lanseras
5/8 - Recruit-A-Friend lanseras
14/10 - Achievements, Inscription, Barbershop kommer till spelet