Final Fantasy VII

Okej, jag är beredd på att denna recension kommer få mig dödshotad, men min åsikt är skriven i sten- Det här spelet är överskattat. Jag hade i flera års tid hört hyllning efter hyllning till det här spelet, och en dag i början av september 2011 öppnade jag plånboken, köpte det och började spela det. Första timmarna är väldigt bra, det erkänner jag, men sedan förlorade jag mycket av motivationen och när jag kommit till spelets sista grotta steg frustrationsnivåerna så högt att jag kom till insikten att detta är ett väldigt överskattat spel.

Grafik: Grafik är inte alls det viktigaste för mig i ett spel. Den grad av kantighet som karaktärerna lider av sticker lite i ögonen men det är inget som stör mig så speciellt mycket, och bakgrunderna är fint designade, om än lågupplösta. Det ansågs säkert vara snyggare 1997, men kantiga polygonkaraktärer har ju en tendens att åldras utan värdighet- Något som FFVII's grafik också gjort.

Ljud: Här är spelets starkaste kort. Ljudeffekterna är inget som sticker ut väldigt mycket (De är inte dåliga, men inte exceptionellt bra heller) Musiken håller däremot toppklass- Allt från Pampiga stridsteman till mystiska tempelmelodier till catching nöjesparksmusik. I princip allt låter bra och passar bra till sitt sammanhang. Musiken är fantastisk.

Spelbarhet: Inte spelets starkaste kort: Karaktärer fastnar i hörn hit och dit, och stridssystemet är inget att hurra för. I de allra flesta strider kan man segra bara genom att välja "Attack"-kommandot gång på gång. Detta är självklart inte det enda JRPG't som lider av det, men det blir inte mindre tråkigt för det. Att spelet dessutom kör på random encounters gör det ännu värre. Jag har spelat SNES-rollspel där man slåss i realtid, eller åtminstone kan se fienderna på världskartan- Då kan man ju i alla fall försöka undvika strider. Det här spelet är till Playstation och kör på random encounters- Vad är poängen med det, om man kan visa fienderna på världskartan?
Om man behöver grinda har strid efter strid i alla fall en poäng, men ofta vill man bara ta sig från en plats till en annan och det är då det blir riktigt irriterande att avbrytas av strider var femte meter.
Visserligen får man senare i spelet fortskaffningsmedel som tillåter en att transportera sig utan att bli anfallen, men innan dess är transporterna riktigt jobbiga.

Hållbarhet: Som sagt, spelets första timmar är riktigt bra, men sen är det i princip samma sak framför olika bakgrunder- Spring dit, hämta det, spring dit och avbryts av 10 random encounters på vägen, prata med honom, spring dit, repeat. Visserligen finns det här och där lite minispel som variation, men det räcker inte. Spelet blir alltför enformigt efter de första timmarna. Och det får i alla fall mig att tappa motivation att spela.

Spelet har en bra story, och för vissa gör nog storyn spelet, men själv tycker jag inte att en story kan rädda medioker gameplay. En bra story kan höja ett spel, men inte rädda det. Mycket av det här spelets status beror nog på att det var mångas första JRPG, då det var det första spelet i Final fantasy-serien som nådde Europa, men jag som inte har någon nostalgisk relation till det kan inte kalla det för mer än mediokert. Ledsen, men så är det.

Grafik: 6/10
Ljud: 8/10
Spelbarhet: 510
Hållbarhet: 5/10