Phoenix Wright: Ace Attorney

Av alla spel till DS så placeras nog Phoenix Wright till en av dem konstigare kategorierna. Är ett advokatspel verkligen bra? Är Phoenix Wright´s hår lika vasst som dialogen? Ja, frågorna hopar sig och jag hoppas att jag har besvarat några av frågorna för dig när recensionen går mot sitt slut..

Spelets handling kretsar kring den nyutexaminerade försvarsadvokaten Phoenix Wright. Med hjälp av din mentor Mia Fey ska du bevisa att dina klienter är oskyldiga. Som tur är kan jag berätta att alla faktiskt är det, tänk om försvarsadvokaternas verklighet vore lika enkel..

I grund och botten består spelet av två delar: bevissamling och rättegång. Båda delarna är relativt jämn-bra, även om rättegångs-delen är min favorit. Bevissamlingen går ut på att samla frimärken, eh.. jag menar bevis. Bevisen får du genom att prata med människor, eller helt enkelt undersöka platser relaterade till mordet.

I rättegången använder du allt bevis du har lyckats vaska fram för att bevisa att din klient är oskyldig. Det finns inga mellanlägen mellan skyldig och oskyldig, vilket är lite lustigt men det underlättar ju för spelaren..

I ett sådant här spel spelar dialogen en stor roll. Om jag ska sitta där och klicka bort textruta efter textruta så ska dialogen f*n vara bra. Och det är den. Phoenix Wright Ace Attentory´s stora triumfkort ligger i dialogen. Att blanda spänning och humor är en balansgång som Capcoom har klarat galant.

Men utmaningen då? "Det finns ju bara fem uppdrag?!" kanske du tänker. Först och främst kan jag berätta att det inte är några fem-minutersuppdrag. Uppdragen blir svårare (och större) ju längre in i spelet man kommer. Man hinner slitas mellan hopp och förtvivlan många gånger innan man nöjt kan stå där med konfetti regnandes över huvudet och "not guilty"-domen ringandes i öronen. Men även den sämsta spelaren kommer en dag sitta där med alla uppdrag klarade. Då är det synd att återspelningsvärdet är såpass dåligt, det är som att läsa en bok om och om igen..

Det andra triumfkortet ligger i musiken. Alla låtarna känns perfekt gjorda och bidrar med nästan halva spänningen. Enligt mig har detta spelet den bästa musiken till DS. Då kan inte ens japanska cheerleaders slå Phoenix Wright.

Ur ett grafiskt perpektiv är mina åsikter delade. Karaktärerna har gjorts med en enorm fingertoppskänsla och detaljrikedom, men tyvärr gäller inte det bakrunderna.. De få animationerna som finns i spelet känns sådär, vissa är bra medans vissa är motsaten..

Så sammanfattat. Gillar du bra dialoger, hälig musik och en spänning som bara det bästa böcker kan framkalla: Köp Phoenix Wright Ace Attentory!

Plus
*Välskriven story
*Välgjorda karaktärer
*Fantastisk musik

Minus
*Hållbarheten
*Simpel grafik

Betyg: 9/10 Ett mästerverk!