The Elder Scrolls V: Skyrim

Jag stiger ut i kylan. Träd så långt bara ögat når. En liten stig leder in i den djupa skogen. Jag träder in. Det är mörkt, och snöstormen skymmer min sikt. Jag vandrar ganska snabbt av den lilla vägen.

En mystisk växt ligger nere vid vattnet. Jag har aldrig sett något liknande förut, och bestämmer mig för att plocka upp den och ta med mig den.

Plötsligt hörs något oroväckande. Jag vet bara på några sekunder vad det är. En drake slår plötsligt ner bredvid mig. Han vrålar och jag omfattas i eld. Jag drar min sköld så snabbt jag kan för att ta så lite skada som möjligt, och sedan slår jag ett rejält slag med min yxa mot besten. Blodet yr och draken lyfter från marken med tunga slag från sina vingar.

Jag springer. Draken jagar mig än. Jag vänder mig då och då om för att skjuta en pil mot den enorma varelsen men han ger sig inte. Till slut landar han igen, och gör beredd för att spruta eld. Men jag hinner skrika först. Med ett högt vrål får jag draken att falla omkull, och jag kan till sist äntligen ge honom dödsstöten.

Hans kraft är nu min. Jag vet inte hur, men jag kan känna det. Hans själ är min.

Stormen har lättat. Solen har börjat gå upp. Jag kommer ut ur skogen och blickar ut över det enorma landskapet. Jag ser mitt hus en liten bit bort. Jag tar mig i sakta ro dit.

Jag kliver in genom dörren, går in till vardagsrummet och sätter mig ner och börjar lira lite Skyrim. Och det är ju inget vidare om man nu säger så. Lovande koncept men lite för mycket buggar.

4/10