Svenska
MEDLEMSRECENSION

Red Dead Redemption

Jag har begett sig ut i Rockstars Vilda västern, efter tjugo timmars klockren underhållning är jag mäkta imponerad. Inom John Marston har jag dödat, skonat och bekämpat kampen mot den amerikanska regeringen.

Vilda västern är vida känt för sin karakteristiska image och våldsamma glans. Av historiska händelser låg den amerikanska västern efter i både ekonomiska och kulturella aspekter. Nu är den eran över, den amerikanska regeringen har beslutat att civilsera hela västern. John Marston, en laglös man som reviderat sin livsåskådning försöker hålla sig på lagens tunna tråd, tyvärr är hans förflutna som en black om foten på honom. Regeringen utnyttjar hans sköra position. För att rentvå hans namn måste han döda sina tidigare kompanjoner från hans kriminella förflutna, en efter en.

Rockstars western-epos har berört på mig flertalet sätt, en kort cutscene som inledning ger mig den nostalgiskt charmiga känslan från den gamla "How the west was won" serien med James Arness i spetsen. När jag efter en kort tågfärd stiger ut i det dammiga Armadillo, blir jag genast ihågkommen varför jag älskar freeroam-spel. Armadillo är som hämtat ur Sergio Leones koncept, halv-förfallna hus uppradade mot varandra lyfter fram en rak passage genom staden. Salongens pianist spelar frenetiskt som om livet stod på spel, dess ljud ekar därefter långsamt genom Armadillos alla gator och hörn. Atmosfären är magisk, den idylliska vilda västern-staden Armadillo känns så fruktansvärt levande, jag har rest tillbaka till 1800-talet.

Efter ett olägligt besök hos min förre detta kompanjon Bill Williamson befinner jag mig i sjuksängen hos en bondflicka vid namn Bonnie MacFarlane. Snabbt blir vi bekanta och stundvis hjälper jag till på gården med diverse sysslor, dessa var till min förvåning väldigt njutbara och de ger tiden att bli mer bekväm med kontrollerna. De underhållande sidouppdragen som prydligt täcker kartan är markerade med en viss ikon och sammanväver handlingen på ett finurligt vis, spelet blir mer komplett. Det är genom dessa du skapar en närmare relation med alla karaktärer. Varav Skjutglada fyllon till desperata salvare är några man kan tänkas stötta på en av sina ensamma färder längs prärien. Lite sällskap skulle inte skada tänker man då en man står längs vägkanten med ett brett leende, fem sekunder senare befinner jag mig på marken och ser min välförtjänta häst skena iväg med uslingen.

Red Dead Redemption är likt Rockstars tidigare freeroam-spel, spelet följer inte en kronologisk ordning utan det är upp till en själv hur handlingen ska utspela sig. Själv föredrar jag legenden, den gode som hjälper civila i vått och torrt. Red Dead Redemption låter dig verkligen åta dig den rollen, ständigt finns människor som blir attackerade av diligensrånare och boskapstjuvar, dessa behöver i mina ögon en dos civilkurage. Det är där jag kommer in, snabbt som ögat avfyrar jag en runda med min nyköpta LeMat revolver, tre sekunder senare får de känna krutets och jordens bittra smak. Ett självbelåtet leende och en hög adrenalindos rusar igenom kroppen som räcker väl för resten av dagen.

Med andra ord kan du vara spelvärldens Clint Eastwood, men alternativen är fler. Västern-filmer har sedan tidernas begynnelse haft en ond rival, en stenhård och känslokall mördare. Ifall du har mage för det så kan du bokstavligen skjuta allt du ser. Även fast det är ett tv-spel så smyger sig ett bittert samvete fram. Trots dina massmord så belönas du av en Fame/Honor-mätare som visar ditt rykte över hela västern-territoriet. Ditt rykte påverkar hur folk bemöter dig, en legend inom västern blir snabbt omtyckt och priser i affärer sänks betydligt.

Det många misstar sig på är tron att den amerikanska västern bara är prärier och kaktusar, så är inte fallet. Red Dead Redemption har bokstavligen placerat ut alla sorters miljöer över den gigantiska värld som omfattar "The western border states 1910". Handlingen fokuserar runt den Mexikanska gränsen och de kulturella, ekonomiska och politiska skillnader mellan ett Mexico i revolutionens hetta och ett i Amerika i civilisationens uppgång. Mexico speglar på den filmbaserade västern-miljön, öppna prärier präglas av säregna klippor som omringar de små städer som finns belägna längs den mexikanska gränsen. De nordligaste delarna av kartan täcks av ett snölandskap som prydligt täcker de majestätiska bergstopparna. Ett besök till Nekoti rock är högst rekommenderat, vem vill inte skåda den mest episka vyn genom spelhistorien? Ibland har jag ertappat mig själv stirrande över ett landskap av ren förstummelse, hur kan det vara så vackert? Att bara sporra iväg med sin häst över kartan motsvarar en hel drös med underhållning.

John Marstons väg mot befrielse går inte smärtfritt, sökandet efter hans gamla kompanjoner går ovanligt trögt. John Marston har ett sätt att finna problem, trots sina konflikter så finner han vänner som visar sig vara väldigt användbara, dessutom är vissa riktiga äss med revolvern. Nigel West Dickens, Seth, Marshal Leigh Johnson och Bonnie MacFarlane är färgstarka och helt underbara karaktärer som man från första bildrutan fattar tycke för, främst tack vare den utmärkta röstskådespelningen som ger en sådan realistisk och pålitlig känsla för karaktärerna, inget slår accenten från en skäggig tobakstuggande sydstatare.

Möjligheterna är oändliga, ska jag avnjuta ett parti poker vid ett mexikanskt fort? Eller kanske ska jag fånga in en laglös så civilbefolkningen kan känna sig aningen tryggare i denna farliga värld? Sidouppdragen har en sådan variation som dels bjuder på fantastiska karaktärer. En man som tycks känna John Marston, en annan som uppfunnit sitt eget flyplan, en journalist som dokumenterar vilda västern och en man vars dröm är att göra New Austin till det nya Hollywood är alla långa och underhållande sidouppdrag som erbjuder spelaren något extra utöver själva handlingen.

Vilda västern har alltid handlat om krut och dynamit, för att göra detta mer episkt finns funktionen Dead Eye vilket låter dig rada upp lik inom några sekunder, en välbehövlig assistans mot de otaliga motståndare du möter under spelets gång. Dead Eye kan utföras med vilket vapen som helst som är uthämtat ur den breda vapenarsenalen. Revolver, gevär och prickskyttegevär är väl användbara vapen som kan blandas med en grov lasso, med rätt färdigheter går nästan allt att hala in. Själv föredrar jag att just hala in fruntimmer på den lokala salongen, vettskrämda springer de genom stadens gata till min förtjusning. Dock är det obligatoriskt att tämja hästar med då det ingår i handlingen.

John Marston hinner uppleva mycket under ett par hektiska månader, att delta i den mexikanska revolutionen var nog inget för smågrabbar och mesar. Man kan inte låta bli att fatta tycke för mexikanernas eldsliga själar, de ger sitt liv för sitt land de så länge blivit nedtryckta i. Dessutom blir man inofficiellt anlitad som en av marskalkernas högra hand, ständigt behöver man rycka in för att håll ordningen i de livliga städerna. Ju mer kontakter jag får desto mer förmögen blir jag, pengar var en stor brist och det är i dina egna händer att bli en ekonomiskt välmående man. Att slakta från det vilda djurlivet och plocka exotiska blommor ger extra klirr i kassan som möjligen kan spenderas på en stilig utstyrsel eller möjligen en nytillverkad revolver som utökar din vapenarsenal.

Världen är stor och de flertaliga uppdragen ligger noga utspridda på kartan, det finns olika sätt att nå sin destination. Antingen hoppar du upp i sadeln, sporrar iväg så dammröken stiger och avnjuter en tio-minuters färd genom ett fantastiskt landskap. Passar det inte just dig kan du istället lugnt söka dig till närmsta stad, en diligens står alltid redo till skjuts dig genom våt och torrt. Självklart kan du skippa färden och femton sekunder senare befinner du dig vid din destination. Många har gett kritik till dessa typer av färdsätt, ska man dock vara ärlig så var vilda västern just så, det var fruktansvärt obekvämt att förflytta sig. Befinner du dig mitt på en bred prärie, tio minuter från närmaste diligens så kan du enkelt slå läger och snabb-färdas därifrån snabbt och smidigt.

Spelupplevelsen i Red Dead Redemption är fulltsändigt otrolig, och detta backas upp av en teknik som är storslagen för sin tid. Stridandes genom handlingen blir du aldrig irriterad av kontrollerna, rörelserna är smidiga och funktionen att ständigt ta skydd vi varje hörn gör bokstavligen jobbet. John Marston är troligen den stelaste cowboyen i Vilda västern, men han rör sig kvickt och smidigt över prärierna då nöden kallar och hans ständiga rullande gör så skottsalvorna susar förbi hans huvud. Även fast John kan motstå en skott-orgie på tjugo skott så ligger man ständigt nära döden då fienderna väller in, ibland undrar man om den amerikanska västern var överbefolkad.

Trots alla mina positiva hyllningar så är en av de största fortfarande onämnd. Hur skulle det vara ridandes längs den mexikanska solnedgången utan perfekt grafik? Vinden susar förbi och syrsorna gör sitt säregna ljud, två vargar ses spana efter ett kommande byte i hopp om en fullbordad afton. Ja, Red Dead Redemption lever och andas i full fläkt, ofta blir man påmind hur jäkla snyggt det verkligen är. Från den mexikanska slätten till det snöiga Tall trees råder en grafisk perfektion som verkligen sticker ut ur mängden, vissa buggar finns men det är inte alls förvånande med tanke på den stora värld Rockstar skapat. Hästar och människors animationer är fullständigt realistiska då varenda ynka muskel är rätt proportionerande, Rockstar har gjort det igen mina damer och herrar.

Skottet från en rejäl hagelbössa och en hästs fullblodiga steg hörs bra genom högtalarna, spelaren får också en intensitet som håller en alert tack vare den fantastiska musiksättningen. När jag hoppar upp i sadeln och rider i ett lugnt och behagligt tempo lägger man inte märke till vilken musik som spelas, samma sak är om jag befinner mig ett soligt blodbad mellan två kriminella ligor. Musiken är perfekt igenomtänkt, spelaren ska inte bli uppmärksammad av musiken utan ryckas med dess tempo. Min personliga favorit är "El club de los Cuerpos", ett signum som markerar Rockstars legendariska western-epos. Det är sådana smådetaljer som gör spelet intill perfekt, intill slutet av spelet då allting drar ihop sig inser jag att Red Dead Redemption är bland det bästa jag någonsin spelat.

När man är helt underhållen och förstummad av ett spel, så spricker man av lycka då man inser att jag bara har upplevt halva spelet. Vad sägs som en riktigt grym multiplayer som överträffade alla mina förväntningar? Rockstar har lagt ner otroligt mycket arbete på multiplayern, flera feta möjligheter att skapa gäng och erövra hela världen tillsammans är en episk upplevelse i ett episkt spel. Nästan allt från singleplayern finns med, tillsammans kan man upptäcka samma värld, hur häftigt är inte det?

Det finns mer vansinnigt roliga saker att göra än den öppna multiplayer-världen. Klassiska dödsmatcher, "capture the flag", stronghold, undead overrun och nerviga pokermatcher är några av de urhäftiga spellägen som verkligen avrundar ett sjukt underhållande online-läge. Min personliga favorit är Stronghold, ena laget ska ta sig till placerade flaggor över kartan hos fienderna och sedan markera det området som deras. Stronghold är en publikfavorit med actionfyllda matcher med hög intensitet, en ren njutning. När ens färdigheter förbättras går man stadigt upp i level, vägen upp till level 50 är lång och via resans gång så belönas man med fullblodiga hästar, nya karaktärer och kaxiga titelnamn. Till slut står man där som legenden över vilda västern och en fin achievement "How the west was won" som diplom.

Hur varje match börjar är nog det mest episka och säregna ögonblick inom online-världen. Spelarna delas upp i två lag och blir tilldelade personligheter från den mexikanska armen till guldgrävare, fler finns men just dessa tilltalar mig. Sedan utlöses en sådan beryktad standoff som filmatiserats inom nästan varenda western-film, spänningen är hög och fokuset likaså. Det enda sättet att överleva är genom ett snabbt skott mitt i motståndarens panna, rulla ifrån hetluften och lyckligtvis har resten tagit kål på varandra. En tysk svär diskret i chatten, nöjd som man är intalar man sig själv att legenden vilda västern så länge väntat på är här.

Rockstar har lyckats perfekt med att få till Vilda västern-atmosfären, när man från första bildrutan sätter standarden för resten av spelet inser man hur bra Red Dead Redemption egentligen är. En lätt romantiserad bild av hur det skulle kunna vara för invånare i denna del av världen som fortfarande kämpade för överlevnad på daglig basis. Tänk dig en blandning av tv-serien Deadwood och de bästa spagetti-västernfilmerna av Sergio Leone. En svårslagen kombination.

En svårslagen kombination minst sagt, att satsa på ett western-spel är vågat men med Rockstars magiska beröring gör detta spel oemotståndligt, helt enkelt ett måste för varje spelare. Vilda västern är precis som det ska vara, det finns inget begär av en impulsiv handling fylld av explosioner och bilkrockar. Nej, Red Dead Redemption är istället ett mästerverk på minst tjugo timmar, en total upplevelse som uppfyller alla krav en spelare bör ställa. Om en spelare av någon anledning inte lyckats inhandla Red Dead Redemption så har den verkligen missat någonting.

+ i spelet
Enorm frihet
Snygg grafik
Älskvärda karaktärer
Långt och underhållande äventyr
Väldigt bra story
Bra online-stöd
En öppen värld med massor att göra

-i spelet
Ibland buggigt

Grafik: 10/10
Spelbarhet: 9,5/10
Ljud: 10/10
Hållbarhet: 10/10
Story: 10/10
Online: 9,5/10
Totalt: 10/10=Mästerverk!

Medlemsrecensioner48
Samlat betyg: 9.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10