The Elder Scrolls V: Skyrim

Jag älskade verkligen Oblivion. Av de spel jag spelat på Xbox 360 är nog Oblivion det jag lagt ner mest timmar på, och det är helt klart ett väldigt bra spel. Så innan jag började spela skyrim var jag lite orolig och kände mig väldigt ambivalent. Skulle det mäta sig med sin föregångare? Hur mycket kommer det vara likt Oblivion? Vad ska jag vara för ras och ska jag vara magiker eller tjuv?

Efter ungefär 25 timmar in i spelet kan jag nu svara på alla dessa frågor och jag börjar med att säga att ja, det är helt klart bättre än Oblivion.

För även om Oblivion var ett bra spel så hade det kanske inte världens bästa leveling system. Det var helt klart inte dåligt, men Skyrims är en gigantisk förbättring.

För ni som inte var med back in the days så levlade man i Oblivion genom att välja ett gäng "major skills" och man gick upp i level genom att förbättra dessa. Detta låter ju rätt bra, men innebär en del problem.

Det förstnämnda är att vissa skills är lättare att bli bättre i än andra, vilket leder till att när man kommer på vilka som är lättast att få skillpoäng i så kan man levla väldigt mycket väldigt fort vilket i längden blir rätt obalanserat.

Det andra problemet med leveling systemet var också att spelutvecklarna gjorde valet att fienderna i spelet förändrades baserat på ditt level. Var du bland dom högra levlerna började helt plötsligt vanliga banditer gå klädda i guldrustningar vilket enligt mig gav en rätt orealistisk känsla. Samt, en av nöjerna med att gå upp i lvl i ett rollspel är ju att känna sig som ett badass som kan slakta hur många småfiender (som ett par timmar tidigare var dösvåra) på löpande band. Av det jag spelat hittills verkar Skyrim inte ha den funktionen.

Och det är nu jag kommer till min poäng, för Skyrim har lätt det bästa lvl-systemet jag sett i ett spel. Istället för att i början av spelet välja dina skills du kan utveckla, så går du fritt upp i lvl när du utvecklas i alla de olika skillsen. Då kanske du tänker, men va tusan, då kan man ju bli bra på allt!? Sjukt obalanserat!

Men så är det icke, för bara för att du får poäng i ett skill så blir du inte bättre i det. Istället blir det så, att när du får poäng i ett skill närmar du att gå upp i level, och då får du ett poäng du får sätta ut i diverse skillträd (om du spelat world of warcraft så är det ungefär samma princip som deras system med specifications).

Genom att sätta ut dessa poäng skapar du en personlig karaktär som utvecklas baserat på hur du spelar, och inte beroende på vad du valde i början. Något jag tycker är sjukt bra!

Men en ambivalent känsla är något jag också förknippar spelet med, och det är både positivt och negativt. Det jag menar är, att det finns så väldigt mycket att göra. Typ att jag på väg till målet i questen jag håller på med kan stöta på en gubbe som ger mig en ny quest och så tänker man typ "hmm, ska jag börja på den nya questen eller fortsätta med den jag redan håller på med?". Eller de olika guilderna, ska man hjälpa mördarna i dark brotherhood eller kanske lära sig nya magier genom att göra uppdrag åt magikerna i arcane university?

Detta är dock absolut inte något dåligt, och gör att om du vill döda ungefär 5 timmar eller mer av din "dyrbara tid" så blir Skyrim din bästa vän. Det finns otroligt mycket att göra, och det är sällan något känns tråkigt.

Om man ska gå in på min egen upplevelse valde jag att spela som en svartalv vid namn Thorsten, något som var kul då jag tyckte att namnet var lite "latjo" men så stötte jag på en karaktär i spelet som också hette Thorsten... löjliga nordiska namn är vardag i Skyrim!

Min karaktär blev en sorts blandning mellan magiker och tjuv, vilket kändes väldigt trevligt då det är dom två klasserna jag helst spelar som.

Men som ni alla vet, så är det sällan och i stort sett aldrig något som är perfekt och Skyrim är inget undantag. Även den finaste skinka kan innehålla spår av bajs. Det finns såklart dåliga saker, men de är så väldigt få att de inte är värda att bry sig om. Buggar existerar givetvis och vissa karaktärer är mer livlösa än andra men det är småsaker man inte bryr sig om.

Nu måste jag dock påpeka att man inte kan skriva en recension av skyrim utan att nämna drakarna, och vad kan man säga om dom? Jag har spelat jättelite på mainquesten och ska spela den först när jag klarat det mesta annat, men att lyckas döda en drake är en väldigt givande upplevelse. Och det är allt jag har att säga om drakarna, för mitt äventyr i Skyrim är just ni inte som någon drakdräpande hjälte.

Mitt äventyr är som svartalven Thorsten. Han gillar att mörda oskyldiga med sin pilbåge "Murderbow of Darkness" och stjäla stora mängder stöldgods från intet ont anande medborgare.

Och vi kommer ha många fler äventyr jag och Thorsten. Det kan du ge dig tusan på!

Spelet får en 10:a