Gamereactor Sverige. Kolla in stekheta speltrailers samt uttömmande intervjuer från spelvärldens största spelevenemang. Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Uncharted 3: Drake's Deception

Naughty Dogs högt eftertraktade trea är äntligen här. Teamet hade två år på sig att komma upp med en värdig uppföljare efter det otroliga Uncharted 2: Among Thieves. Är det verkligen bättre, eller har utvecklarna lagt alldeles för mycket fokus på multiplayer? Svaret är ja, på båda frågorna. Uncharted 3 är bättre än sin föregångare, men också kortare. 7 timmar efter jag plockade in spelet så var jag färdig med det. Då hade jag kollat på alla cutscenes, och löst alla pussel utan att kolla upp på internet. Det enda jag egentligen skippade var de eländiga små-skatterna som fortsätter envisas med sin existens i serien. I vilket fall hade jag förväntat mig ett längre äventyr då Uncharted 2 faktiskt var en hel timme längre än trean. Men spelet räddar ändå sig självt rätt bra på hand med flera sekvenser som faktiskt får tågscenen i tvåan att likna en lek i sandlådan. Ni vet det där fraktplan-momentet Naughty Dog har marknadsfört så mycket? Det är bara början.

Uncharted 3: Drake's Deception gör en annan sak också mycket bättre än tvåan. Nämligen att inte slänga bort Victor "Goddamn" Sullivan som en trasig vante bara en sjättedel in i spelet. Faktum är att Sullivan verkligen gottgör för sin frånvaro i tvåan. Gubbkungen är sida vid sida till Drake nästan hela 80% av spelet. Det är mer än vad Elena eller Chloe någonsin klängde vid Drake i de tidigare delarna. Det har hursomhelst att göra med själva handlingen i spelet. Äntligen går vi in på far och son-relationen som Drake och Sullivan besitter mellan varandra. Vi får veta vad som sporrar Sully till att, trots sin utmanande ålder, hänga vid Drake och alla hans helgalna upptåg runt andra sidan världen. Även Drakes egna besatthet kommer på fråga. Flera av hans närmaste vänner och arbetskamrater har äntligen fått nog av de situationer som bara Drake kan skapa, och moralställningen landar på vare sig Drake verkligen är galen eller om han faktiskt är villig att sätta andras liv på spel bara för att rädda sin egen stolthet. Även skurkarna är denna gång mer hotfulla än någonsin. I de tidigare spelen var de bara ett gäng rika skitstövlar med sin egna privatarmé medans i Drake's Deception möter Nathan en helt ny sorts motståndare. En hemlig kult som utnyttjar sina fiender med utpressning och skräck.

Rent spelmässigt har det också kommit några stora förändringar. Under de första tio minuterna av spelet presenterar Naughty Dog stolt sitt nya slagsmål-tech. Drake är nämligen nu kapabel till att slåss mot flera fiender samtidigt, och även om det rakt på pappret kan låta mer lockande så kan man beskriva Drakes nya handgemäng som en mycket enklare version av det vi har upplevt i Batman: Arkham Asylum. Uncharted-serien har dock alltid lidit med en förbannelse. Den primitiva AI'n på fienderna. Drake's Deception har fått tufft bemötande gällande hur dumma fienderna fortfarande är, men jag måste erkänna att jag inte riktigt håller med. I Uncharted 2 upplevde jag vid flera tillfällen att fienderna verkligen gick på tåg emot en. Vilket gjorde det otroligt enkelt att ta ut 3-4 fiender per granat man hittade. I Uncharted 3 sprider fienderna faktiskt på sig och bildar alltså inte en stor måltavla tillsammans. En annan sak jag verkligen vill applådera Naughty Dog för är att fienderna längre bort inte (oftast) fortsätter skjuta helvilt efter en om man hamnar i näve med en (eller flera) andra skurkar. Det har stört mig så otroligt länge och så ofantligt mycket att spelfiender aldrig tycks visa någon hänsyn till att inte råka skjuta en av sina egna, men nu har Naughty Dog äntligen gjort det annorlunda.

Några irritationsmoment finns det däremot i spelet. Det hände mig tillräckligt många gånger att jag var i höjdpunkten av striderna, jag fick in ett så kallat ordentligt "flyt" och jag sköt, knuffades, slogs och sparkades mot flera fiender runt varje hörn. Jag kände mig som en riktig matinéhjälte. Det var verkligen som en film. Sen helt plötsligt kommer en riktig horgubbe rakt ur baken på mig med en raketkastare och tar mig på en träff. Verkligen inte okej måste jag säga. Bortsett från eldstriderna har utvecklarna denna gång lagt större fokus på utforskande i trean, vilket bjuder på ett riktigt behagligt mellanrum då Uncharted 2 verkligen led av skjutstrid efter skjutstrid. Uncharted 3 tillhör en av de viktigaste spelen till Playstation 3. Det är större, pampigare, och mer imponerande än sina föregångare. I vilket fall vill jag starkt rekommendera att du inte går in med några förhoppningar gällande själva längden. Uncharted 3 är nämligen någon timme kortare än tvåan.

Bättre: Mera Sully, matigare äventyr än någonsin, skrattframkallande bra, förbättrade strider

Sämre: Stundtals puckade fiender, händelsevis vimsig kontroll, lite kortare än tvåan

Trailer

Medlemsrecensioner21
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10