Svenska
MEDLEMSRECENSION

Deus Ex: Human Revolution

Skrivet av: Rezo   2011-08-26

Försiktigt kikar jag ner för kanten. Långt därnere, i den trånga gränden, kryllar det av folk. Om jag tittar noga kan jag se att åtminstone hälften av dem är beväpnade. Det är nu det gäller, tänker jag, och laddar prickskyttegeväret. Allt eller inget.

Iklädd rollen som supersoldaten Adam Jensen, är allt möjligt. Efter en fruktansvärd attack mot Sarif Industries, företaget där du jobbar som säkerhetschef, tvingas nämligen foskarna utnyttja all den spetsteknologi de har tillgång till för att rädda din livhanke. Du modifieras genetiskt till en typ av supermänniska, och dina möjligheter till att hämnas är nu otaliga.

Just valfriheten i Deus Ex: Human Revolution är också den mest imponerande biten. Inför varje konfrontation får du möjlighet att välja hur du vill gå tillväga. Vill du smyga, anpassa dig efter behov eller röja din väg som en dödlig bulldozer? Valet är upp till dig.

I uppdraget (som jag kort beskriver tre stycken upp) var målet att infiltrera ett lagerkomplex, hacka en dator och tanka ner en radda information som  Adams mystiske arbetsgivare var ytterst angelägen om att få tag på. Lokalen jag var tvungen att ta mig in i var strikt kontrollerad av ett tiotal tungt beväpnade vakter. 

Därför, efter att noga övervägt riskerna, bestämde jag mig för ett aningen defensivt tillvägagångssätt. Mitt första försök, att snacka mig förbi vaktchefen, gick åt skogen. Innan jag ens hunnit blinka var jag utkastad på gatan igen. Efter att ha cirklat runt ett tag i de närliggande omgivningarna, får jag dock tillslut höra om en hemlig bakdörr in till lagerlokalen. Jag pustar ut och rusar bort åt hållet det pekas, men glädjen varar inte länge. Dörren är låst. Och hacking är inte en av de förmågor jag spetsat in mig på.
 
Tredje gången gilt, tänker jag och vänder tillbaka mot huvudingången igen. På vägen dit upptäcker jag ett fönster som står på glänt och vips, efter några strategiskt flyttade lådor, är jag inne i huset. Därefter tar det inte lång tid innan jag hittar ventilationstrumman som leder upp till taket, och sedan vet ni ju vad som händer. Äntligen, suckar jag med låtsad irritation.

För egentligen är jag ju inte irriterad. Inte alls. I själva verket sprudlar jag av glädje. Det är ytterst sällan ett spel ger dig såhär många möjligheter att tackla ett problem. Och dessutom belönar dig så rikligt för att spela på ditt helt egna sätt.

Det finns, om inte oändligt, iallafall otroligt många färdigheter att spetsa in dig på. Alltså massvis med möjligheter att anpassa Adam precis efter din egen spelstil. Vill du träna upp din hacking, ditt smygande eller ditt skjutande? Återigen är valet helt i dina händer. Dessutom finns en rad udda förmågor att lära dig. T.ex. kraften att slå genom väggar eller hoppa från höga höjder utan att ta skada.

Deus Ex har otroliga ambitioner. Spelsystemet är djupt, valfriheten om hur du vill tackla varje uppdrag är fantastiskt och storyn är invecklad och snyggt berättad, även för dem som inte spelat tidigare delar i serien. Utvecklarna har kämpat hårt för att sätta ihop en mängd unika delar till en fullständig produkt och resultat är definitivt imponerande.

Prototype var ett annat spel som ville otroligt mycket, men som föll på målsnöret. Och där Radical Entertainmaint misslyckades, där glänser Eidos som en sol. Gudarna i Montreal lyckas med allt ovanstående och en hel del mer. 

Bland annat är spelkontrollen helt perfekt. Åtminstone efter lite justeringar och byte av knappar. Eidos har lånat friskt från en hel del speljättar och sammantaget flyter allt riktigt bra. Striderna sker till störta delen bakom skydd. Likt Shepard i Mass Effect 2 väntar Adam ut sin fiender och avslutar dem sedan säkert när tillfälle ges. Själva coversystemet, som utgör en stor del av spelets smygande, funkar däremot ungefär som i Splinter Cell: Conviction, det vill säga riktigt bra!

När du väl lämnar skydd och ger dig ut på öppen mark växlar spelet till ett Call of Duty-doftande förstapersons läge. Och det är då spelet känns som svagast. Helt plötsligt känns vapnen fjösiga och ofarliga. Dock är ljudet vid t.ex. omladdning riktigt häftigt.

Om man ska hitta ytterligare något att klaga på är det väl den tekniska biten som inte riktigt levererar som man kan önska. Animationer och läpprörelser är ryckiga och dåligt synkade. Även ansikterna i sin helhet är ofta lågupplösta och odetaljerade. 

Något man dock lyckats storartat med är den artistiska designen. De ruffiga framtidstäderna framhävs träffsäkert med kontraster mellan splitterny teknologi och hemlösa prostituerade på mörka bakgator. Jag älskar hur Eidos art-directors blandat  guldfärgade detaljer med nattsvarta miljöer och omgivningar. Designen är underbar.

Mot slutet av spelet ökar berättarintensiteten och oroa er inte, alla kommer få sin beskärda del av oväntade storyvändningar. Det förvånar mig nästan hur bra manuset hålls ihop, även om en del karaktärer faller bort som marionett-dockor avslutas det hela på ett sätt som är Deus Ex värdigt. Självklart finns även flera olika slut.

Min tid med Human Revolution har varit fantastiskt givande. För första gången på riktigt länge känns det som om jag har kämpat mig genom min resa, inte bara åkt med tåget på spelets förprogrammerade räls. Tredje delen i Deus Ex serien är helt enkelt ett fantastiskt beroendeframkallande äventyr fullt av underbara valmöjligheter och med briljant atmosfär. Snälla, missa inte det här.

Grafik: 8
Ljud: 9
Spelbarhet: 9
Hållbarhet: 10
Story: 9

Totalt: 9

Medlemsrecensioner11
Samlat betyg: 8.7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10