Svenska
MEDLEMSRECENSION

Bulletstorm

Sparka röv, fyll fienderna med bly och variera ödet för offren. Våldsamt röj i Bulletstorm!

Tänk dig ett spel med häftig design, orealistiskt koncept, hundratals med svordommar och väldigt mycket vapen och blod. Det är kanske svårt att föreställa sig ett sådant spel. Inte har vi på länge sett ett spel med allt detta i en och samma smet. Men jo visst, vi fick det tillslut. Bulletstorm överraskade mig, verkligen.

Jag hade givetvis förhoppningar på det här. Det hade jag verkligen, men trots det så kunde det ändå överraska en aning. Jag hade inte förväntat mig det här, jag visste inte att slutsattsen skulle se ut så här. Jag blev nöjd väldigt nöjd. Spelet fokuserar sig på att har roligt, och inget annat. Visst, spelet har ju en hyffsad grafikmotor och väldigt bra röster, men spelets absoluta grund är ju att man ska ha roligt med ett våldsamt actionspel. Inte tänka speciellt mycket, bara röja. Och det är det Bulletstorm går ut på. Röja och samla på sig poäng.

Min första tanke av spelet var att det kändes väldigt orginellt. Spelet tar för det första inget på allvar, och det märker man ju mer man kommer in i spelet. Visst visste jag innan att spelet skulle baseras på en oseriös historia, men det som överraskade mig var att de lyckades få det oerhört roligt, och välgjort. Det var just humorn som höjde helhetsintrycket, och utan den så skulle spelet kännas patetiskt. Men i detta fall så är det raka motsatsen. Att ständigt höra fula ord från karaktärerna, blandat tillsammans med orginella skämt fick spelet att kännas ibland lite löjligt, men spelet är i sig väldigt oseriöst och de fokuserar mest på spelarens upplevelse.

Spelet börjar ganska orginellt med en klassisk prolog. Spelets huvudkaraktär, Gray och hans andreman Ishi är de sista trupperna i Dead Echo. Allt börjar med en snabb prolog och sedan så fortsätter spelet där prologen slutade. Eller snarare inte exakt där det slutade, utan en tid efter kan man säga. Vi får ta rollen som rymdpiraten Gray och hans polare Ishi, som oturligt nog blivit kickade från deras föredetta hemliga armé Dead Echo, och så har såklart spelets stygging Serano något i bakfickan. Spelet leverera som sagt en orginell story, som märks oerhört tydligt under de sista nivåerna. Det är dock inget man behöver bry sig om, då hela spelet går ut på att slakta så mycket som möjligt.

Spelets urval av karaktärer var okej, jag hade velat känna dem bättre. För i dagsläget så kändes det som att de endast fanns där för att spelet skulle kunna fortsätta i rätt takt, och med karaktärer som skulle funka. Tyvärr gjorde de inte det. Ishi var i stort sätt en rätt hopplös mes, med sorligt trista repliker. Dock så var röstskådespeleriet så pass bra att det inte blev för pinsamt. Gray var egentligen inte heller speciellt intressant. Han var dock väldigt skön med hans småfåniga attityd och humor. "Dick" hit och "dick" dit, kändes det mest som. Ibland så kunde det faktiskt bli för mycket svordommar, så att det blev löjligt. Spelets tös var den tuffa bruden Trishka som faktiskt var den enda godkända, och hon hade en mycket annorlundare bakrund än de andra.

Bulletstorm innehåller många intensiva strider, där fienderna kommer i flera vågor. Det kan bli svårt, så man måste tänka smart. Oftast så kan det vara väldigt effektivt att få ihjäl så många som möjligt samtidigt, i samma smäll ungefär. Så det är bra att "granatkastaren" finns. Den skjuter iväg en sorts kedja med en bomb på, som kan detoneras med själva vapnet. Den här bomben fastnar på fienden, och sedan är det bara att sparka in honom i klumpen med fiender och bom! Köttbitar överallt!

En del vapen var väldigt fantasifulla, bland annat just den där "granatkastaren". Men det finns också ett annat vapen som jag snabbt fick intresse för. Den fyra pipade Shotgun var väldigt effektiv, och som sagt väldigt fantasifull. Inte bara att den ser störtskön ut, utan effekten är ju helbra och jag använde vapnet under flera omständigheter.

Spelbarheten imponerade direkt, då det kändes som Gears of War i FPS form. Spelets vapenkänsla var i helhet bra, dock så var vapenarsenalen väldigt klen, men man fann snabbt en favorit som man använde väldigt ofta. Jag fastnade för borrgeväret, som kunde spettsa upp fienderna i väggar, och där kunde de snurra runt, skrikande efter hjälp. Helskoj. Spelets huvudvapen är det vapen du måste bära på ständigt, och du kan inte byta bort den. Den är bra, men jag använde den väldigt sällan. Du kan även ladda ditt vapen med ett speciellt skott som kan till exempel få fienderna att frätas ihop till en benhög. Det var kul att se på, särskilt när man fick sin fiende iväg sparkad samtidigt. Spelet kanske mest kreativa vapen är den "magiska piskan" som Gray ständigt bär omkring med. Det är som en sorts lång piska vars effekt är att dra till fienderna mot dig. Oftast sparkade jag iväg honom igen, bara för nöjets skull alltså.

Såklart har spelet Bossar, men tyvärr väldigt få. Vad jag minns, så fick jag endast ta upp kampen mot två enorma bossar. Kändes... segt. De bossar som jag mötte var påtok för enkla, och jag fick aldrig riktigt någon direkt "boss- känsla" för dem.

Eftersom bosserna var så få, så fanns det istället något som kallades för "Miniboss" och som namnet säger, så är det småbosser som tur nog uppstod väldigt ofta. Det roligaste med dessa var att man kunde få chansen att ge honom en rejäl kick i röven, efter att man pepprat honom med bly. Fantasifullt, och väldigt roande.

Spelet går väldigt mycket ut på att ta kål på fienderna på så många olika sätt som helst. Helst kreativa dödsfall, som att sparka in fienderna i en kaktus eller skjuta dem i "nötterna" så att de faller ner på knä och gnäller efter hjälp. Spelets variation var väldigt bra, då miljöerna var stora och vackra. Designen gjorde sitt, genom att få allt att se så färgglatt ut men samtidigt väldigt snygg. Jag tröttnade delvis aldrig på allt slaktande, då det varierade så pass mycket. Fienderna var ganska korkade, men det spelar inte någon stor roll då de ändå inte har någon chans.

Bulletstorm gick hur bra som helst, kändes det som. Tills ett irritationsmoment uppstod, typiskt. Jag hade fastnat, kändes oerhört löjligt och jag gjorde allt för att försöka komma loss. Men icke sa nicke. Jag satt fast, och det enda sättet att komma loss var ju att starta om från Checkpointen. Det här var inte den enda gången en sådan bugg uppstod, utan flera gånger. Det blev väldigt frustrerande, men jag försökte snabbt glömma allting igen och roa mig själv genom att kötta fler mutantäckel. Bulletstorm poäng- system kallas för "Skillshot" och för att få ihop fler mängder Skillshots, så måste du variera dina kills. Du måste göra så kreativa som möjligt för fler poäng. Det blev snabbt något jag pysslade med, att slakta fienderna på olika sätt. Och det var verkligen nyskapande och underhållande!

Storyn var rolig, cirka sju timmar långt och såklart en övertydlig cliffhanger på slutet. Jag var rätt nöjd efter att ha spelat igenom hela Bulletstorm, och jag förväntar mig en uppföljare. Kanske, bara det blir bra och inte lika enformigt. Jo, det är sant. Visst nämnde jag att spelets variation var i topp, men det blev ändå snabbt väldigt enformigt att göra samma sak om, och om igen. Slakta mutanter var ju kul, men repetivt. Tyvärr. Dock inget jag stör mig på särskilt mycket.

Jag förflyttade mig till Onlinedelen, och blev ganska imponerad efter de första timmarna. Multiplayern går ut på att, tillsammans med tre andra personer, tjäna ihop tillräckligt med poäng för att komma upp i högre "Waves". Det kommer drygt trettio fiender i varje våg, ju högre desto längre du kommer såklart men runt trettio vid de första ronderna. Det var roande, tills det började kännas som ett sömnpiller efter ett tag. Visst, kul var det. Men satans repetivt. Och jag tror inte jag kommer spendera särskilt mycket mer tid åt Bulletstorm Multiplayer, antagligen spela om kampanjen igen som jag fann mer roligare.

Som sagt, Bulletstorm var en härlig upplevelse och förmodligen bland årets roligaste. Spelets omogna humor, tillsammans med riktigt våldsam action får spelet att uppfattas som skräp, men det var det verkligen inte. Spelets otroliga charm och design imponerade rejält, och Skillshot- systemet var en kul idé. Dock så var spelets karaktärer väldigt svaga i sig, och spelets Multiplayer blev snabbt repetiv, men spelet lyckas ändå imponera, och jag rekommenderar Bulletstorm starkt till de som är intresserad av en härlig actionupplevelse! _Cpt. Price

Sammanfattning:

Ett helskojigt actionspel, som var som härligast. Dock så fanns det uppenbarliga brister. Men man måste ändå erkänna att spelet är i överlag väldigt underhållande och blodigt. Väldigt blodigt.

Testad version: Xbox 360

Grafik: 8
Ljud: 8
Spelbarhet: 8
Hållbarhet: 7

Slutbetyg: 7,9

Plus: Extremt underhållande, färgglad grafik, fin ljudmix, bra röstskådespelare, vackra omgivningar, grymt Skillshot-system.

Minus: Irriterande buggar, repetiv Multiplayer, trista karaktärer.

Medlemsrecensioner10
Samlat betyg: 7.8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10