Bulletstorm

Kick Ass.

En ingress som med två ord sammanfattar spelet perfekt om jag får säga det själv. Du sparkar mer i Bulletstorm än du gör i FIFA 11 och uttrycket "ass" används oftare än vad som borde vara tillåtet.

Man kan jämföra Bulletstorm med titlar som Serious Sam och Painkiller fast något mer mainstream (vilket inte är så konstigt när utvecklarna av Painkiller ligger bakom). Det vill säga, dumma fiender kommer i stora antal, du mejar ned dem med feta overkliga vapen och allt utspelar sig på en ogästvänlig fantasyvärld, tänk King Kong, med köttätande växter, ogästvänliga stammar och stora monster och bossar.

Men till skillnad från Painkiller så finns en story och rätt schyssta karaktärer i Bulletstorm. Rymdpiraten Grayson Hunt (du) och din cyborgpolare Ishi Sato (awesome) krashlandar på Stygia och har två mål; att ta ut deras tidigare boss som också krashlandat och att ta sig ifrån planeten.

Okej, storyn är kanske inte den allra bästa men underhåller ändå mycket tack vare en helfestlig och aktiv/frekvent dialog mellan de inblandade där de gärna nedvärderar varandra med ett ordbruk som hade fått en marinsoldat att skämmas. Sarkasm, gliringar och skämt på andras bekostnad står på menyn.

Den stora grejen med Bulletstorm är att man uppmanas att spela "snyggt". Vad det innebär är att man har en lista över sätt att döda fienden på där olika sätt ger olika poäng. Du får poäng om du sparkar in någon i en elektrisk ledning eller i en kaktus, om du skjuter huvudet av någon eller dödar med ett skott i rumpan, om du glider på en kille och skjuter honom i luften. Det finns allt möjligt och det är också specifikt för varje vapen.

Till detta ändamål har du en karate-kick, ett elektriskt koppel, och vapen (6-7 stycken totalt som du låser upp under spelets gång). För det mesta innebär detta att du kommer sparka som tusan. Fienderna kommer ofta springandes mot dig så du kan sparka dem, eller så glider du i äkta Vanquish-stil fram och sparkar dem. Eller så använder du kopplet för att dra in dem och sparka dem. Och sedan dra in dem igen och sparka dem. När man sparkar på dem går de i slowmotion (tänk Dead Space) så man kan springa runt och ändra riktning eller sikta in för ett headshot eller vad man nu vill, det är ganska praktiskt.

Så som sagt, det blir en jäkla massa sparkande och fiskande med kopplet men man måste förstås använda vapnen också annars klarar man sig inte. Vissa fiender kan man inte heller dra in med kopplet och de undviker ens sparkar så det är inte riktigt bara att sparka sig igenom spelet som dock inte alls är svårt (körde på näst svåraste, hard) men inte heller jättelätt.

Hela grejen med att spela snyggt blir dock i slutändan lite av en gimmick eftersom de poäng man får för att spela snyggt används till att låsa upp nya vapen och uppgradera dem. Dessvärre innebär uppgraderandet bara mer ammo och en sekundärfunktion. Efter halva spelet har man nästan uppgraderat allt och då används poängen bara till att fylla på ammo medan man spelar utan att bry sig om att försöka få höga poäng (fast det gjorde jag i och för sig ändå mer eller mindre eftersom poängen ändå räckte till). Men det ser ju fortfarande snyggt ut att sparka på någon tre gånger innan han faller ned för en avgrund. Tanken är förstås att man ska bemästra poängen genom att spela om banorna flera gånger så man kommer in på leaderboards men det är inget jag tänker på.

Grafiskt får jag blandade intryck. Karaktärerna är ganska odetaljerade, precis som mycket annat i världen. Unrealmotorn visar sig inte från sin bästa sida här. Samtidigt är vissa delar av spelet tämligen snygga, mycket tack vare en fantasifullt snygg design på planeten och dess omgivningar. Bra variation på de platser man besöker men man hade önskat att den omsorgsfulla designen hade fått liv med en bättre motor, det känns lite utdaterat här på sina ställen. Dock ett plus för snygga ljuseffekter när solen strålar igenom buskage etc.

Det är också riktigt blodigt och våldsamt. Det extremt grova språket kompletteras visuellt av mycket blod, avskjutande av kroppsdelar och groteska scener (som dock lindras av att grafikmotorn inte är den bästa). Scener med slaktade och stympade kroppar finner man lite här och var under storyns gång - bland annat var en stackare mutilerad på ett sådant sätt att en lång metallstång ersatte hans hals och spetsade huvudet en meter ovanför kroppen.

Ljudmässigt snackar vi Serious Sam-liknande hårdrock, en härlig menytitel och helt okej röstskådespeleri. Jag gillar framför allt cyborgen Ishi Satos metalliska läte och sätt att uttrycka sig på.

Multiplayer har man inte lagt mycket tid på, det finns bara ett hordeläge för fyra spelare, inte ens versus. Horde går dessutom mest ut på att samla poäng genom att spela snyggt - att överleva är inte problemet. Detta leder till att man spelar om samma bana flera gånger för att man inte avrättar fienderna tillräckligt snyggt, vilket inte föll mig i smaken och inte är något jag kan påverka om de tre medspelarna bara skjuter.

Nej, främst är Bulletstorm ett storyspel för en spelare. Ett klassiskt monster-FPS med en twist och skön humor från skaparna av Painkiller. Ett sånt spel som är lite overkligt med utomjordiska miljöer och har lite over-the-top vapen spelar jag hellre än dagens storydel i CoD-spelen faktiskt. Jag tyckte det var kul underhållning för stunden och faktiskt välgjort och lite ovanligt, men tänk på att hållbarheten inte är den bästa. Om man nu inte vill behandla det som en shooter och försöka slå poängrekord, då håller det länge.