Dead Space 2

Det första Dead Space var för mig någonting nytt och fräscht. Hade inte lirat många skräckspel innan och spelet var trots några få skavanker bra, riktigt bra, och såhär i efterhand känns det som att jag var lite snål när jag betygsatte det.

Men nu handlar det om uppföljaren med extra av allt. Spelet börjar på något slags mentalsjukhus och man finner sig själv flyendes från necromorphs iförd en tvångströja. Det hela fungerar som en introduktion för vad som har hänt sedan man senast träffade protagonisten Isaac Clarke.

Snart nog lyckas man ta sig loss och får tillgång till sin gamla arsenal med ingenjörsinspirerade vapen. Spelmekaniken fungerar precis som i ettan och här gäller det att kapa fiendernas lemmar innan de kommit nog nära för att kunna skada dig. Det hela fungerar väl och jag kunde snabbt plocka bort armar och ben som om jag aldrig gjort någonting annat.

I tvåan har man dessutom förbättrat möjligheterna att använda telekinesi mot fienderna. Att plocka upp en fiendes sylvassa arm och spetsa en annan mot en vägg är fantastiskt belönande och någonting som jag roade mig med under spelet. Telekinesin är dessutom praktisk när man vill plocka upp ammonution och föremål som ligger bakom fiender.

Ett problem som uppkommer är däremot det faktum att det är mycket smidigare att bära med sig få vapen. Eftersom ammonutionen som släpps av fienderna sprids på alla vapen man har med sig är det lättare att spela med ett eller två vapen som man verkligen gillar. Det gör att man inte får samma omväxling som man kanske fått annars.

Skräcken är central i spelet och här har man klart förbättrat sig sedan ettan. Det första spelet tyckte jag var småläskigt men det fick mig aldrig att sitta på nålar på samma sätt som tvåan. Ljudbilden är här ännu skarpare och buggarna med ljud som föll bort är nu helt borta. Hela tiden hör man fienderna röra sig i nästa rum, i ventilationen och det gör att man aldrig vågar sig på att springa igenom miljöerna. Istället finner man sig själv långsamt strosandes med ficklampa och vapen redo för det som komma skall.

En hel del gånger får spelet mig att hoppa till när någonting händer och det är ett gott betyg för spelet.

I slutändan lider spelet dock av samma problem som i ettan. Mot slutet går det inte längre att öka svårighetsgraden med variationer av fienderna och istället för en ny fiende får man möta många, många fiender samtidigt och vissa fiender går inte ens att döda även om man skjuter av varenda liten lem på deras kropp.

När det gått så långt har spelet gått bort från den krypande skräcken som fanns i att försiktigt hushålla med ammonution och plocka bort lemmar till att istället försöka arbeta med någon stressande skräck där man blir överöst med fiender från alla håll. Jag gillar det inte och hade nog föredragit om man varit konsekvent i spelmekaniken.

Dead Space 2 är ett riktigt bra spel och det är en klar förbättring från ettan men jag kan ändå inte riktigt förmå mig att ge spelet en nia. Mot slutet blev det lite för repetivt och det sänker mitt betyg till en stark åtta.