Ghost Trick: Phantom Detective

Wow, Ghost Trick (från skaparen av Ace Attorney-serien) dök verkligen upp från ingenstans och överraskade mig fullständigt. Hade knappt hört talas om det förrän det släpptes nyligen, men då jag älskar Phoenix Wright så ville jag såklart spela det. Sedan sträckspelade jag igenom hela äventyret, för det här är verkligen ett sådant spel man sugs in i.

Spelet börjar med att du vaknar upp helt utan minne, och dessutom är du död. Tydligen så kommer du också att försvinna för alltid så fort solen går upp på morgonen. Vem dödade dig och varför? Vem är du? Dessa frågor driver huvudkaraktären, Sissel, som nu har en natt på sig att få svar. Och det är en händelserik natt, något stort håller på att hända, och snart inser man att Sissel är en central figur i hela händelseförloppet. Storyn är alltså en av spelets starkaste sidor, och du vill absolut inte bli spoilad, det kan jag garantera. Spelet har massor av twists and turns, och slutet är en riktig överraskning. Det är väldigt imponerande hur bra allting knyts ihop dessutom, då allting startar som en enda stor soppa som sedan eskalerar ordentligt. Det är också imponerande hur mycket ledtrådar det finns att snappa upp genom spelet som man förstår först när man klarat det. Det gör att hela spelet känns genomtänkt på något sätt.

Men om vi går till gameplay, hur funkar det då att spela som spöke? Du spelar som en slags själ/ande, osynlig för alla levande. Du kan ta över och manipulera ej levande objekt, och sedan transportera dig mellan objekt som råkar ligga nära varandra. Du kan även transportera dig mellan telefoner via telefonledningar, vilket är väldigt praktiskt. Detta låter dig även avlyssna vilka samtal du vill, vilket är bra när man som spöke saknar mun. Spelet har väldigt mycket dialog, och du kan kommunicera med andra döda genom tankar, vilket leder oss till Sissels kanske mest intressanta kraft. Om han lyckas ta sig tillräckligt nära ett lik kan man spola tillbaka tiden så att man hamnar exakt 4 minuter innan personen i fråga dog. Sedan kan man ändra den personens öde genom att manipulera omgivningarna så att vad det nu är som dödar personen aldrig sker. Detta sker i realtid och medan man försöker rädda personerna så får man alltså se hur alla händelser som leder till dödsfallet flyter på. Detta ger både en tidsbegränsning till pusslena men också gör det så att området där man är ändras över tiden, vilket kan leda till nya möjligheter när man håller på att rädda någon. Många pussel kräver därför att man tajmar något med en viss händelse, och det är därför lätt att råka låsa in sig själv så att man måste börja om. Detta är alltså en av spelets få nackdelar, det blir lite trial and error över det hela. Men det är inget stort problem.

Spelet innehåller även några saker man känner igen från Phoenix Wright-spelen, nämligen extremt färgstarka karaktärer, välskriven och skön dialog samt fantastisk musik som verkligen lyckas med att sätta stämningen. Sen är det också riktigt unikt och nyskapande, vilket givetvis är ett stort plus. Du har nog aldrig spelat ett spel som liknar det här. Kan också nämna att spelet är riktigt snyggt för att vara ett DS-spel, med väldigt imponerande animationer. Men framförallt så är designen och presentationen riktigt cool, vilket enligt mig är det viktigaste. Behöver väl egentligen inte säga så mycket mer, gillar du den här typen av spel så är detta ett självklart köp! Bästa spelet till DS enligt mig.

Trailer:
http://www.youtube.com/watch?v=LwH4ZRyN2B0

Plus:
Bra story med många spännande plot twists
Beroendeframkallande
Stämningsfullt
Passande musik
Skön dialog
Färgstarka karaktärer
Tillfredsställande slut
Nyskapande och unikt
Rolig gameplay
Snyggt

Minus:
Trial and error
Väldigt linjärt, det finns bara ett enda sätt att spela igenom spelet på