Phoenix Wright: Ace Attorney - Trials and Tribulations

Efter att ha avnjutit sista delen i Phoenix Wright-trilogin så har jag blivit frälst.

Jag kan väl ta och börja med att redovisa vad PW: AC - TaT går ut på. Du spelar som försvarsadvokaten Phoenix Wright. Ditt mål är att bevisa att dina klienter är oskyldiga, vilket de oftast är. För att göra de måste du göra två saker: till att börja med måste man ge sig ut på detektivarbete där man frågar personer om mordet, genomsöker miljöer på bevis och pressar sanningen ur folk. Det här med att man ska försöka få folk som ljuger att berätta sanningen är det klart bästa med informationssamlingsbitarna. För att få sanningen ur de, har man en liten "magisk" sten kallad Magatami som man ska presentera för personen i fråga. Genom att göra det så uppenbarar sig en eller flera lås som man ska försöka ta bort genom att presentera bevis som visar att lögnaren ljuger. Den här gången är det inte lika uppenbart som i Justice for All vilka bevis som ska presenteras vilket gör det hela lite klurigare.

Det andra momentet i spelet är såklart rättegångarna. Där korsförhör man vittnen och presenterar bevis på att de ljuger när de säger en motsägelse till bevisen. Man kan tycka att det här vore uttjatat vid det här laget då alla tre spelen har sett precis likadana ut på den här biten, men så är det inte. Rättegångarna är otroligt intensiva, då Phoenix och åklagaren ständigt motbevisar varandra att den andre har fel. Även om rättegångarna är spelets tveklöst bästa bit så fungerar informationssamlandet ändå bra som omväxling till de otroligt intensiva rättegångarna.

Enda problemet med spelets "gameplay" är precis som i de tidigare delarna i den här spelserien att det är alldeles för linjärt, vilket leder till nästan noll omspelningsvärde. Spelet hade mått bra av att man precis som riktiga försvarsadvokater kunnat ta flera vägar för att bevisa att sin klient är oskyldig. Men spelet har ändå bra hållbarhet då det tar ungefär kanske 15 timmar att klara ut. Visserligen kortare än de tidigare delarna men istället har spelet än betydligt bättre story.

Och det leder mig in på storyn. Storyn är verkligen helt klockren. Stundtals till och med berörande. Spelet handlar såklart om Phoenix Wright. I två års tid nu har Phoenix varit nästan obesegrad försvarsadvokat vilket fått åklagaren från tvåan, Franziska von Karma, att dra sig tillbaka för att studera mer. Miles Edgeworth har också dragit sig tillbaka för att studera, vilket resulterar i att en ny åklagare anländer. Den mystiske Godot.

Det här spelet har verkligen en helt fantastisk story där verkligen varenda "case" är otroligt välskrivet oavsett vad det handlar om. Jag har gnällt på de tidigare spelen att de varit en del dåliga case men in Trials and Tribulations är verkligen alla case fantastiska. Det jag fascineras mest över är hur Capcom lyckats med att få varje case att hänga ihop som de gör. En liten detalj från något case kan vara avgörande i ett annat case. Jag vill inte gå in på detaljer, så jag råder folk att spela spelet istället.

Något annat som gör spelets story så otroligt bra är karaktärerna. Tillbaka är Phoenix, Maya, Pearl, Gumshoe, Edgeworth och Mia som alla är helt klockrena karaktärer. De tillkommer även många nya sköna huvudkaraktärer som åklagaren Godot och surgubben Viktor Kudo. Alla karaktärer i spelet är extremt välskrivna och tveklöst några av de bästa karaktärerna jag sett i ett spel. Trials and Tribulations är också ett extremt roligt spel som jag många gånger börjar skratta åt.

Om man inte är speciellt intresserad av story i spel så skulle jag nog avråda en från att spela Phoenix Wright: Ace Attorney - Trials and Tribulations då spelet till ungefär 90 % består av att bläddra igenom en massa text(som visserligen är otroligt välskriven) vilket gör att spelet stundtals blir ganska tråkigt om storyn är oengagerande eller om man inte skulle bry sig om storyn. Jag avgudar dock storyn i det här spelet så jag gnäller inte, jag bara informerar.

Angående musiken var jag rätt så besviken på Justice for Alls musik som helt ärligt var rätt dålig. Men som tur var levererar Trials and Tribulations på den fronten. Capcom har inte valt att förnya sig som de uppenbarligen verkar ha velat inför tvåan utan istället är musiken mer lik musiken ifrån ettan. Precis som med ettans musik är det inget som känns speciellt tilltalande från början men med tiden efter att låtarna spelats åter om igen så växer de på en. Rättegångarna blir mer intensiva än många andra actionspel bara tack vare musiken. Sen är också varje karaktärs tema förbättrat. Det finns en del musikslingor som spelas bara några enstaka gånger under spelets gång t.ex. Viktor Kudos theme och Luke Atmeys theme, som är helt fantastiska och som kan göra att man lägger ifrån sig DS:et bara för att lyssna på den fantastiska musiken. Godots ledtema "Fragrence of Dark Coffee" är också ett fantastiskt tema som definierar Godot som person.

Phoenix Wright: Ace Attorney - Trials and Tribulations är ett helt fantastiskt spel. Att sätta betyg har inte varit lätt, då jag faktiskt älskar det här spelet. Men det finns inga nyheter sen tvåan alls, även om allt är bättre genomfört. Men jag har ju ändå inte saknat några nyheter. Och det känns bara bra att Capcom har hållit sig till vad som fungerat tidigare istället för att försöka revolutionera serien. Men det viktigaste är trots allt hur kul jag haft medan jag spelat spelet. Och då känns inget annat betyg vettigare än de jag gett det.