Halo: Reach

Bungie avslutar Halo-serien med bravur!

Det har snart gått 2 månader sedan Halo:
Reach släpptes och vilket innebar den sista delen
i en åtta år lång epok. Man kommer sakna allt vad
aliens, ringvärldar och Masterchef innebär. Men allting har sin tid.

Jag själv är ingen inbiten Halo fantast, Halo 3
och ODST är de enda jag vet om bungies hyllade
serie men ändå känner jag mig så hemma på
något sätt. Det är just det jag gillar med Reach,
en ny färskt handling som skiljer sig från de tidigare kapitlen och det ger även stark mer smak.

Att Bungie valde sitt sista Halo spel att agera
som ett fristående spel gentemot de tidigare
titlarna var ett smart drag för att locka nya
oerfarna Halo spelare likaväl som de gamla hardcore lirarna.

Kampanjen i sig tycker jag inte har mycket att erbjuda då det blir lätt långdraget och enformigt. Handlingen tycker jag inte heller kommer fram så mycket genom spelets gång utan det är mer att ta sig från destination till destination medan man slaktar elaka covenanter. Jag är dock glad att dem valde att göra huvudkaraktären lite mer
involverad och pratsam även om det inte är mycket, men en klar förbättring om man jämför med ODST's stumma karaktär.

Men Kampanjen består inte bara utav minus utan av flera starka sidor med som den fantastiska
musiken som Martin O'Donnell framför längs hela äventyret, man vill bara stanna upp i allt skjutande och bara lyssna till de enastående melodierna som går i bakgrunden. Om det är något Bungie alltid lyckas med så är det att leverera ett otroligt soundtrack spel efter spel.

Ett annat stort plus är att det nu går köra upp till fyra spelare i samma kampanj vilket höjer
nöjet och ger det ett större omspelningsvärde.

Den artificiella intelligensen i Reach är också
på topp, fienderna anpassar sig till situationen och kan utan några större svårigheter slänga sig undan en granat som kommer flygande. Man märker att Bungie har lagt ner bra med tid för att göra motståndet i Reach till något helt nytt.

Reach's mer positiva del, skulle jag säga är multiplayer läget.
Bungie har alltid levererat ett otroligt välslipat och genomtänkt multiplayer läge och det är
ingen skillnad den här gången heller. Att dem valde att lägga in firefight som var en av de få bra överraskningarna med ODST är väldigt positivt. Blandningen med vanlig hederlig team slayer och firefight är näst intill oslagbar och bungie visar verkligen upp att de dominerar på multiplayer fronten.

Med Reach kom det även väldigt många nya spel lägen som swat, vilket man har oändligt med skott men ingen armor, så ett skott i huvudet och det är över för motståndarens del. Ett annat populärt spelläge är invasion vilket går ut på att ditt lag måste klara olika uppgifter som kallas "Tiers". När man klarar av olika tiers så låser laget upp nya fordon samt nya tillgängliga vapen. Man spawnar även precis jämte en specifik lagspelare så det gäller att han är ur combat för att någon ska kunna respawna vid dig.

Dem har även ändrat om level systemet från det gamla i Halo 3. Nu får man "cr poäng" efter varje spelad match beroende på hur bra du själv och ditt lag skötte sig i matchen. När du får cr poäng så kan du gå in på den nya funktionen armory och köpa till dig den utrustningen som passar sig bäst i smaken. Även om inga av föremålen har någon speciell bonus när du spelar så är det alltid kul att få ändra om sin egen karaktärs utseende och visa upp sina ny köpta dyrgripar.

Allt som allt så väger multiplayer delen upp det som kampanjen tyvärr tappar och gör det solklart till ett av de bästa spelen för det här årets releaser. Om du aldrig har spelat halo innan eller inte kommit in i handlingen så är det här något för dig! Reach är nämligen helt självständigt spel och håller inte ihop med föregångarnas handling överhuvudtaget. Så om du aldrig fått kläm på det där med ringvärldar och invaderade aliens så pass på!

Plus: Strålande multiplayer läge, fantastiskt musik, fyra player co-op, flera nya game modes. artificiella intelligensen är på topp.

Minus: Enformig och repetitiv kampanj.