Svenska
MEDLEMSRECENSION

Red Dead Redemption

Skrivet av: zwqase   2010-07-11

Vilda västern. En öde gata så när som på två personer. Kisande ögon. Spänning i luften. Två revolvrar. Fingrarna spänner sig. En, två, tre - PANG! Livet går vidare. Outlaws to the end är mottot - Red Dead Redemption är spelet.

Finns det någon genre jag föredrar sådär extra mycket inom filmens värld så är det alla dagar i veckan western. Smutsigt och rått i ett Amerika under utveckling. Konflikter som löses med varsin revolver och så mycket annat som så lätt förknippas med denna vilda väst, och det med all rätt. Men tråkigt nog så har det på senare år känts som att den gamla western börjat på att dö ut. Allt färre filmer värda att ses anländer och några spel är det ont om.

Så att Rockstar, som ju mer eller mindre garanterar kvalité så snart deras namn står på förpackningen, skulle komma med en uppföljare till gamla Red Dead Revolver, vart förstås förväntningarna och förhoppningarna höga. Western i sig har ju en hel del att erbjuda till spelform och passar ju egentligen perfekt. Att så Rockstar nu skulle få sätta sin helt egna prägel på spelet var förstås härligt då de Red Dead Revolver-fallet enbart tog över utvecklandet efter Capcom.

Och visst är det Rockstars själ som flyter genom hela spelet, det känner man reda från start. Spelet inleder med att en man skickas ut och iväg med tåg. John Marston. Spelet huvudkaraktär. Några korta dialoger ger spelaren en liten hint om exakt vart Amerika står. Året är 1910 och civilisationen kryper allt närmare ut i vildmarkerna. Folk som John är en döende sort. Ärrade revolvermän som tar lagen i egna händer.

Men riktigt över är det dock inte ännu och det blir man snart varse. Av tåget kliver man och man åker rakt in i vilda västern och inget annat. En liten stad, invånare som antingen har bråttom någonstans eller som bara lutar sig mot ett räcke och lyfter lite lätt på hatten följt av ett "howdy" när du kommer spatserandes. Man andas in, man andas ut och man förstår att detta verkligen inte är vilket spel som helst.

Men givetvis är Red Dead Redemption mer än att inandas smutsig western-atmosfär. John är ute på ett uppdrag. Att leta upp sina forna gängmedlemmar och ha dem ställda inför rätta. Ärren ljuger inte, John har inte levt något fridfullt liv, utan den verklighet man äntrar när man kliver av tåget är inget nytt för honom. Det var dock ett tag sedan och det är nu dags för honom att reda upp sitt forna liv.

Därefter följer ett drygt 30 timmar långt äventyr som bjuder på det mesta man skulle kunna tänka sig när det handlar om western. Handlingen i Red Dead Redemption känns därför inte alltid helt fräsch, inte mycket är nytt eller består av sådant som vi aldrig sett tidigare. Istället är det presentationen av alltsammans som sitter exakt där det bör. Rockstar har lyckats fruktansvärt bra när det kommer till att bygga upp en atmosfär som passar perfekt in på genren och den tillsammans med det makalösa röstskådespeleriet gör att handlingen känns otroligt polerad.

Visst finns här några dalar blandat med toppar och likt Grand Theft Auto IV så kommer man att hitta både dels småtrista uppdrag, men även vissa irriterande karaktärer. Turligt nog så ser man inte mycket av detta alls och de verkliga guldklimparna i spelet är de som medverkar mest också. En extra eloge dock till Anthony De Longis som gör ett obegripligt bra jobb med rösten till Marshal Johnson.

Ljudet i övrigt är även det väldigt imponerande. Inte minst musiken som på vissa håll gör spelet fullkomligt oförglömligt. Det är mäktigt, sorgligt, storartat och episkt. Det fungerar perfekt och lyfter spelet flera nivåer helt själv. Lägg därtill syrsor, hästklövar mot hårda underlag, alla möjliga sorters djur, diskussioner karaktärer emellanåt samt mycket, mycket mer. Som jag sa tidigare så kan folk hälsa på dig, och du i din tur kan hälsa på dem. En meningslös detalj rent spelmässigt, men som tillsammans med mycket annat bara bygger på det oändliga djup som finns.

Red Dead Redemption ser även bedårande snyggt ut. Man har visserligen inte fullt kommit ifrån den smågrötiga känslan som Rockstars grafikmotor ger, men man har ändå kommit en bra bit sedan Grand Theft Auto IV. Ljuset ser imponerande bra ut och det dynamiska vädret samt det faktum att spelet skiftar mellan dag och natt under tiden som du flyger fram längs landsvägarna fungerar riktigt bra, även om detta inte var några problem i Liberty City heller.

Enorma ytor med vildmark finns till ditt förfogande och naturen skiftar från allt mellan öken till snötäckta bergsväggar. Variationen är enorm och när man flyger fram över prärien på sin häst så kan man inget annat än förundras över den otroliga väst som Rockstar lyckats forma och fånga i ett enda spel.

Tillkommer gör mängder med sidouppdrag, inte bara i form av främlingar, utan även slumpmässiga händelser. Någon blir rånad, du blir utmanad på duell, en björn slår ner din häst, en blir jagad av vargar, en fager kvinna i nöd. Du kommer stöta på allt möjligt och omöjligt och även om mycket såklart återupprepar sig så tar det ett tag för det att kännas tröttsamt.

Till allt detta hör även de saker som du själv kan söka upp och göra. Spela poker exempelvis, eller andra spel, ge dig ut och jaga, fånga bovar eller varför inte tämja vildhästar? Variationen och möjligheterna i Red Dead Redemption är som ni kanske förstår enorma och det finns så sjukligt mycket att göra att man kan återvända om och om igen.

En av de stora negativa sidorna med Red Dead Redemption är dock att det på många sätt påminner allt för mycket om Grand Theft Auto IV. Spelet beskrevs på förhand som just GTA i cowboy-kostym och även om Rockstar förnekat detta så kan jag inte undgå att lägga märket till likheterna. Hela systemet med hur du sparar ser exempelvis exakt likadant ut som i Liberty City. Minikartan nere i hörnet ser likadan ut och så snart ett uppdrag blir tillgängligt dyker en bokstav upp där, även det bekant. Så egentligen, byt ut hästen mot en bil och dra fram tiden ett hundra år så borde du plötsligt upptäcka att du styr Niko Bellic istället för John Marston.

Men då är man lite väl elak därför även om man på vissa plan kan peka på att Rockstar är lata så finns det givetvis mycket nytt om man jämför med Grand Theft Auto IV. Något som normalt sett brukar fungera fantastiskt dåligt i öppna spel så snart det handlar om tredjeperson är det här med att ta skydd. Man brukar fastna i allt möjligt, på fel sätt, inte kunna skjuta som man vill och så vidare. Kort sagt så brukar action-momenten stinka.

I Red Dead Redemption så är de bättre. Helt klart. Inte bäst dock därför såvida inte skyddet är en fyrkantig låda så tenderar Marston att självmant vandra runt till fel sida föremålet när man egentligen bara ville vända på sig. Något som flera gånger inneburit en plötsligt och oväntad död. Och något som förstår inte alls varit vad jag menat att åstadkomma. Men detta inträffar dock inte alltid, utan det beror som sagt på vad man valt att använda som skydd.

Red Dead Redemption är dock som bäst när man inte måste sitta och trycka bakom ett skydd och vänta ut fienderna. Istället är det bästa när man rör sig från skydd till skydd, snabbt och enbart gömmer huvudet ur skottlinjen för att ladda om. Detta går som tur är att göra många gånger också, tack vare Dead Eye-systemet som man plockat med från Red Dead Revolver. Ett system som är fantastiskt tillfredsställande och underbart i sig och som i sig själv visar varför Red Dead Redemption fungerar superbra så snart det blir dags att dra fram revolvern. Vad Dead Eye gör är att det saktar ned tiden och låter dig till en början sikta in och trycka av. Ju längre spelet fortlöper som uppgraderas dock denna funktion och du kommer kunna måla flera måltavlor för att sedan avfyra en salva, och slutligen får du själv chansen att bestämma exakt vart skotten ska sitta.

Fienderna måste nämligen inte dö. Många gånger reagerar de på vart du skjuter dem och hål i benen resulterar i att motståndaren inte kan stå upp, eller en välriktad kula mot fiendens vapen kan enkelt blåsa motståndarens revolver ur handen på denne och ge dig friheten att i lugn och ro slänga ett lasson runt magen på densamma.

För visst finns det lasso. Revolver, kniv, bössa och brakare i all ära, men lasso är det enda rätta om man vill hålla lagen hand i hand. Du kan fånga in såväl vildhästar som människor med ett välriktat kast. Hästar kan sedan tämjas till din egen och människor kan bindas, placeras på hästryggen och ridas iväg med. Ett bra tips till den som vill tjäna några extra slantar på de där bovarna som utannonseras via wanted-affischer i de större städerna. Bara en sådan sak som att dessa inte dyker upp av sig själva utan att det faktiskt är en person som själv spikar upp dessa på väggen ger bara ytterliggare pluspoäng till Rockstars fördel.

Men för att återgå till lassot så är det inget att föredra i större eldstrider. Istället finns det en hel del annat att välja bland och som man enkelt kommer åt via vapenhjulet som trycks upp på skärmen via ett enkelt knapptryck.

Personliga favoriten tordes dock vara ett vapen kallat Henry Repeater. Ett kraftfullt vapen på såväl långt som hyfsat nära håll. Vapnen överlag är välbalanserade och riktigt tillfredsställande med skön rekyl och snygg design. Möjligen att vissa av dem känns smått kraftlösa vissa gånger, men då får man försöka minnas att man trots allt ränner runt i en värld som var faktum för hundra år sedan, ljussablar fanns ju liksom inte.

En annan sak som dock inte förändrat sig speciellt mycket och som är en ganska stor bit av spelet är hästar. I en del spel med hästar i så har man tidigare försökt så på att helt enkelt överföra bil-fysik och styrning till dessa djur. Stort misstag. Nu har jag visserligen aldrig ridit en häst, men jag kan tänka mig att det känns något liknande det i Red Dead Redemption.

Hästarna reagerar till Johns sporrar som man själv kan välja hur ofta man vill pressa mot hästens revben och detta genererar då i fart. Man måste dock vara försiktig därför för mycket sporrar innebär att hästen protesterar och kastar a dig från dess rygg. Vad gäller själva ridturen så har jag upplevt några små problem med att hästen inte alltid agerar som man själv vill, kanske svänger sent eller så, men överlag är dock hästfysiken riktigt bra.

Fysiken överlag är riktigt bra och även om man inte kommit helt bort från Grand Theft Auto IV:s ragdoll-fysik så är ligger man ändå klart bättre till. Något som jag dock känner mig lite kluven inför är siktet. Du kan själv välja exakt hur mycket det ska låsa fast vid fiender. Helt, halvt (du kan flytta mer fritt), eller inte alls. Halvt är det jag körde med klart mest, men jag fann mig själv av misstag sikta in mig på sheriffer vissa gånger. Något som tvärt vände dem emot mig och som gjorde mig efterlyst. Inte bra. I snabba hastigheter fungerar dock detta utmärkt, men när det finns folk från ens egen sida med i bilden bör man vara lite extra försiktig.

Vad gäller efterlysningar så fungerar även det ganska likt Grand Theft Auto IV. Du ökar din efterlysningsnivå genom att göra fler onda saker. Skillnaden är dock att även om du skakat av dig sheriffer så finns det fortfarande ett pris på ditt huvud, ett pris som varierar beroende på vad du gjort. Och ett pris som kan betalas av på olika sätt. Genom fängelse (vilket innebär dödad av sheriffer), genom att helt enkelt betala av skulden eller genom såkallade pardon-brev. Det som är underhållande med detta är att om du inte gör något åt din efterlysning så kan sheriffer söka upp dig och ge sig på dig, något som kan vara väldigt underhållande och roligt mitt emellan uppdragen. Ett mycket bra system som fungerar väl och som (återigen) bygger på spelets djup.

Men Red Dead Redemption är dock mer än enbart ett enormt enspelarläge. Online finns givetvis och det finns givetvis saker att både gilla och ogilla. Vad jag gillar är det faktum att det inte finns någon meny-lobby. Istället sätts man direkt in i den enorma öppna spelvärld som känns igen från enspelarläget. Det är lobbyn. Härifrån kan du möta andra spelare, rensa ut fiendeläger där fienderna då består av datorstyrda spelare. Du kan rida runt efter eget behag, eller så kan du starta upp sedvanliga matcher. Matcherna är typiska sådana. Alla mot alla, eller lagbaserade. Dödsmatcher eller capture the flag. Matcherna spelas i områden som känns igen från enspelarkampanjen, inte helt oväntat och det kan många gånger vara väldigt roligt. Det tråkiga är dock att det är lite väl ojämt vad gäller svårigheten att ha ihjäl folk.

Eftersom Red Dead Redempyion inte har något liv-system i stil med det i Liberty City där du kan käka en korv för att återfå hälsan, utan att du här bara behöver stå still för att kunna andas ut så passar inte banorna riktigt bra. Vissa områden, mer öppna sådana innebär att matcherna blir roliga och mer intressanta, men så snart det blir för trångt, för snårigt så hinner man få in max ett skott på en motståndare innan denne försvinner ut synhåll och flyger bakom en vägg.

Detta innebär i sin tur att man avslöjat sig för andra och dyker man då inte genast ner bakom sitt skydd riskerar man att få huvudet avblåst. Med andra ord, spelet uppmanar många gånger folk att sitta still på ett ställe. Något som ger tråkiga matcher och ointressanta sådana. Därmed spelar man med fördel capture the flag där målet är ett annat än döda. Tråkigt nog finns det dock folk som även här snabbt tar över hustaken och letar upp spelare på väg mot målet. Något som tvingar upp en annan på taket också för att göra något åt saken och vips så är det huvudsakliga målet bortglömt.

Samtidigt vore ju inte ett öppnare spelfält lösningen heller eftersom detta skulle gynna folk med sniper. Det är ganska uppenbart att det är svårt att skapa balanserade banor, men visst finns här några som funkar bättre än andra, helt klart.

Bäst online är dock co-op. Samarbete. Något som visserligen inte följer med från start, men som finns helt gratis att ladda ner. Fyra personer kan tillsamman kämpa för att klara av en dryg tio minuter lång bit av småuppdrag alla baserade på historia i den gamla västern.

Det absolut överlägset värsta med Red Dead Redemption, både online och offline är dock utan tvekan buggarna. Mer eller mindre alla spel består av någon liten bugg, men i Rockstars senaste... så är det många gånger outhärdligt. En del har man ordnat med en patch, men mycket finns fortfarande att göra. Jag varit med om odödliga fiender, målsökande dynamiter, studsande vagnar, osynliga hästar, osynliga fiender, dolda fiender på kartan, fiender som inte finns alls, hästar som kastar sig utför stup, poliser som skjuter genom väggar och tak, fiender som står i bergsväggar, osynliga medspelare, karaktärer i enspelarläget som klonar sig och plötsligt blir två samt mycket, mycket mer.

Spelet är som sagt galet buggat och det är ganska underligt att Rockstar verkligen lyckats missa allt detta innan man gav ut spelet. Tråkigt nog så tär det på spelet i sig och gör en extremt frustrerad vissa gånger.

Men det vägs dock upp av annat. Förutom Co-op så finns det tråkigt nog inte mycket att hämta online vad gäller Red Dead Redemption. Med tanke på antalet buggar så kan man lika gärna rida runt i vildmarken offline istället. Såvida man nu inte vill upptäcka den med vännerna förstås. Men fler expansioner på väg så kanske detta kommer att ändras, men som det är nu så är det inte riktigt nog. Online hittar man även de flesta buggarna. Enspelarkampanjen däremot. Underbar. Älskvärd. Man har tryckt med mycket av det man kan vänta sig ifrån vilda västern (även om det finns en ganska stor grej som jag hemskt gärna hade sett).

Rösterna och musiken ger spelet den trovärdighet det förtjänar. Tråkigt nog finns det inget riktigt fläskigt och oerhört minnesvärt uppdrag som Grand Theft Auto IV hade, men Red Dead Redemption klarar sig med mycket annat. Här finns inte minst mer roligt att göra efter avklarat spel. Poker, Black Jack, Liar's Dice med mera är faktiskt alla väldigt underhållande, inte minst poker. Sen är det något visst med att bara vissla efter hästen, slänga sig upp på sadeln och bege sig ut längs de smutsiga vägarna. Se solen vandra ner i öst, hälsa på folk man möter, kanske rida in i en närliggande stad, stiga in på saloonen och ta sig några drinkar. Ut i vildmarken, slå sig ner vid en lägereld och prata rykten. Jag tjatar ofta om atmosfären, men oj vad den är viktig. Rockstar har i och med Red Dead Redemption lyckats fånga en med bravur och spelet är ett mästerverk man bara inte får missa!

Trailer

+
Perfekt western-atmosfär, Superb musik, Underbara röster, Riktigt bra handling

-
Mängder med buggar

Betyg 10/10


[Testad version: Playstation 3]

Medlemsrecensioner48
Samlat betyg: 9.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10