Svenska
MEDLEMSRECENSION

Heavy Rain

Spännande thrillers och seriemördare går oftast hand i hand. Det är inte däremot inte så ofta vi ser dessa berättelser i spelform, men franska Quantic Dream har varit flitiga på denna front. Heavy Rain är utvecklarnas tredje försök till en internaktiv mordgåta, och trots sitt förebyggande snigeltempo under den första timmen har Heavy Rain gått och blivit en av det mest intensiva spelupplevelserna jag någonsin varit med om.

Handlingen i Heavy Rain, som är spelets absolut viktigaste del, är en väl utförd mordgåta. Troligen en av den mest ambitiösa i ett spel någonsin. Det är även ett tekniskt imponerande spel på alla fronter, som verkligen gör det lätt för spelaren att engageras. Det är deprimerande, realistisk och jordnära. Fullständigt oförskönat. Det är en mörk värld och alla i den är medvetna om det. Ethan Mars, Madison Paige, Norman Jayden och Scott Shelby finner sig i mitten av en seriemördarjakt. Under spelets gång kommer man få uppleva denna jakt från alla fyras perspektiv, vilket leder till några unika spelupplevelser. Spelar man korten rätt så kommer man förhoppningsvis få veta vem mördaren egentligen är, och kanske även lyckas rädda dennes framtida offer.

Någonting som är viktigt i ett storytungt spel är att lära känna karaktärerna runt om sig. Tur är det då att de fyra huvudkaraktärerna är väldigt trovärdiga, då alla fyra har varsin professionell skådespelare som lånar ut röst, utseende och motion capture till sin karaktär. Detta resulterar i en fantastisk kemi mellan skådespelarna och karaktärerna, som får otaliga rader programmeringskod att komma till liv. Man kan även, när som helst under spelets gång, lyssna till sin karaktärs tankar, vilket verkligen är ett lyckats koncept när det kommer till att föra handlingen vidare.

Heavy Rain är inget spel man klarar ut på två timmar. Räkna därför med en hel del utfyllnad som förlänger handlingen, men spelet tar väl vara på dessa och skiftar effektivt mellan lugna partier och hektiska strider. Om man däremot tar storyn och allting som sker på lika stort allvar som man tar en riktig filmthriller på, kommer man i slutet finna sig med ett antal otillfredsställande plot holes. Det är beklagligt, men det är fortfarande ingen interaktiv film vi snackar om här. Istället är Heavy Rain den självklara utvecklingen av äventyrsgenren, och jag hoppas att vi kommer få se fler liknande spel i framtiden.

Till en början kan Heavy Rain kännas som ett The Sims-liknande spel där man har direkt kontroll över sin karaktär, och där musklick är ersatta av Quick Time Events. Det hela funkar väldigt bra, och man finner sig ofta göra vardagliga saker som att dricka kaffe och gå på toaletten bara för att man kan göra det. Det blir sällan en plåga. Om man ska klaga på något gällande kontrollen så är det styrningen av karaktären man spelar som. Ibland kan de kännas som klumpiga och svårnavigerade köttbitar, och det hjälper inte när man måste hålla ner R2-knappen för att få dem i rörelse. Klumpigheten bidrar även till det något stela kroppsspråket, men det är inte många spel där karaktärerna har kroppsspråk i överhuvudtaget.

Som bäst är spelet när döden är ett steg bakom spelaren. Det finns verkligen några sjukt frenetiska scener här som man inte kommer att glömma i första taget. Scener där inlevelsen är total och där man får kramp i händerna. Man trycker och trycker på knapparna, för att man vet att om man skulle misslyckas, med endast en millisekund, är man död och handlingens framtid förändras radikalt.

Åtminstone är det någonting som spelaren tror kommer ske vid ett misslyckande. Stycket ovan sammanfattar min första genomspelning av Quantic Dreams vuxenspel. Jag kunde inte sätta ner handkontrollen. Jag låter mina instinkter sköta jobbet och gör en del moraliskt dåliga val på grund av detta. Allt jag gjorde, gjorde jag för att få veta vem mördaren var. Jag ville se pusselbitarna falla på plats. Till slut gör de det och spelet är slut. Underbart. Applåder. Nu kör vi igen, från början.

Men spelets regissör, David Cage, föreslog att man att endast skulle spela igenom Heavy Rain en enda gång, och jag håller med honom nu. Nu när jag varvat det och experimenterat med storyn. Den andra genomspelningen kom aldrig i närheten av den magi som kändes första gången. Jag blev mindre fokuserad och lät sämre saker ske. I vissa fall välkomnade jag misslyckandet för att få ändra berättelsen. Då slås jag av den fula sanningen: Många av de tidiga, men ändå svåra, valen man gör har ingen som helst betydelse när sluttexterna väl börjar rulla. Till dessa finns heller inga konsekvenser att tala om. Vad är meningen med att göra svåra val om konsekvenserna inte är med en spelet ut? Inte ens karaktärernas fortsatta psyke påverkas.

Värst av allt är dock att det i många av spelets absolut mest intensiva stunder är helt omöjligt att dö. När man inser detta är besvikelsen total. Det finns även scener där det är alldeles för lätt att misslyckas. Det leder till frustation, och jag tror att många väljer att starta om kapitlet i en sådan situation. Istället för ett spel där döden är steget bakom spelaren hela tiden, får man ett spel där döden endast är ett steg bakom en när det passar storyn. De intensiva scenerna jag gått igenom har alltså inte varit så farliga som jag hela tiden trott.

Jag känner mig lurad av Quantic Dream och David Cage. Jag känner mig besviken på mig själv för att jag var tvungen att hoppa ner i en ny genomspelning så snabbt efteråt. Nu har den underbara spelupplevelsen jag vill återuppleva igen och igen istället fått en eftersmak som gör det svårt för mig att bestämma vad jag egentligen tycker om spelet. Allt prat om hur radikalt berättelsen skulle kunna ändras och så slutat det med att vi får någonting som inte är så olikt utvecklarnas egna Fahrenheit från 2005. Sanningen är den att Heavy Rain extremt likt Fahrenheit, och inte alls är så nyskapande som man marknadsfört det som. Likheterna till Fahrenheit är dock inte bara negativa. Fahrenheit är ett mycket bra spel det också, och Heavy Rain känns i vissa situationer som ett kärleksbrev till de som faktiskt spelade Fahrenheit.

Heavy Rains höjdpunkter är som jag tidigare skrivit de mer intensiva sekvenserna. Slagsmålen som går att hitta här är oerhört tillfredsställande. Som helhet må det vara en fantastisk spelupplevelse första gången man spelar det, när man ännu inte vet vad som sker om man misslyckas, men det är inte ett spel där experimenterande uppskattas. Det gör det så mycket svårare att rekommendera det till fullpris, men är man ute efter en unik spelupplevelse som verkligen får ens hjärta att pumpa, spring genast och köp.

Medlemsrecensioner26
Samlat betyg: 8.9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10