Heavy Rain

Jag har sällan spelat spel som höjt min hjärtrytm över det som jag ser som behagligt. Jag har spelat många spännande saker såklart och jag har blivit stressad till vansinne många gånger(inte alltid possetivt dock).
Men herregud vad Heavy Rain kan få mitt hjärta att klappa när man ska fly fån något eller jag nån annan. Till och med i helt stillasående scener så kan hjärtat gå högtakt.
När jag tidigare idag fick Heavy Rain i födelsedagspresent och började spela så hade jag mina förhoppningar. Men inte hade jag någon aning om hur bra det skulle vara. De flesta av oss har upplevt några scener i ett spel som vi vet att vi alltid kommer minnas. Jag hade det idag när jag som FBI-agenten Norman Jayden försökte övertala en man att släppa sitt vapen. Det slutade med att en man blev skjuten, och det kunde ha undvikits. Under tiden så kände jag otrolig hets, och efteråt så kände jag skam, jag hade misslyckats.

Spelet följer fyra personer som alla av sina egna anledningar dras in i jakten på "The Origami Killer". En barnamördare som i tre år har kidnappat pojkar mellan nio till tretton år, och tre till fem dagar efteråt så hittas de dränkta på en övergiven gård med en origamifigur i handen och en orkidé på bröstet.
Det har vart en fantastisk resa hittils och jag har knappt tagit steget utanför dörren. Spelet har gett mig spänning som inte ens de flesta filmer har kunnat, och har lyckats med något som de flesta spel bara kan drömma om. En hel rad med realistiska karaktärer som jag helhjärtat bryr mig om.

Spelet tar några omvägar som få oss att koppla med karaktärerna, det kan kännas segt, speciellt efter en eller två spelningar antar jag. Men med lite tålamod så gör det inget annat än förhöjer spelkänslan. Grafiskt sett så är det otroligt vackert sina färglösa miljöer till trots men spelkontrollen kan vara jobbig och sänker upplevelsen en aning. Speciellt att gå i vissa trånga rum kan vara riktigt irriterande när spelaren vänder sig om eller vägrar att röra på sig, men det är nåt som iallafall jag redan har vant mig vid.
Ett annat irritationsmoment är när man ska välja dialogval vid vissa ställen som för att förhöja stresskänslan skakar om texten. Det blir ibland svårt att se vad jag väljer och om jag inte riktigt ser knappsymbolen så har det hänt att jag tryckt på fel knapp.
Men sånt är bara småsaker och i helhet så är Heavy Rain onekligen ett mästerverk som både berör och bjuder på en engagerande handling samt flera nervkittlande scener värda ett omnämnande i Reqos "Spelmoment att uppleva"-listor.
Slutligen vill jag också säga, även om ni kanske vill halshugga mig efteråt, att jag faktiskt tycker det hitills är bättre en Half-Life 2 som jag faktiskt tycker är, även om det också är ett mästerverk, oförtjänt stämpeln " tidernas bästa spel".