Phoenix Wright: Ace Attorney

OBJECTION!

Den spikhåriga och välklädda försvarsadvokaten Phoenix Wright vrålar ut över hela rättsalen, och alla resterande i rummet flämtar tydligt. När man trodde att precis allt pekade på att den åtalade är skyldig till mord, slänger han fram ett bevis som vänder hela situationen.

Och det är precis det man lär sig att älska med Phoenix Wright: Ace Attorney. Vändningarna. Hur uppenbart ett fall från början ser ut att vara, lyckas superadvokaten gräva upp och analysera information som inte bara förvånar karaktärerna i spelet, utan även dig själv.

Spelet handlar om, som du antagligen redan listat ut, en man vid namn Phoenix Wright som precis utbildat sig klart till försvarsadvokat, då han som ung fick lära sig att man ska försvara de som har alla mot sig. Redan i början av spelet kastas man in i en rättegång, som även råkar vara Wrights allra första. Här får man lära sig grunderna i hur spelaren, alltså du, ska bära sig åt för att ha någon chans att rädda sin klient. När det är klart får man lov att vinna rättegången innan man får fortsätta spelet, som sedan går ut på att man tar sig an olika "omöjliga" fall. En stor del av spelet är även all tid mellan rättegångarna, då man springer omkring på olika ställen och pratar med folk, går igenom bevis och samlar information som ska hjälpa en.

På pappret kan Ace Attorney se ut att vara världens häftigaste spel, samtidigt som det kan verka hur trist som helst. Låt mig förklara.

Det häftiga: Ett spelkoncept vi aldrig tidigare skådat med intensiv rättegångsdrama, oslagbar story som gripar tag i dig direkt, fullproppat med intressanta karaktärer och humor definitivt värd att garva åt. Du får helt enkelt ta rollen som advokat.

Det trista: Spelet är helt och hållet textdrivet. Dialoger, om du ska gå någonstans, om du ska prata med någon, rättegångarna, Phoenix Wrights tankeröst, undersökningar. Var du än vänder dig får du helt enkelt räkna med att läsa mängder, MÄNGDER med text.

Kombinerar man dessa två får man Phoenix Wright: Ace Attorney. Det är inte bara så att det häftiga väger över det trista, utan det häftiga får även det trista att funka, och till och med uppskattas. Plötsligt är man så insugen i spelet att man inte lägger märke till all text man läser, och efter några timmar kan man inte ens tänka sig ett att spela det på något annat vis.

Självklart består inte spelet av endast text, utan visas upp i form av simpla (men snygga) animationer som för det mesta fungerar som stillbilder, men som även bjuder på några små rörelser. Detta förstärker vissa reaktioner och karaktärsdrag. Även musiken hjälper till att liva upp situationer, vilket den gör mycket bra.

Det är något med Ace Attorney som måste räknas som ett stort minus; det kan ses som förbannat linjärt och enformigt. Tyvärr kan man inte göra som man vill, utan det är redan förbestämt precis hur du ska göra för att ta dig vidare. Spelet är i och för sig gjort för att vara linjärt, men ibland önskade man att möjligheterna var lite fler. Samtidigt inser man snabbt att man i stort sett gör samma sak genom hela äventyret. Jag vet, det låter ju supertråkigt. Men faktiskt så är den intressanta storyn skäl nog att fortsätta spela, och eftersom varje fall man går igenom handlar om olika saker kan är det nästan omöjligt att stänga av innan man fått veta hur det ligger till.

Story:10/10
Hållbarhet: 7/10
Spelbarhet: 9/10
Ljud:: 9/10
Grafik: 7/10

Plus:
Fantatiskt story, intressanta karaktärer, bra musik, mycket vändningar, klockrent koncept

Minus:
Linjärt och enformigt