Silent Hill: Homecoming

Har kommit typ 70% av silent hill homecoming. Och kan nog faktiskt redan nu säga att det är ett värt spel. Jag är inte ett spelretard, utan är typ jämt bättre än dom flesta på spel, lol, och silent hill är SVÅRT. Svåra pussel, svåra fiender, lite health packs, svåra bossar, osv. osv.
Ändå är det aldrig direkt så att det är så svårt att man springer omkring i cirklar och tänker "vad fan?!" utan man vet oftast vad man ska göra och var man ska, men vägen dit är inte direkt lätt.
Alex är relativt lättmanuvrerad och gör för det mesta som man vill. Under bossfighter eller när man möter flera fiender samtidigt kan man bli väldigt frustrerad när man slås omkull och ligger på marken i typ 3 sekunder innan man kan resa sig upp...
Bossfighterna kan vara frustrerande. Bossarna skadar verkligen apa och det kan tyckas omöjligt att undvika deras attacker ibland. Det som gör det mer intressant är att man ibland får chansen att välja på flera alternativ (oftast 2-3) i dialoger. Och när man väl valt en av de, kan man oftast aldrig mer välja den andra. Silent hill skräms rätt bra. Det är psykologisk skräck blandat med vanlig hoppa-till skräck och när man bara är rädd för att gå runt nästa hörn för att man vet att det står arga halvnakna nurses med gigantiska bröst och butcherknivarna i högsta hugg och väntar på en.
JAG själv tycker däremot att värdet på spelet höjs MED kompisar. Jag känner inte så stark dragning till att spela det helt själv. Inte pga. rädsla, utan känsla mest. Men jag uppskattar det själv också!

Sammanfattning:
Story: 7/10 - den vanliga skumma silent hill handlingen. Man missar inget, men det kan ändå vara svårt att hänga med.
Karaktärer: 9/10 - man ser tydligt deras grafiska misär och lider verkligen med dom. Ingen är typisk sterotyp, utom pyramidhead och nurses då. Men dom är SH klassiker!
Kontroll: 9/10 - funkar för det mesta felfritt men kan vara liite småproblematisk ibland. Ingen större fara.
Ljud: 10/10 - Ljuden i Silent Hill är bara att älska. Alla ljud passar så bra in och är extremt atmosfäriska.
Musik: 10/10 - samma sak med musiken. Man hör den tydliga depressionen, metalljud och ibland, tom under bossfighter kan det bli helt tyst, vilket känns maffigt.
Hållbarhet: 7/10 - Jag vet inte direkt om SH är ett spel man vill runda när man klarat det. Men spänningen finns helt klart under första omgången!

Totalt: 8/10
Vilket kan komma att höjas då jag inte klarat det än som sagt.
Filmiskt, maffigt, tungt, mystiskt, läskigt, brutalt.