Halo 3

Jag ska skriva om hur Halo 3 var dagen det släpptes, när det inte fanns nästintill oändligt med banor man kunde ladda ner från det otroligt smidiga "Bungie Favorites", när det inte fanns över en halv miljon spelar som lätt kunde skjuta i huvudet på folk med Battle Rifle, jag tänker snacka om första dagen, dagen jag klarade spelet, dagen jag testade alla banor, dagen jag aldrig kommer glömma...

... För det var verkligen så bra, det var inte något vanligt spel, jag visst att jag skulle fortsätta köra detta för en lång framtid, och jag hade rätt, nu cirka 2 år senare kör jag det flitigt än idag och har aldrig sett min Halo 3 förpackning dammig. Master Chief hjälmen som man får med i Legendary Edition har tittat ner på mig medan jag kört ofantligt många matcher, faktiskt har jag kört över 5000 matcher. Med lite matematik så går tiden lugnt över 1000 timmar speltid.

Men över till "första dagen". Första dagen var sjukt spännande, jag och 3 andra gick till Globen här i Johanneshov för att "paya" Gamestop 1200 kronor för Legendary Edition, jag brydde mig inte alls om priset på spelet, "det var sista Halo", tänkte jag samtidigt som jag var helt överhypad!

Efter att ha gått med kartongen skit glad och skit försiktig hela vägen hem så fanns det bara en sak att göra när jag lade paketet på min säng i rummet. Att stirra på den i ett par minuter, ja stirra på den, hade jag lärt mig uttrycket redan då hade jag sagt "Gu' va' härligt"!

Efter ett par minuter...

... så öppnar jag förpackningen, sätter in skivan, försiktigt... Väntar... Ser Halo 3 logan... Hör musiken, "aaaaaah-aah-aaah", shit vad det var skönt!

Jag kollade runt på vad man kunde göra och kunde inte tro mina ögon! "Fy vad mycket innehåll!

Eftersom jag hade bestämt att lira igenomhela spelet med min kompis var jag tvungen att vänta 1 timma på att han skulle sätta på spelet, ja en timma, sittandes, tittandes på skärmen, jag tänkte inget då men jag antar att Martin O' Donnells Halo-musik var nog med underhållning för mig. Efter en timma började jag kampanjen, det var gudomligt, de 8 timmarna på Heroic svårighetsgraden var helt gudomliga, varenda sekund. Jag är inte inne i storyn eller så, men musiken och actionsekvenserna, när de smälter ihop... WOW!

Utan att spoila för mycket ska jag säga att sista banan var legendarisk, genialiskt och helt underbar! Co-op, warthog och tanken att spränga upp hela Halo gav mig spelorgasm och det var bara att tacka och bugga åt Bungie för att givit mig denna känsla som väldigt få spelföretag lyckats med.

Efter att ha njutit av kampanjen totalt var det bara att testa en sak, multiplayer, vilket jag kom att spendera ofantligt mycket tid på.

Första matchen var gudomlig, jag lovar dig, du ska bara veta vad som hände. Det första vapnet jag tog på High Ground var Spartan Laser, jag drog upp den, höll in skjut knappen och avfyrade mot en fiende (som samtidigt var min kompis), smack och han dog, men inte bara det, 2 andra dog, "I ETT LASER SKOTT", skrek jag i Xbox micken. 1 laser skott, 3 kills, det har jag aldrig upplevt i något annat spel!

Jag fortsatte köra, varje dag tills jag blev bäst! Jag trodde jag var bäst när jag var "Highest skill: 40", men det fanns tydligen 50, vilket jag fortfarande inte är idag... Är 45 och har fastnat där...

I och med Halo 3 träffade jag massa andra roliga svenskar som jag lärt känna med åren, de tyckte samma sak som jag, Halo äger hårt, ingen tvekan, så vi körde skojade med varandra och skapade våra egna banor tillsammans med våra egna mods...

Jag trodde aldrig att detta var bara början, jag trodde jag hade sett allt, nej, det fanns flera tusen mer saker att se!

Easter eggs, skulls, forge-buggar, "outside map" buggar, granat hopp, killimanjaro och mycket, mycket mer!

Nu är det en dag tills Halo 3 ODST och jag ska köra spelet med en kompis, det kommer vara underbart, vi kommer älska det!

För det är Halo, det är musiken, det är spelet och vi kör tillsammans!
______________________________________

Dags för en liten avrundning här!

Grafik: 9
Spelbarhet: 10
Ljud: 9
Hållbarhet: 10
Storyline: 6

Recensent: MasterMonir