Svenska
MEDLEMSRECENSION

Batman: Arkham Asylum

Då var det min tur att skriva några rader om min upplevelse med höst-hiten Batman: Arkham Asylum.
Let's face it. Batman är cool. Fräck. Fet. Hård. Tyst. Smart. Effektiv. Hänsynslös mot de galna fienderna. Han är för serievärlden lika fräck som Pamela Andersson är för Baywatch - handtrallande män. Han är Batman.
I Chrisopher Nolans senaste film: The Dark Knight är han medioker. Kanske beror detta på Heath's karisma och underbara regi. I detta spel tar han lika mycket plats som Jokern och vi måste säga att en bättre protagonist måste man leta efter.
Till skillnad från den röd-blåa spindeln Peter Parker som med töntig röst mesar runt bland Empire State Building och spårar tanters handväskor är Batman motsatsen. Han är Whiskeyn, Spidde äggtoddyn.

Nåja. Jag vet att nästan alla jordens invånare vet vad spelet handlar om. Iallafall GR:s då reklamen hela tiden spelas upp varje gång musen svajar förbi den lilla rutan på sidan. Så jag berättar den kort: Jokern lämnar in sig frivillit i Gothams farligaste fängelse där de största knäppgökarna håller till. Batman vet att något är fel. Jokern slår sig lös och befriar fängelset. Batman tänker: shit

Handlingen är enkel, men oerhört effektiv. Alla fiender som medverkar finns med för en anledning och de gör det förbaskat bra. Runt om i fängelset kan man hitta små inspelningsband som läkarna har spelat in under möten med antagonisterna. Dessa berikar karaktärerna något oerhört och man fasar dem på riktigt. Speciellt obehaglig är Szasz som ristar in alla lik på sin kropp efter att han har poserat upp dem i vardagliga situationer.

Spelet kan vara ganska klaustrofobisk med små trånga korridorer med flackande ljus. I vilket annat spel förutom Doom 3 och Dead Space skulle jag kalla det tråkigt. Men i detta syfte passar det perfekt. För så fort de lite större områderna träder in blir jag genast panikslagen och vet inte riktigt vart jag skall börja någonstans.
Alla gadgets funkar utmärkt och spelet erbjuder massor av olika funktioner som ger ett djup.
Många klagar också på fighting-systemet. Endast två knappar används men fungerar så oerhört effektivt. Man tappar aldrig bort sig i stridens hetta och det blir aldrig tråkigt att slåss de gånger man gör det.

I Splinter Cell blir jag lätt trött på att smyga omkring utan vill bara rusafram med första bästa AK-47:a och fylla fienderna med bly direkt. Den känslan infinner sig inte här. Tvärtom. Varje gång jag kommer in i ett rum med flera fiender väpnade till tänderna fylls jag av ett endorfinrus som slår på nerverna och engagerar mig till det yttersta.

Några nackdelar då?
Jo, några små nackdelar finns det. Den första är Detective Mode som används flitigt under spelets gång.
Detta gör att man inte upplever grafiken på samma sätt utan känns som att man kör igenom stora partier i Night Vision. Lite frustrerande.
I mitten någon gång tappar det också lite tempo. Lite för många liknande scenarion efter varandra spelas upp. Men det sänker det inte mycket då det ändå är så oerhört spännande.
Allt samlande tillför ju såklart längre speltid, men jag hade hällre sätt att man varierat de olika gåtorna istället för att samla på sig ton av saker.

Hursomhelst är detta ett fantastiskt spel, med snygga menyer, en bra Batman, coola fiender, spännande handling, fantastiska Scarecrow-scener och riktigt - riktigt bra röstskådespeleri. Att det sedan bara är sju timmar skadar inte mig. Kvalitet före kvantitet som det heter.

9/10

Medlemsrecensioner43
Samlat betyg: 8.9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10