Svenska
MEDLEMSRECENSION

Bioshock

Året var 2007. Ett spelår som för min del är och var decenniets bästa och grymma titlar släpptes. Bioshock var ett av dem.

Året är 1960. Du sitter ombord på ett flygplan. Det störtar. Du simmar upp till ytan och får alldeles strax syn på en mystisk fyr(mitt ute i havet!) som du beger dig till. Du går upp för trapporna. Du går in i fyren. Dörrarna stängs och ljuset tänds. Du går nedför trapporna och kommer till en sorts hiss. Du går in i hissen och drar i en spak och dörren stängs. Du åker ner. En introduktionsvideo där en Andrew Ryan talar körs igång under färden. Mitt under videon åker skärmen bort från fönstret(Ryan talar dock fortfarande) och du upptäcker undervattenstaden Rapture. Du kollar nyfiket på den tills du kommer till slutstation. Och då kommer du förstå varför du aldrig skulle ha gått in i fyren överhuvudtaget...Välkommen till helvetet under havet där invånarna var människor, nu är de muterade kräk som avser döda dig. Och även Rapture kommer försöka förinta dig. Kan du, liksom jag, fly från Rapture?

Det som gör spelet så speciellt är inte bara den magnifika designen som jag senare ska tala om. Det jag talar om är...plasmider. Krafter bortom mänskligheter. Bland dessa finns möjligheten att fjutta eld, släppa lös bin, få säkerhetsrobotar att attackera någon annan om du råkar sätta igång larm eller varför inte hypnotisera spelets ikoniske fiende Big Daddy att bli din allierad för en kort stund? Det är en gedigen lista över saker i omgivningen som du kan använda till din fördel med eller utan plasmider. Vad sägs om att tända eld på oljepölar när ditt offer(eller offren) står på den, hacka säkerhetskameror så att de reagerar på fienden för att sedan skicka säkerhetsrobotar på dem eller elektrifiera vattenpölar som offret(eller offren) står på?

Detta är absolut inte ett hjärndött FPS men det bästa är att du kan spela spelet på flera sätt. För att citera Jordan Thomas i Bioshock 2-artikeln i årets april-nummer: "Vissa spelade Bioshock som vilken shooter som helst och bara sköt sig igenom nivå efter nivå. Andra nyttjade plasmiderna och valde ett lugnare tempo medan en del gillrade fällor, kombinerade plasmider och nyttjade spelmiljöerna, på ett sätt som gjorde att de slapp avfyra ett enda skott genom hela spelet".

Designen är ett annat plus och jag tvekar inte när jag säger att Rapture i mina ögon är ett designmässigt mästerverk. Det är en stad med ljuv 60-talsstämning och med hjälp av olika ljudinspelningar som hittas under spelets gång kan man föreställa sig Rapture under dess goda tider. Omgivningen är så omsorgsfullt och våldsbäst snyggt uppritat av Unreal Engine 2.5 att man vill gråta även om jag själv inte ens brydde mig om att klämma fram en tår. Det är sorglig och ack så mystisk stämning i det hela. Sinnessjukhet blandas med ideologier i osämja, sorg och framförallt förfallenhet vilket gör Rapture så förbannat unikt i spelvärlden vilket är fullt förståeligt. Inte blir det sämre med det grymma ljudet heller för den delen som bara hjälper till med inramningen av stämningen. För som Petter sa i ovannämnda artikel: "Att 2K Marin älskar Rapture råder det inga tvivel om. Alla pratar om staden med stor passion och överallt på väggarna hänger det konceptskisser, kartor och ritningar över allt från mindre byggnader till hela kvarter. Teamet pratar ibland om staden som om det vore hemma".

Storyn uppdagas allt mer och det blir sannerligen intressant och man vill lära sig mer om Rapture och dess förflutna vilket man kommer att göra. I PS3-avdelningen av köpguiden i årets februari-nummer var Bioshock ett av spelen i "inhandla"-spalten. Och i bästa biten om spelet skrevs såhär: "Spelets stora twist(som vi inte tänker avslöja) är lika chockerande andra varvet igenom". De ljög inte om att man skulle bli chockerad för det blev jag. Storyn är helt enkelt oförutsägbar.

Ett irriterande moment i spelet är att det under dess senare del blir så svårt att jag inte ens brydde mig om att ha ihjäl fienden utan jag skyndade bara på med att bli klar med spelet för att se slutet för att sedan kunna spela Bioshock 2.(för om jag klarade ut spelet skulle jag kunna begripa tvåan mer än vad jag skulle gjort om jag aldrig hade spelar Bioshock). Tack o lov återupplivas man i närmaste Vita-chamber, en sorts "checkpoint" med all ammunition intakt

Detta ligger dock i mina moraliska val antar jag väl. För ovannämnda Big Daddy är en muterad dykarjävel som skyddar Little Sisters, muterade småflickor som samlar på sig ADAM en substans man som spelare behöver för att utveckla bland annat sina plasmidförmågor. För att få detta ADAM måste du först ha ihjäl storpappa för att sedan gå till Little Sister för att sedan få två val. Val 1: Det omoraliska. Du skördar henne på all ADAM men hon dör. Val 2: Det moraliska. Du räddar henne från hennes mutation men du får mindre ADAM.


Detta är ett unikt spel som man inte bör missa. För egen del ska jag nu fundera hur Bioshock 2 kommer se ut...

Slutsats: Shooter med bra IQ

Grafik: 8/10(tekniskt), 10/10(estetiskt)
Ljud: 8/10
Spelbarhet: 8/10
Hållbarhet: 7/10

+Mäktig design, intelligent, varierande, grym story, mycket bra stämning

-Kan bli för svårt

Medlemsrecensioner88
Samlat betyg: 9.2/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10