The Elder Scrolls IV: Oblivion

Bekämpa den mörka tiden.
Med ett imperium nära att rämna, öppnas portaler till parallell-dimensionen Oblivion och demoner marscherar ut i världen. Du måste finna den rätta tronarvingen och avslöja den komplott som hotar att förstöra hela Tamriel.

The Elder Scrolls IV: Oblivion är ett otroligt spel. Det har stor variation, massor av valmöjligheter, är stort, fritt och uppmuntrar till eget utforskande på ett sätt som jag inte upplevt tidigare i äventyrsgenren. Du skapar din karaktär utifrån tio olika raser, 12 olika yrken och du kan träna upp färdigheter som du själv tycker passar. Själv valde jag en nordman med barbariska tendenser, litegrann som Vidstige eller Aragorn i Sagan om Ringen.

Apropå J.R.R Tolkien, så skulle han nog vara stolt över Oblivion, då otroligt mycket är lånat från hans skapelse, med interaktionen mellan folkslag som orcher & alver, den fantastiska naturen samt själva demonvärlden Oblivion som känns som ett fulländat Mordor. TES IV: Oblivion är helt enkelt det fantasy-spel som EA borde ha gjort med Härskarringens licens!

Grafiken är även den fantastisk, när man står still vill säga! Rör man sig så blir det genast sämre. Då hackar det med dålig bilduppdatering och stora husväggar dyker upp precis framför näsan på dig.

Ljudet är också ros och ris. Musiken är stämningsfull, medeltida och bra. Vissa ljudeffekter är perfekta, speciellt gillar jag knarret när man går på snö, medan annat inte är lika bra. Röstskådespelet till exempel. Det är stelt, ofta buggigt vilket gör att ljudet klipps efter halva meningar och det är få unika röster vilket gör att man känner igen dem efter ett tag.

För man håller på med spelet ett långt tag, om man nu vill klara av de flesta uppdragen vill säga. Hållbarheten känns närmast oändlig. Det finns ett hundratal sidouppdrag och ett långt huvuduppdrag. För att ni ska få lite tidsperspektiv så kan jag berätta att jag har till dags datum 59 fullgjorda uppdrag, däribland huvuduppdraget och Riddarna av de 9, 24 pågående uppdrag och har spenderat nästan 76 timmar i Tamriel. Jag skulle säkert kunna fyrdubbla den tiden utan problem om jag bara orkade. Måste även nämna de två uppdrag jag upplevde som de jobbigaste, botgöringen för trollkarls-sällskapet och vampyr-utdrivningen.

The Elder Scrolls IV: Oblivion är inte perfekt, långt ifrån. Det är långa och många laddningstider, grafik- & ljudbuggar i tid o otid och spelet totalhängde sig några gånger. Men frihetskänslan och hållbarheten väger upp alla brister.
Ni vet hur man brukar ställa frågan vad man vill ha med sig på en öde ö. Nu vet jag svaret. Oblivion, en spelkonsol med tillhörande HD-tv samt en elgenerator, förslagsvis kopplad till vågrörelser.