Svenska
MEDLEMSRECENSION

The Elder Scrolls IV: Oblivion

Min första recension! Någonsin! Det kittlas i fingrarna vid bara tanken.

Spelet jag valt till min första recension är Oblivion TES:IV. Anledningen är nog att det spelet ändrat min syn på spelvärlden, Min uppfattning.


Nåväl, Till poängen! Jag stoppar i skivan och möts direkt av härlig musik. Jag klickar på new game och en laddningsskärm dyker upp.

Nu börjar jag göra min karaktär. Det finns flera stycken raser att välja mellan. Jag testar mig fram och faller för rasen Khajith. Det är en slags människoleopard av något slag.

Det finns massor med reglage att dra i ända tills det blir perfekt. Men där faller det. Oavsett hur jag vänder och vrider på det blir inte parveln som jag blir. Han blir snarare ett missfoster.

Nåväl, Jag påbörjar spelet och märker att jag sitter i finkan. I cellen mittemot sitter någon galen night elf liknande varelse. Han försöker skrämma upp mig om att jag kommer dö och liknande.

Och rädd blir jag. När jag hör hans röst så blir jag helt paff! Helt otrolig! Hans röst isar i mitt blod. Ibland kan rösten kännas osynkad med talet. Och det finns även bara ett fåtal röster

Några vakter kommer och blir förvånade att jag sitter i buren. Dom ber mig stiga undan och öppnar en hemlig gång mitt i min cell. De har kungen med sig, Som verkar känna till mig. Han berättar om att jag är en hjälte i hans drömmar och grejer. Jag bryr mig inte tänker jag och klickar snabbt förbi allt ihop.

De två vakterna, Kungen och jag går igenom katakomberna tills vi blir anfallna.
Kungen blir knivhuggen. Och han ger mig den sak som kan rädda världen. "The amulet of kings". Så länge det är någn av kungligt blod ska världen vara säker. Han ber mig leta upp Jauffre.

När jag precis är på väg ut från alla råttor och zombies får jag välja klass. Eller rättare sagt klasser. Man kan kanske jämföra det med proffesions på wow. Jag väljer iallafall att vara en slags battlemage.

Så jag lämnar skiten och direkt när jag kommer ut så ser jag solen. Wooow tänker jag. Efter 5 minuter kommer min bror in och undrar varför jag står still. Jag var trollbunden. Än idag snurrar skivan. Inte för att slåss. Utan för att åskåda alla den vackra miljön som finns. Dock blir den snabbt enformig. Grottorna är jämt likadana och sedan finns det nästan bara skog och lite snö.

Vad var det jag skulle göra nu då? Ajustdet hitta den där Jauffre. Det skiter jag i och går mot huvudstaden imperal city. Väl där bestämmer jag mig för att gå med i tjuvarnas klan. Det är helt otroligt vad man kan göra.

Så 20 levlar går jag till klostret där Martin bor.
Väl där får jag veta att Han finns i staden Kvatch. Så jag tar min häst och rider dit.

Men ju närmare jag kommer Kvatch ju rödare blir himmelen. Väl där är helvetet löst. Imper och nympher springer omkring. Officeraren innformerar mig om att jag måste ta mig in i portalen och stänga porten. Sagt och gjort. 40 minuter senare kommer jag ut igen. Porten är stängd och alla är nöjda. NOT!

Nu får jag veta att det finns massvis fler portar att stänga.

När jag först träffar Martin märker jag exakt vilken slags person han är. Han håller dom nära kära och skiter ialla andra!

Så till sist är alla portar stängda och spelet är slut. Verkligen inte, Det har precis börjat. Det går att göra precis vad som helst.


Testad plattform: Playstation 3

Grafik: 10/10 Solen är helt otrolig och ger allt en tia!

Ljud: 7/10 Bra musik,fåtal röster och osynkat

Spelbarhet: 9/10 När man väl har börjat spela vill man inte sluta

Hållbarhet: 10+/10 Här har du hundratals timmar med förstaklassig underhållning för dig. Gratulerar!

Total Betyg: 9/10 Ett sjukt vackert spel som räcker hur länge som helst!

Medlemsrecensioner109
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10