Svenska
Gamereactor
artiklar
Mass Effect

Mass Effect

Petter Mårtensson tog morgonflyget till London för att grundligt testspela Biowares kommande rymdepos...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det är fullt kaos på Paddington Station när jag stiger av Heathrow Express. Det pågår en full tunnelbanestrejk under våra fötter så jag och resten av London får snällt förlita oss på stadens många taxibilar, något som leder till att kön till taxistationen ringlar sig fram ett par hundra meter. Jag tvingas att dela en bil tillsammans med en ung, tysk affärsman och tre välklädda damer och känner mig allmänt malplacerad i min Nintendo-tröja. Mina tankar är dock på ett helt annat håll, då jag har åkt till London för att ta en närmare titt på Biowares kommande Mass Effect.

Alla som har spelat och älskat Biowares gamla spel förstår min upprymdhet. Moraliska frågeställningar i spel är det nya svarta, men Bioware har varit kungarna på det under väldigt lång tid. De har även en lång historia av att skapa intressanta och välskrivna berättelser, något som många spelskapare desperat försöker emulera men misslyckas med gång på gång. Det är få spel där jag känt så mycket för huvudpersonerna som i Biowares och få spel skapar det där suget där man längtar hem så man kan spela mer och få reda på mer av handlingen - det brukar vara reserverat för riktigt bra böcker.

Bioware förknippas oftast med licenser; de ligger bland annat bakom ett av de bästa licensspelen någonsin baserat på Star Wars och har släppt flera spel baserat på Forgotten Realms. Med Jade Empire började de leka runt med sina egna idéer och med Mass Effect tar de steget ut i ett helt egenskapat universum. Att påstå att förhoppningarna är gigantiska vore en stor underdrift.

Den inledande presentationen varar i vad som känns som evigheter. Greg Zeschuk, en av Biowares grundare, är på plats och pratar om hur systemet för att hålla koll på den moraliska vågskålen har ändrats från hur det fungerade i Jade Empire och Knights of the Old Republic. Uppför du dig dåligt tickar poängen upp på en mätare, uppför du dig snällt och sympatisk så affekteras en annan. Perfekt för oss som ofta reagerar instinktivt och inte går in för att enbart spela "den gode" eller "den onde". Greg passar även på att tala sig varm om handlingen och hur den ändras beroende på hur man spelar.

Detta är en annons:

Men allt som sägs under presentationen är egentligen ointressant om man jämför med hur det faktiskt känns att spela Mass Effect själv. På vägen in i det förberedda rummet passar jag på att fråga Matt Atwood, Biowares PR-representant, om hur länge vi kommer att få spela. "Det finns ingen egentlig gräns", berättar han. "Men ni kommer ju inte få spela hur långt som helst." Jag gnuggar händerna och sätter mig ner för att ta mina första stapplande steg som kapten Shepherd.

Det verkar vara en någorlunda färdig version av spelet som Greg, Matt och deras kollegor på Microsoft tagit med sig. Inte ett demo, inte någon väl utvald plats eller ett scenario som vi ska få spela igenom. Vi får börja från början, trycka på start och välja att skapa en ny karaktär.

Karaktärsskaparläget är avancerat om man jämför med Biowars gamla spel, där man oftast enbart hade ett par huvuden eller porträtt att välja mellan. I Mass Effect får man ändra om huvudpersonens utseende lite hur man känner för, vilket för tankarna till The Sims 2 och vissa av EAs sportspel. Det kräver dock en hel del ansträngning för att få till ett ansikte som jag är nöjd med. Man kan också välja mellan två förskapade ansikten, de om du ser på de flesta officiella skärmdumparna från spelet, och de ser klart godkända ut. Sekunden du börjar leka runt så ser ditt ansikte smått förvrängt och allmänt osympatiskt ut. Matt utmanar mig att skapa en karaktär som ser ut som mig själv, något som tar ungefär 20 minuter. Slutresultatet blir ganska stiligt, trots allt, men jag ser ändå konstant trött ut. Ungefär som i verkligheten, det vill säga.

Efter att ha valt vilken bakgrund min karaktär har och vilken av spelets sex olika klasser jag ska spela är det så dags att starta spelet på riktigt. Jag befinner mig ombord på The Normandy, det skepp som Mass Effect cirkulerar kring. Grafiken är imponerande, röstskådespeleriet likaså. I Knights of the Old Republic fick man aldrig höra sin egen röst, något som har ändrats till Mass Effect. Det dröjer inte många sekunder innan jag även får ett smakprov på hur dialogerna hanteras och det såkallade dialoghjulet dyker upp i botten av skärmen.

Detta är en annons:

Istället för att välja mellan långa meningar använder jag den högra kontrollspaken för att välja bland vissa väl valda nyckelord eller fraser som ligger utspridda kring hjulet. Jag var smått skeptisk mot det här systemet innan jag fick testa det själv, men att det fungerar perfekt. Jag har kanske inte full kontroll över exakt vad Shepherd ska säga, men nyckelorden är väl valda och beskriver perfekt vilket tonfall jag ska använda när jag svarar. Det tar inte många dialoger förrän jag är helt bekväm med det och de utvecklar sig precis i det håll som jag vill. Det går dessutom mycket snabbare än i Biowares gamla spel och spelets rytm bryts inte upp av att jag tvingas läsa genom några längre meningar.

En sak som slår mig under en av de första dialogerna är hur vissa av de buggar jag kan urskilja under den polerade ytan påminner om de som kunde dyka upp i Knights of the Old Republic. Ibland rycker den jag pratar med till mellan två meningar, som att animationerna inte riktigt sitter ihop, och ibland tar det en sekund innan alla texturer i en scen har lästs in. Mass Effect bygger på Unreal 3-motorn, men kan det vara så att det finns en tradition hur man bygger upp sina spel som lyser genom här? Jag blir också medveten om att människornas ansikten inte känns lika levande och naturliga som de som tillhör de fåtal utomjordingar som jag stöter på under min spelsession. Jag tackar tyst röstskådespelarna ännu en gång, då de räddar många av människorna från att enbart se ut som plastiga vaxdockor.

Snart har jag fått mitt första uppdrag och ska få lämna skeppet. Det känns lite sorgligt, då jag gärna hade spenderat mer tid på att göra mig hemmastad ombord The Normandy. Tillsammans med två andra soldater beger jag mig ner på en planets yta för att undersöka vad som har hänt en av människornas bas där. En gammal artefakt har grävts upp, men något har gått fel och all kommunikation med basen har upphört. Det är alltså mitt jobb att ta reda på vad som har skett.

Att röra sig framåt känns precis som i Knights of the Old Republic och Jade Empire och har du spelat något av de spelen kommer du direkt att känna igen dig. Du kan dock dra ditt vapen när som helst och då zoomar kameran in och lägger sig snett bakom din rygg som kommer få alla Resident Evil 4-spelare att nicka igenkännande. Ett par steg och det är dags att testa spelets andra stora komponent jämte dialoghjulet - striderna.

Som vanligt i ett Bioware-spel kan du pausa spelet när du vill och ge order till dina gruppmedlemmar, välja bland dina specialförmågor och byta vapen. Men där Knights of the Old Republics strider ibland kunde kännas lite stela, mycket på grund av det omgångsbaserade systemet som låg som grund i spelet, är Mass Effect mycket mer actionbetonat och ofta handlar det om att slåss och skjuta i typisk tredjepersonsvy. Till en början känns det ovant och jag spenderar mer tid på att skjuta brevid och bakom mina fiender än rakt på dem, men jag vänjer mig snabbt och snart har jag och stridssystemet blivit bra kompisar med varandra. Striderna flyter på och känns minst lika förbättrade som dialogerna.

Mass Effect fortsätter även att imponera grafiskt och när jag blickar upp mot ett gigantiskt rymdskepp som lyfter från marken myser jag av vällust. Jag tar mig framåt, eliminerar olika typer av fiender och träffar även på en av de karaktärer som jag vet kommer att följa mig resten av spelet. Jag gillar henne direkt, hennes ganska stereotypa rosa och vita rymddräkt till trots, och om jag känner Bioware rätt så lär det vara henne som jag antagligen kan inleda ett romantiskt förhållande med någonstans längre in i spelet. Jag ler lite för mig själv. Alla pusselbitarna är på plats för att Mass Effect kommer att bli en klassisk Bioware-upplevelse.

Efter ett tag är min tid på marken slut och jag återvänder till The Normandy. Jag vill bara fortsätta, men Matt vänder sig till mig och påpekar att jag nu har nått den punkt där jag inte längre får spela vidare. Det är med en viss sorg jag lägger ner handkontrollen med vetskapen om att det kommer att dröja tills i november innan jag får spela igen. Medan jag förbereder mig för att ta mig tillbaka ut till Heathrow tittar jag på en av mina kollegors TV-skärmar och skrattar för mig själv när jag ser att han har kommit åt en debug-meny och lyckats teleportera sig själv långt in i spelet.

Jag, Matt och Greg Zeschuk passar på att dela en taxi till flygplatsen, då de ska vidare till Hamburg och jag ska flyga tillbaka till Köpenhamn. Vi snackar om Joss Whedon och DS-spel, men mina tankar är ännu en gång någon annan stans - i yttre rymden, på ett skepp vid namn The Normandy.

Mass EffectMass EffectMass EffectMass Effect
Mass EffectMass EffectMass EffectMass Effect

Relaterade texter

9
Mass EffectScore

Mass Effect

RECENSION. Skrivet av Petter Mårtensson

Förra årets bästa rollspel till Xbox 360 är tillbaka, den här gången på PC. Är det lika bra 2008 som det var 2007?

Mass EffectScore

Mass Effect

RECENSION. Skrivet av Bengt Lemne

Äntligen har Biowares nya stora rollspel nått redaktionen och Benke är redan inne på sin andra genomspelning av Commander Shepards galaktiska äventyr



Loading next content