Precis. Man kommer ut på krogen, tittar sig omkring och tänker "var det inte mer än såhär?". Det var verkligen en sjuk kontrast som uppenbarade sig när jag gjorde precis det för någon vecka sedan.
Nä det kommer aldrig bli likadant. Det är lite sorgligt, men samtidigt ganska bra så också. Vi har kommit ett steg längre vardera, och sånt värderas väl högre i slutändan, eller vad säger du?
Jag tackar djupt för dessa varma ord och kan inget annat än att hålla med dig till punkt och pricka. Kan inte komma på någon film med så gripande och subtil dramatik som Nosferatu: Phantom der Nacht.
Tack ska du ha. Det är en ständig påminnelse om att man måste agera som en man. Göra det rätta u know, samtidigt som den har en osviklig humor kring sig
Sannerligen. Men det är kanske också där charmen ligger - ifall jag hade blivit tvungen att diskutera Jarmusch med de självbetitlade filmexperter jag tragiskt nog känner skulle jag troligtvis dukat under för länge sedan.
Dock tycker jag att vi bör fira vårt gemensamma intresse med evig vänskap. Skål.
Verkligen! Han är utan tvekan en av de största filmkonstnärerna någonsin - faktum är att jag till och med hade din nuvarande avatar själv för några månader sedan.
Och med mig står det närmast finemang till. Det är en intressant känsla, som ett mer exhibitionistiskt utmärkt.
Själv?
Tillagt:
Ja precis, anarkisten i trädet känns ju så mycket mer lockande nu när de börjar få lite mer naturligt kamouflage.
Nåja. Båda lever, det är väl huvudsaken.
Dock tycker jag att vi bör fira vårt gemensamma intresse med evig vänskap. Skål.