Kartrider: Drift

Kartrider: Rush har jag spelat en del, för ett par år sen åtminstone. Jag minns att det var ett av flertalet gratisspel med "Mario Kart-känsla" som jag och Frank tillbringade en del tid med, men det vore direkt lögnaktigt att påstå att jag minns det som särskilt lyckat. Charmigt lekfull, färgstark grafik och trevlig presentation men själva körningen var inget vidare Trots detta har jag sett fram emot nysläppta Kartrider: Drift där fokus naturligtvis ligger på att sladda sig igenom hela banor, sittande i en liten gullig mini-gokart.

Kartrider: Drift är precis som Crash: Nitrokart, Diddy Kong Racing, Sonic Racing, Cartoon Network Speedway, Dreamworks Super Star Kartz, Nicktoons Racing, Star Wars: Super Bombad Racing, Pac-Man World Rally, Chocobo Racing, Konami Crazy Racers, Modnation Racers, Little Big Planet Karting samt Warped Kart Racers en skamlös, idéfattig Mario Kart-kopia. Det är i mångt och mycket fascinerande hur oändligt många Mario Kart-plagiat som släppts under de senaste 30 åren och det faktum att de fortfarande utvecklas och sprutas ut till alla möjliga plattformar är det ultimata beviset för hur bra Nintendo vårdat sin älskade racingspelserie genom åren.

Om du, som jag, spelar på Iphone/Android gasar karten av sig själv medan du gasar, styr och aktiverar föremål som plockas upp. Drifting-mekaniken är supersimpel och handlar i stort sett bara om att man svänger, så inleds en sladd som man sen knappt kan ta sig ur. Att påstå att mängden grepp/friktion som utvecklarna stoppat in här är för snål, vore lite som att säga att Jonas Mäki bär "något" för små tröjor. De sitter tightare än ett korvskinn och i Kartrider: Drift sladdar du mer än du kör rakt, och det hade kanske varit roligt om driftingen innehöll finess eller någon slags utmaning. Detta påminner mer om att köra bil på såpa och skillnaden i underlag (mellan exempelvis asfalt, is eller grus) är lika med noll. Obefintlig. Spelmekaniken är bevisligen utvecklad av ett team som bara inte orkat bry sig och för egen del blev det trist, enformigt och enfaldigt redan under tutorial-portionen av det här spelet.

Tillkommer gör klen fartkänsla och en bandesign som har anpassats för den sliriga sladdriga såpa-kartfysiken vilket gör att det känns som om man färdas mer på bredden än framåt, vilket förtar hela grejen med racing, om du frågar mig. Grafiken då? Den ser ut som Kartrider: Rush, bitvis nästan identisk. Jag anser att presentationen är trevlig och att möjligheten att skräddarsy sin kart med färger, dekaler och styling är klart godkänd men jag kan inte rekommendera det här spelet av flertalet anledningar. Körningen är dödstrist, ljudet är gräsligt (ett kort slir-ljud loopas, i en evighet vilket i slutändan bara låter som om man gnider en frigolitbit på en glasruta) och racingen blir snabbt enformig. Plus i kanten för gratisbiten samt crossplay-portionen men det räddar inte denna besvikelse.