Samsung QE65Q9FN

Om jag fick en liten peng för varje gång som någon frågar mig om de ska välja en QLED eller OLED när de avser att införskaffa en ny TV, skulle jag vara rikare än ett troll vid det här laget. Rikare än Gessle. Samsung, som är världens överlägset största TV-tillverkare, har under de senaste åren varit väldigt agressiva i sin finurliga marknadsföring av deras "Quantum Dot"-teknologi, så pass att de förvirrat mången kund om att det är samma sak som LG:s hyllade OLED-paneler. Så är naturligtvis inte fallet då denna TV, precis som tillverkarens alla "QLED"-skärmar, är en glorifierad LED-enhet där skillnaden är att mikroskopiska "nanokristaller" skjuter ur sig ljus från panelens insida vilket skapar en möjlighet för exempelvis Samsung att tända och släcka delar av bilden för optimal svärta och mängder av ljusstyrka. I grunden handlar det om att Samsung inte längre tänder ett helvitt lager med ljus (om skärmen är bakgrundsbelyst, vill säga) som sedan filtreras genom mängder av färgade prickar i panelen, utan kan skicka ut bakgrundsljus med redan förutbestämda färger. Om vi ställer detta mot en LG OLED handlar det om en skärm som inte behöver bakgrundsbelysning alls (eftersom varje enskild pixel tänds, släcks eller visar en specifik färg och därmed agerar sin egen ljuskälla (såklart)). Någon egentlig OLED-utmanare har Samsungs skärmar hittills inte varit, inte enligt mig, men med fjolårsflaggskeppet QE65Q9FN visar de på riktigt vad den här tekniken klarar av.

Samsung QE65Q9FN är en strålande TV, inte minst för dig som gamer. Låt mig inleda med att klargöra det. I teorin är QLED-teknologin det bästa botemedlet mot vad jag anser varit LED-teknikens största svaghet - att den extremt ljusstarka bilden och det faktum att stora zoner i panelen ljussatts via bakgrundskällor, gjort att svärtan blivit lidande och att bilden ofta känts flammig. Med Samsung QE65Q9FN är detta inte ett bekymmer längre. Och då menar jag inte alls. Nada. Nothing. Noll. Nüll. Detta är så nära OLED det går att komma utan att lägga slantarna på OLED med fördelen att denna skärm pressar ur sig dubbla mängden ljus som exempelvis LG.s toppmodell i OLED-serien. För den som älskar ljusstyrka, avser att kräma på med så mycket HDR-material som det bara går att få tag i, samt kanske sitter i ett rum som inte går att mörklägga, är detta naturligtvis ett strålande alternativ.

Designmässigt anser jag att Samsung varit bäst av alla stora TV-tillverkare de senaste åren. Det är något med deras syn på minimalism som verkligen tilltalar mig och denna skärm är verkligen (verkligen!) ingen undantag, tvärtom. Den är förvisso något tjockare än vad vi har vant oss vid under det senaste året (både Philips 803 och LG C8 är förbluffande tunna), men bortsett från det handlar detta om en osedvanligt tjusig skärm vars fot är så snygg att det bara inte går att förmå sig att hänga upp denna TV på väggen. Den borstade aluminium-ramen, den superstilrena fotens cylinderformade framsida samt den förhållandevis påkostade huvudfjärren (det medföljer som vanligt en fullstor variant med alla knappar samt en light-version med endast de mest nödvändiga funktionerna såsom val av källa, program, menyknapp samt volym. Samsung QE65Q9FN ser dyr ut. Snordyr. Skulle det stå Bang & Olufsen på denna TV och bära en prislapp på över 60 000 kronor skulle ingen reagera på det annat än i avund över hur någon lyckats rita en så pass oförskämt läcker skärm.

Att komma igång med sin nya Samsung-skärm går som vanligt supersmidigt och hela det skräddarsydda systemet för att känna igen vad du har kopplat in via HDMI samt synka med din mobiltelefon, fungerar nu felfritt. Viktigt när man packar upp och kopplar in denna skärm (precis som alla andra QLED-skärmar från Samsung) är att direkt gå in och avaktivera alla Eco Mode-inställningar då detta bara sabbar bilden. Vi har även slagit av det mesta av all den "motion processing" som är aktiverad ur kartong och dragit ned kontrasten, skärpan, ljusstyrkan samt skruvat upp "Local dimming". Som alltid med dagens skärmar är den ur kartong inställd på att imponerade på aningslösa kunder som förnstershoppar inne på Elgiganten och detta medför naturligtvis en lite för hårt uppskruvad bild som nästan skär lite i ögonen under exempelvis vissa moment av Blu-ray-versionen av The Greatest Showman.

Den största egentliga fördelen med att välja Samsung QE65Q9FN framför en LG C8, Philips 803 eller en Panasonic FZ950 är ljusstyrkan, som sagt. Denna skärm pressar ur sig över (!) 2400 nits vilket gör den till marknadens mest ljusstarka 65:a och i HDR-läge finns det så mycket ren bildpunch här att filmer som exempelvis Mission Impossible: Fallout ser direkt löjeväckande fräna ut med ett djup som stereoskopisk 3D och de där hemska gamla 3D-brillorna bara kan drömma om. Färgerna är inte superneutrala ur kartong och det finns lite att jobba på när man kalibrerar denna TV rörande gråskalan, men överlag handlar det om bild som verkligen förtrollar, inte minst med tanke på att detta faktiskt inte är en OLED.

Den största fördelen för dig som gamer att välja denna finfina TV är naturligtvis det faktum att Samsung ännu en gång verkligen tagit hänsyn till oss gamers. Samsung QE65Q9FN erbjuder marknadens lägsta input lag-siffror av alla 65:or vi testat med otroliga 15 ms och i kombination med att det finns ett fantastiskt system för variabel skärmuppdatering och styrbar uppskalning via HDMI, gör det denna TV till ett klockrent val för dig som vill mosa polare i Call of Duty: Black Ops 4 eller nöta asfalt i Gran Turismo Sport.

Förutom läcker design, finurligt gränssnitt, strålande fjärrkontroll, grymt fin bild och fenomenalt "game mode" imponerar även ljudet i denna TV. Visst, det duger inte åt tok-gamers som oss här på redaktionen som naturligtvis hängt på en ordentlig limpa eller ett fullstort ljudsystem (Onkyos största för- och slutsteg samt Magnat THX 2 Ultra Cinema-högtalarsystem) under vår testperiod med i förhållande till vad man betalar för Samsung QE65Q9FN och i förhållande till hur små högtalarelementen naturligtvis måste vara inuti denna tio millimeter tunna TV, är det fränt att de fått till ljudet så bra som de faktiskt har.

Men minusen då, vad är dåligt med denna TV? Inte mycket, alls. Betraktningsvinkeln är inget vidare, särskilt inte jämfört med dagens OLED-skärmar. Rörelsehanteringen är som sagt kanonfin men slår inte Sonys A1 eller Panasonic FZ950 och det finns inte samma mängd detaljer i vare sig gråskalan eller den djupaste svärtan här som i exempelvis Panasonic FZ950 men det tror jag heller inte att någon förväntar sig. Sammanfattningsvis är detta en strålande TV för film- och spelfans.