Från mitt tidigare jobb i en hifi-butik kom jag i kontakt med amerikanska Shure på daglig basis men då mest med deras skivspelar-pickuper och dedikerade studio-prylar. Vi jobbade inte med deras hörlurar vilket gör det extra kul att få lägga vantarna på den nya modellen SRH1840 som skall vara en rak konkurrent till Sennheiser HD650-lurar som jag använder personligen, på daglig basis. De ligger nämligen i exakt samma prisklass, har en öppen konstruktion och skall enligt jänkarna låta lika bra ljudmässigt om inte lite bättre än tyskarnas välrenommerade modell. Spännande...
Utseendemässigt är SRH1840 tråkiga i sin design och ser betydligt billigare ut än vad de egentligen är. Mattsvart båge och helsvarta kåpor med en silverring inuti som är det enda som sticker ut på hela luren. Jag gillar dock hur högtalarelementet ser ut att sväva fritt inne i kåpan men bortsett från det är det ett minst sagt slätstruket utseende. Komforten är däremot mycket bättre och även fast bygeln över huvudet inte har någon jättemjuk stoppning fungerar den utmärkt ändå tack vare den låga vikten på själva luren. Det går hur bra som helst att spela spel eller poppa musik i timmar med dessa på hjässan utan minsta tillstymmelse till varken värk i skallbenet eller överhettade öron.
Shure har dessutom, rent akustiskt, prickat exakt rätt med dessa lurar för de låter fullständigt fenomenalt. Det är inte ofta mina HD650-lurar åker på stryk i samma prisklass men bortsett från att de förblir aningen luftigare i karaktären är SRH1840 bättre - på allt. Basen är tight och rapp med mycket kontroll och diskanten är högupplöst och nyansrik men utan att bli vass och hård. Jag har testat dessa lurar under drygt två månaders tid och säkert suttit 50 timmar med dem på skalken och aldrig känt mig lyssningstrött eller negativt påverkad av ergonomin.
Matt Corbys akustiska version av "Brother" är underbar att lyssna på och Matts röst ligger helt perfekt i mellanregistret med massor av värme och närvaro. Lurarna separerar instrumenten på ett snyggt sätt i Third Eye Blinds "Bonfire" och det karaktäristiska gitarrplocket i versen är sådär härligt utmejslat och när Brad Hargreaves rullar igång på trummorna blir det som en härlig symbios av ljud som aldrig låter ansträngt. Det är verkligen imponerande av jänkarna att hitta den här svåra balansen mellan detaljrikedom och spelglädje utan att det blir hårt och slött. Här är Shure SRH1840 fullständigt briljanta.
Att spela med SRH1840 fungerar precis lika utmärkt och alla spelsekvenser livas upp av den härliga närvaron och röstdialoger som i till exempel Rise of the Tomb Raider är en njutning att lyssna till. Även snöstormen på berget i början av spelet ger verkligen känslan av att du befinner dig mitt i smeten och lyfter spelupplevelsen flera snäpp. I Counter-Strike: Global Offensive finns lite av det som jag skrivit om i tidigare recensioner att med öppna hörlurar kan det, i vissa sekvenser, vara svårt att höra om fienden är framför eller bakom en. Anledningen till det är att ljudet blir större och luftigare med den typen av konstruktion som suddar ut djupkänslan. Men det är en mycket liten och ganska kritisk synpunkt på en lur som i övrigt är magiskt bra.
Det är som jag skrev i det inledande stycket väldigt ovanligt att mina HD650-lurar låtar sämre än modeller från andra märken i samma prisklass och hittills är det bara Sony Z1 och dessa som knäppt dem på näsan. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att det var ett par lurar från Shure som skulle göra det men det är bara att gilla läget och att det i dagens ljudindustri kan dyka upp utmanare från ingenstans, vilket givetvis är jättekul men inget jag riktigt var beredd på. SRH1840 låter riktigt riktigt bra med en detaljrik, mjuk och varm karaktär som är fylld med lagom mycket bas. Det enda tråkiga är designen och även fast du inte går på stan med lurarna känns det betydligt bättre om de inte ser ut att vara inköpta på Clas Ohlson när du sitter där hemma i mysfåtöljen och poppar Foo Fighters för fulla segel.