Project Cars 3

Project Cars var ett superbt racingspel. Project Cars 2 var ännu bättre. Den brittiska studion Slightly Mad Studios tog sin mångåriga erfarenhet från produktioner av titlar såsom GTR 2, Need for Speed: Shift samt Test Drive: Ferrari Racing Legends och bad fansen om pengarna för att kunna realisera den simulatordröm som stavades Project Cars, och resten är som vi alla vet - historia. Med det förra spelet lyckades ett litet passionerat team i utkanten av London utmana giganter som Forza Motorsport och Gran Turismo för att inte tala om PC-exklusiva simulatorgiganter som Iracing och Rfactor och när det nu vankas en trea, passade vi på Gamereactor på att ringa upp studion för att ställa ett antal nyfikna frågor.

Innan producent Pete Morrish och esports-bossen Joe Barron från Slightly Mad Studios hoppade in i ett det Microsoft Team-möte som genomfördes under måndagen, fick jag chans att kika igenom en cirka 20 minuter lång genomgång av Project Cars 3. Här visades spelet upp från flera olika vinklar och även om Ian Bell och hans biltokiga team i nuläget inte diskuterar bilmängd, antal banor, inkluderade racingdiscipliner eller andra detaljer, märktes det tydligt att Slightly Mad avser att bredda marknad och målgrupp ytterligare, något de redan lyckades väldigt väl med i Project Cars 2. För även om jag är slaviskt förälskad i en handfull kompromisslösa racingsimulatorer och tillbringar med tid i Gamereactors egna racingrigg, är jag sällan sen med att erkänna att jakten på absolut realism ibland kan bli en smula... Färglös. Både konceptuellt, grafiskt och presentationsmässigt. Det kan tendera att bli lite grått ibland, lite livlöst - och detta var ju något som Project Cars 2 aktivt motarbetade med allt vad skakig hjälmkamera till smyckade racingbanor heter, utan att tumma på vare sig realismen eller allvaret i att ratta en 600 kusar urstark GT3-bil runt Brands Hatch. producent Pete Morrish berättar lite för Gamereactor om hur tankearbetet gick under själva planeringsstadiet av Project Cars 3.

- En av de viktigaste aspekterna för oss den här gången har varit att försöka skapa ett racingspel som aldrig kompromissar med det faktum att det simulerar absolut verklighet när det kommer till förhållanden på banan, hur bilarna beter sig och så vidare, men samtidigt inte skrämmer bort icke-initierade spelare. Vi vill göra Project Cars 3 enklare att komma in i. Lättare, till en början, med mindre tröskel. En del av detta har handlat om att skapa en bättre och mer belönande känsla när man kör med handkontroll, vilket jag tycker att vi lyckats väldigt bra med den här gången.

Presentationen som vi får se i den 20 minuter långa videopresentationen rimmar mer på Forza Horizon än på Assetto Corsa, med neongula pilar, rosa namnskyltar, blinkande ikoner och kursiv HUD-typografi. Jag känner mig ärligt talat en smula förvånad över hur arkadaktigt det ser ut sett till själva presentationen och ställer såklart tidigt under intervjun frågan om fokus har skiftat mot en mer lättillgänglig upplevelse, i allmänhet. Pete Morrish försäkrar mig dock ilkvickt om att det inte tummats på själva simulatoraspekten.

- Onej, detta är en renodlad simulator och vi har byggt vidare i samma spelmotor med samma fysiksystem på den stabila grund vi lade i Project Cars 2. Bilfysiken är finpolerad och racingen nu ännu tätare. Samtidigt, som jag sade, har vi för avsikt att bredda vår målgrupp ytterligare, attrahera nya spelare och vara inkluderande snarare än exkluderande vilket jag tycker att vissa spel i denna subgenre faktiskt kan vara. Det blir lätt lite tråkigt, kan jag känna - lite elitistiskt, och det ska vi absolut motverka med Project Cars 3.

Tanken är såklart god. För Project Cars 2 anser jag lyckades med detta bättre än många av konkurrenterna och att bygga vidare på et framgångsrikt koncept är såklart enbart finurligt, samtidigt gav videopresentationen mig vibbar av exempelvis Forza Motorsport 7 där Turn 10 avsåg att göra exakt samma sak, men gick för långt. Det spelet var för lättillgängligt, för inbjudande när det kommer till nya spelare och det skrämde på det sättet bort en del av den köpstarka, racingtokiga hardcore-publik som hängt med och dyrkar Microsofts Gran Turismo-utmanare sedan premiären på Xbox. Det ligger såklart en risk i allt och även om gränssnittet går att stänga av i Project Cars känns det såhär vid första anblick lite för ultrakulört och oseriöst ut för min smak.

Hur mycket jag än älskade Project Cars 2 fanns det dessutom ett ganska ordentligt bekymmer som fortfarande plågar delar av det spelet och här ville jag naturligtvis fråga Slightly Mad Studios om de har uppfattat problemet på samma sätt som jag (och stora delar av spelets community) och om de inför trean har planerat att råda bot på det. Project Cars 2 var sprängfyllt med innehåll. Lite för mycket, skulle jag vilja säga. Delar av spelet kändes som korvstoppning enligt undertecknad och bland annat rallycross-partiet samt cirka 50 av de 170 bilarna höll aldrig samma höga standard som resten av innehållet och detta är såklart producent Pete Morrish mycket väl medveten om.

- Vi vet, vi bet av mer än vad vi kunde tugga och det blev lite trångt där, på sina ställen. Vissa bilar var mycket bättre gjorda sett till bilfysik än andra och det fanns banor som var mindre genomarbetade än andra, också. Detta har vi jobbat stenhårt med i trean, nu. Jag kan inte lova någonting men tror verkligen att Project Cars 3 kommer att kännas mycket jämnare. Vi är mer fokuserade den här gången, om jag säger så.

Kan Project Cars 3 förbättra ett redan superbt recept, erbjuda en racingupplevelse som håller kvar de mest inbitna fansen samtidigt som det attraherar helt nya spelare som aldrig tidigare klämt på denna växande subgenre? Vi får se i höst. På frågan om rallycross kommer att finnas med svarar Slightly Mad Studios att de inte har några kommentarer för tillfället. Jag får även samma svar när jag frågar om bilutbud samt om spelet kommer att släppas till Playstation 5 och Xbox Series X. Locket på, med andra ord. Eller "huven stängd" kanske det heter.