Crusader Kings III

Om det fanns ett område där Crusader Kings II inte levererade, så var det tillgängligheten. Redan från lanseringen 2012 ändan fram tills idag, har det varit svårt att komma in i det. Serien är byggt kring ett sandlådeupplägg där du guidar en mäktig dynasti genom historien, med mängder av faktorer som kan påverka utgången. Även om Paradox ibland gjort förbättringar på området, så har nytt innehåll tillförts som gjort att det varit lika svårtillgängligt ändå i slutändan. Därför var jag nyfiken på att få se vad som hänt sedan sist, när jag nyligen fick chansen att spendera lite tid med uppföljaren.

Crusader Kings III är inget rollspel som låter dig vara kung eller drottning, utan handlar snarare om att förvalta en hel släkt. Det här kan du göra på flera sätt, men generellt bör du se till att ha stöd och makt. Det kan du åstadkomma genom att vara en kompetent härskare, men även genom ränksmideri, influens och förtryck.

Men innan du bestämmer dig för att som härskare dra igång ett krig med någon, så bör du veta hur saker och ting fungerar, och det tar tid. Crusader Kings II blev väldigt populärt trots den tuffa inlärningskurvan, och jag skulle säga att den största utmaningen inför uppföljaren är att få folk att verkligen begripa grunderna. En ny funktion som gör saker och ting enklare för nybörjare, är en encyklopedi som du enkelt kommer åt genom att låta muspekaren vila över ett ord. Då hoppar det direkt fram en liten ruta som förklarar hur saker och ting fungerar.

Användargränssnittet har moderniserats så mycket att jag initialt hade svårt att komma igång, och efter att ha provspelat klart, gick jag tillbaka till föregångaren för att jämföra. Och det är som natt och dag. Det märks hur mycket stelare och mer primitivt det förra spelet är, där bland annat en klart bättre presentation är en av förbättringarna med fler bilder. Dessutom uppskattar jag de nya tredimensionella porträtten där barn tydligt är en blandning av sina föräldrar.

Kartan har också fått sig ett rejält lyft med fler detaljer, i synnerhet om du zoomar in, medan en läcker världskarta uppenbarar sig om du scrollar för flitigt. Den sträcker sig från i närheten av Island ner till Afrika bort till Indien där religioner och kulturer finns med i beräkningarna. Länder är uppdelade i mindre landskap som du behöver hålla kollen på samt att det finna flera byggnader du kan ta till för att forma allt på det sätt du önskar. Det finns flera olika filter du kan använda dig av för att få se världen på olika sätt, vilket var väldigt hjälpsamt.

Vi förmodar att de flesta kommer att vilja spela igenom den genomgång som erbjuds, vilken utspelas på Irland. Även om ett av de mer komplexa religiösa systemen då är frånkopplat, så är det fortfarande en mäktig upplevelse på en mindre yta där du kan se hur de olika systemen påverkar varandra. Jag överlevde fyra generationer innan lite för mycket krig från min sida ledde till att mitt rike svaldes av Skottland.

Skottarna angrep trots att jag försökt bli vänner med dem och det faktum att jag lyckats bli vän med deras konung. Opinionssystemet från Crusader Kings II är för övrigt tillbaka och min siste härskare var väldigt omtyckt och hennes personlighet gick att utforma via ett rollspelsliknande upplägg. Du kan till och med skapa härskare baserat på genetik, välja en partner till din karaktär och ge dina barn en valfri utbildning. Varje generation i min dynasti hade militär bakgrund, vilket gav bonus i hastigheten mina trupper marscherade samt i enheternas effektivitet. Bra för snabb expandering, men sakta men säkert gled jag över mot mer diplomati.

Religion är ett annat område som byggts ut, där den största nyheten gäller skapandet av nya religioner. Ser du till att göra det smart, kan du få religionen på din sida som en mäktig bundsförvant. Att bekämpa kättare och hedningar kan också få dig att växa i folkets ögon, och möjligheterna känns snudd på oändliga.

En annan nyhet är hur stressad din härskare är. När denne tvingas fatta beslut som går emot den existerande personligheten, så hamnar de under press. Det blir i sin tur små miniäventyr under spelets gång som fungerar som personliga anekdoter. Om det blir tjatigt i det färdiga spelet återstår att se, men spontant verkar det vara ett bra tillägg.

Jämfört med föregångaren, så börjar Crusader Kings III tidigare. Du är alltså igång med dynastibyggandet redan innan normandernas historiska besök i Hastings år 1066. Svårighetsgraden i Crusader Kings III baseras för övrigt mycket på dina grannar, där starka riken runt omkring gör att du kan hamna i trubbel redan tidigt. Och som bäst är spelet när sandlådeupplägget och rollspelselementen sammanfaller med varandra, ofta med spännande diplomati bakom kulisserna som extra krydda.

Crusader Kings III känns smidigare och bättre, men samtidigt mer utbyggt än sin föregångare. Systemen är liksom förfinade och jag lämnade testet av spelet med en känsla av att vilja ha mer. Och det är såklart alltid positivt. Den 1 september får gärna rappa på lite.