Svenska
Gamereactor
förhandstittar
The Elder Scrolls IV: Oblivion

The Elder Scrolls IV: Oblivion

Uppföljaren till Morrowind har varit under utveckling ända sedan 2002. Nu börjar vi se hur ett spel träder fram ur de urläckra bilderna.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

För nästan nio år sedan hade jag en ganska pissig dator, även med den tidens mått mätt. Om vi applicerar Moore's lag och går nio år bakåt i tiden hamnar vi på en 486:a på 66 megahertz, med 16 megabyte RAM och en hårddisk på gigantiska 840 megabyte. Det var inte mycket att hänga i julgranen, men den räckte nätt och jämnt till att spela The Elder Scrolls II: Daggerfall på, och det var precis vad jag gjorde. I många långa timmar. Bethesdas rollspel var det buggigaste som hittills hade skådats och kraschade med jämna mellanrum. Dessutom var den fullkomligen gigantiska världen, "stor som Europa", egentligen bara en simpel karta utsmyckad med framslumpade städer, samtliga med hundratals hus och omöjliga att lära sig hitta i. Men det spelade ingen roll. Jag valde ut en av dessa dussinstäder och kallade den mitt hem. Jag lärde mig sakta med säkert vägen till magikernas gille, till krigarnas gille, till alla viktiga affärer. Mina uppdrag tog mig runt om i världen, och tack vare en snabbfunktion för resorna blev världen inte så överdrivet stor ändå. Men det kändes ändå som att jag verkligen utforskade. Och så alla de gånger när jag bara sprang ut i ödemarken för att hitta en övergiven ruin, någon olycksbådande grotta eller ett gäng banditer.

Men framför allt var det känslan av att helt på egen hand skapa sig en virtuell karriär, att föra min karaktär den långa vägen från en skeppbruten stackare till kungars like. Precis samma känsla fick jag sex år senare med The Elder Scrolls III: Morrowind, även om världen då hade krympt betydligt (och i gengäld blivit mer genomtänkt och mindre slumpmässig). Även om grafiken fortfarande inte var den hetaste, inte ens på min splitternya Xbox, fanns stämningen, valmöjligheterna och hela världen Tamriels samlade historia där.

Därför är det inte konstigt att jag ser fram emot The Elder Scrolls IV: Oblivion mer än något annat spel till nästa generation. Ännu en gång lär Bethesda binda fast mig framför TV:n eller skärmen i hundratals timmar. Utgångspunkten den här gången är Cyrodiil, centrum för imperiet Tamriel och sätet för huvudstaden. Den förre kejsaren har blivit mördad, vilket får portarna till Oblivion, Tamriels egna lilla Helvete, att öppnas. Ut strömmar förstås en massa arga demoner, eller Daedras i det här fallet, som börjar ställa till med elakheter. Din uppgift är att hitta den sanna arvingen och på så sätt återställa ordningen i landet.

En av de stora nyheterna, och något som åtgärdar det stora problemet med Morrowind, är att alla datorstyrda karaktärer uppför sig betydligt mer realistiskt. De har egna rutiner men kan även få infall och hitta på dumheter. Vi slipper alltså städer där folk går sin lilla vända fram och tillbaka, dag som natt, och besvarar samma frågor med samma svar hela tiden. Allt tal kommer förstås att framföras av skådespelare.

Detta är en annons:

En annan skillnad är stridssystemet, som numera kräver mer skicklighet och inte lika mycket förlitar sig på siffror och virtuella tärningskast. Du måste vara mer aktiv i striderna och faktiskt slåss, inte bara trycka vilt på "svinga svärdet"-knappen. Men som förut blir du hela tiden bättre på alla färdigheter du använder.

Men frågan vi ställde oss så fort vi såg bilderna på Oblivion är förstås: är det ens möjligt att göra en så detaljerad värld? Ju mer realistisk världen blir desto mer kräver vi av den. Och en dubbelt så realistisk värld kräver nästan tio gånger så mycket arbete. Jag vill inte tänka på hur många modellerare och texturdesigners som jobbar på Oblivion just nu. För att inte tala om hur mycket jobb det blir med att spela in alla röster.

Men det är förstås Bethesdas huvudvärk och inte min. Allt jag vet är att inom en överskådlig framtid, troligen under 2006 för att inte vara allt för optimistisk, kommer jag att kunna gå in i de här fantastiska screenshotsen, välta ljusen från borden, stapla bröd i högar och se dem ramla ner på golvet - och sedan ge mig ut på ett hejdundrande äventyr. Jag kommer att kunna klä mig i utstuderat detaljerade rustningar med utsirad dekor. Jag kommer, högst troligt, att kunna skapa en besvärjelse som låter mig hoppa längst upp i det där kyrktornet. Jag förväntar mig en hel massa saker av Oblivion. Men om det är någon som kan infria alla mina förväntningar så är det faktiskt Bethesda.

The Elder Scrolls IV: OblivionThe Elder Scrolls IV: OblivionThe Elder Scrolls IV: OblivionThe Elder Scrolls IV: Oblivion
The Elder Scrolls IV: OblivionThe Elder Scrolls IV: OblivionThe Elder Scrolls IV: OblivionThe Elder Scrolls IV: Oblivion

Relaterade texter



Loading next content